Fru talman! Välkommen till KU, utskottet där repliker tillhör undantagen och där man nästan kan ställa klockan efter debatterna. Det betyder dock inte att vi inte har olika åsikter i olika frågor. Jag hoppas kunna visualisera något av det under detta anförande.

Vi har haft den här diskussionen en gång tidigare, i samband med den första omröstningen. Som flera har påpekat är det inte så mycket som har förändrats sedan dess – detta blev ingen stor valfråga. Men vi behöver ändå prata om det, och jag börjar med domstolarna.

Fru talman! I det vilande grundlagsförslaget finns förslag om att förstärka domarnas och domstolarnas oberoende. Detta borde naturligtvis vara en självklarhet. Men utvecklingen i Europa och på andra håll i världen har gjort det nödvändigt att stärka domarnas och domstolarnas oberoende och minska riskerna för otillbörliga påtryckningar, inte minst från regeringar och politiker som skulle kunna vilja påverka hur rättvisa skipas i ett land. Sådana exempel finns i andra länder, även länder som kanske sett sig som immuna mot sådana ganska omtumlande förändringar av rättssystemet. Vi behöver skydda oss mot liknande influenser och eventuella påtryckningar från politiskt håll.

EU-kommissionen genomförde för några år sedan en undersökning om medborgarnas förtroende för domstolsväsendet i respektive land. I några länder ökar förtroendet, om än kanske från låga nivåer. Sverige hamnade på en sjätteplats. Tre av fyra invånare säger sig ha stort förtroende för domstolsväsendet. Det är visserligen en nedgång med ett par procentenheter men ändå en placering i den absoluta toppen. Före oss i Sverige fanns bland annat Finlands och Danmarks domstolsväsenden, som hela 86 procent uttryckte förtroende för.

En annan undersökning är den som Stiftelsen Rättsfonden genomförde i Sverige för några år sedan, som visade att en stor andel, hela två tredjedelar, av sistaårseleverna på gymnasiet levde i tron att regeringen kan ändra domar. Detta är lite mer oroväckande och skulle naturligtvis kunna ge en del människor vatten på sina kvarnar, men det är inte det jag är ute efter. Jag menar att ett sådant resultat i sig är ett starkt skäl att genomföra de föreslagna förändringarna. De ska inte bara öka oberoendet faktiskt och formellt utan också skapa ett bättre förtroende för domare och domstolar. En rättsstat är helt enkelt otänkbar utan ett helt oberoende domstolsväsen.

Fru talman! Sverige har ett representativt och parlamentariskt statsskick. Det står i Regeringsformens första paragraf.

Att det är representativt innebär exempelvis att mindre partier, som fem av oss i ärlighetens namn ändå får sägas vara, kan finnas i riksdagen. Detta bidrar till att skapa en mer rättvisande sammansättning i betydelsen att fler människor är delaktiga och kan bli valda. Fler röster kan komma till tals och bredda debatter och diskussioner – fler åsikter och bredare åsiktskorridorer, helt enkelt.

Det parlamentariska statsskicket innebär att regeringen styr landet men i alla lägen måste tolereras och godtas av riksdagen. Så är det också i många andra länder – våra nordiska grannar är goda exempel. Det representativa statsskicket anses av forskningen vara stabilt och leda till väl förankrade och kvalitetsmässigt goda beslut.

Priset för detta sätt att styra landet är att det kan ta lite längre tid att nå en gemensam uppfattning, men den trögheten kan också ses som en fördel. Det ger tid för allmän debatt och dialog och anses också ge fler en känsla av större rättvisa. Alla röster räknas, vilket i sin tur skapar större tillit.

Vi vill skydda denna form av demokrati, där alla röster räknas och där även mindre partier har en reell chans att vara med i lagstiftning och andra processer. En säkerhet för det kan vara ett krav på kvalificerad majoritet när det gäller våra grundlagar.

Jag tycker att det är rimligt att grundlagarna i framtiden bara kan ändras med en bred förankring hos riksdagens partier. Detta ger grundlagarna den styrka och det skydd de ska ha. Det gäller särskilt i en tid när politiker och partier runt om i världen slår in på vägar mot allt större makt för egen del.

En majoritet är en majoritet även om den är liten. Men en liten majoritet är också sårbar. Väljarna kan redan i nästa val underkänna den, och det mandat som funnits är då borta. Då handlar det om att skydda staten – eller oss, för den delen – mot stora förändringar genomdrivna av sådana små majoriteter.

Därför är det ett bra förslag att ställa krav på en kvalificerad majoritet för att slutgiltigt godkänna förändringar i våra grundlagar. Därför är det också ett bra förslag att värna rättsstaten genom att säkerställa ett större oberoende för domare och domstolar. Sammantaget ger detta oss som bor här större trygghet och mindre oro för förändringar, eller rent av försämringar, för stora delar av befolkningen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.