Fru talman! Vilande grundlagsförslag ska som sagt antas eller förkastas i sin helhet. Nu är vi i läget att vi ska ta ställning till tre punkter, och jag tänker beröra var och en av dem. Vi hade en mer genomgripande debatt när det första beslutet togs, men det finns anledning att upprepa några saker.

Det första jag vill ta upp gäller aborträtten. Det här är ett ärende som väcker känslor och har föranlett en del skriverier. Jag har noterat att det till min mejlkorg har kommit mejl där man närmast vill skrämmas eller i varje fall vill moralisera över ställningstagandet. Det har inte varit lika illa som vid föregående beslut, då det mer eller mindre uttalades hotelser från vissa avsändare. Frågan väcker känslor, och det finns ganska starka åsikter.

Vi här inne är relativt överens om att abort ska vara möjligt. Vi är överens om att tekniken finns och om syftet. Just därför är det väldigt bra att vi nu också slår fast att det endast finns en enda person som kan ta beslutet, nämligen, som det står i lagtexten, den som är gravid. Det är inte så att någon annan ska fatta beslut om att den gravida ska genomföra abort eller inte får göra det. Det är en viktig princip att slå fast för den individuella frihetens skull. Sedan kan man alltid ha en diskussion om huruvida formuleringen i stället skulle ha varit ”kvinnan” eller någonting annat. Men faktum kvarstår: Det är fortfarande bara den som är gravid som kan ta beslutet. Därmed slår vi nu i grundlag fast en viktig princip om självbestämmande. Att det sedan behöver följas upp med ordinarie lag och ytterligare regler tror jag att vi alla är överens om.

Fru talman! När vi nu går vidare till nästa del av förslaget kommer vi in på frågan om föreningsfrihet. Låt oss från början slå fast att brottslig verksamhet faktiskt är olaglig. Så snart det är tal om en grupp som har förenats för att begå brott är det hela redan från början olagligt. Det är därför inte orimligt att också säga att det är olagligt att ingå i en sådan sammanslutning eller ett sådant nätverk.

Jag tror att det är väldigt sällan som de här brottsgängen har så pass utvecklade stadgar och revisionsberättelser att de skulle kunna kallas för föreningar. Att säga att det bör vara olagligt att ingå i en grupp som begår brott tillsammans innebär därför inte heller på något sätt en inskränkning av föreningsfriheten. Den är ju, som flera har nämnt här, central för demokratins funktionssätt. Men om en verksamhet syftar till att begå brott är det faktiskt ganska rimligt att vi inte accepterar att verksamheten finns i Sverige.

Vi kommer nu in på den sista frågan, som är den som kanske har varit föremål för störst oenighet här, nämligen medborgarskapsfrågan. För mig är medborgarskap ett sätt att markera en tillhörighet, det vill säga att jag är medborgare i en stat vars regler jag delar och vars system jag tycker mig tillhöra och vill försvara. Jag vet att vi alla här är stolta svenska medborgare, som tycker att Sverige har byggt ett rimligt bra system. Om jag väljer att ansluta mig till detta ansluter jag mig såklart också till att följa ett regelverk, ett beteende och en systematik som vi alla står bakom eftersom det är detta som samhällsgemenskapen bygger på.

Om jag skulle försöka förvärva medborgarskapet med oriktiga medel eller medvetet använda mitt medborgarskap för att inte stödja denna gemenskap bör jag fundera på om det var rätt förening jag anslöt mig till. Var det rätt medborgarskap jag valde när jag inte vill dela de grundläggande värderingar som den staten har?

Det är därför en rimlig idé att den som har använt oriktiga uppgifter eller den som medvetet motverkar de värden och värderingar som vi har i Sverige också ska kunna fråntas ett förvärvat medborgarskap. Det är dock en viktig princip att man aldrig kan göra någon statslös, vilket innebär att detta naturligtvis riktar sig till dem som har medborgarskapssamhörigheten på mer än ett ställe, det vill säga dubbelt medborgarskap. Vi kan som sagt inte göra någon statslös, men det är svårt att säga att det är orimligt att markera mot den som väljer att ta avstånd från det svenska sättet att fungera.

Fru talman! I dag tar vi ställning till tre förändringar i grundlagen. Det är tre förändringar som alla utifrån resonemang kan ses som rimliga.

Det handlar om att se till att det är den gravida, och ingen annan, som fattar beslut om abort. Det handlar också om att förbjuda bildandet av en organisation som syftar till att göra förbjudna saker. Det handlar slutligen om att den som med oriktiga uppgifter som grund har förvärvat ett medborgarskap eller som inte delar de värden som Sverige står för kan bli av med det svenska medborgarskapet om man har dubbelt medborgarskap.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets betänkande i ärende KU9.