Fru talman! Vi samlas i kammaren i dag för att ta beslut om några av de mest grundläggande frågorna i vår demokrati, nämligen skyddet för grundlagarna och domstolarnas oberoende. Genom att ändra hur vi fastslår grundlag fastslår vi också den praxis som vi har haft under lång tid, nämligen att söka breda överenskommelser i kammaren – just för att vår grundlag intar en särställning och bygger ett fundament för vårt land.

Förslaget, som Vänsterpartiet står bakom, har föregåtts av en parlamentarisk utredning som fick god tid på sig att vrida och vända på hur vi skulle eller inte skulle se över förfarandet vid grundlagsförändringar och hur vi kunde stärka våra domstolars oberoende. Det var en enig utredning, något som vi i Vänsterpartiet välkomnade. Just att få god tid på sig att vrida och vända på argument, lyssna på varandra och kompromissa över partigränser är något som jag värderar högt och som våra väljare förväntar sig av oss.

Längs vägen har vi behövt göra en avvägning mellan att skydda det som ska vara varaktigt och stabilt och det som ska vara föränderligt. Jag tycker att avvägningen blev rimlig: att ha två beslut vid grundlagsförändringar, där det senare beslutet ska tas med ett brett stöd i form av en kvalificerad majoritet efter att frågan har kunnat debatteras av väljare, civilsamhälle, akademi och förtroendevalda i en valrörelse.

Jag vill dock stanna upp där ett ögonblick, fru talman, och betona det ansvar som vi här i kammaren har att just lyfta dessa viktiga frågor till debatt. Demokrati handlar ju inte bara om lagar och institutioner utan också om möjligheten för människor att göra sig hörda på en rättvis spelplan.

I Novus Demokratirapport 2026 konstateras att den svenska demokratin vilar på en grund av stark legitimitet men att den samtidigt utmanas av en växande misstro och en upplevd distans mellan medborgare och makthavare. En stor majoritet av befolkningen menar att demokratin är värd att försvara. Samtidigt upplever var tredje svensk att själva demokratin är hotad. Utbredd okunskap om samhällsfunktioner är en av hotbilderna, påverkanskampanjer och desinformation i sociala medier andra.

Ett genomgående tema i rapporten är bristen på ömsesidigt förtroende mellan medborgare och makthavare. Hela 60 procent av svenskarna upplever att politiker saknar förtroende för väljarna, och tre av tio anser att dagens politiker snarare försvagar än stärker demokratin. Det är ett bottenbetyg.

Fru talman! Jag saknar inte förtroende för Sveriges invånare – tvärtom. Omkring mig ser jag att viljan att engagera sig är stark, särskilt på lokal nivå. Den lever i mötet mellan människor – i våra samtal där vi lyssnar, testar tankar, bildar oss, säger emot och står upp för det vi tror på. När det demokratiska samtalet lever växer vår gemensamma motståndskraft mot desinformation och auktoritära krafter.

En förutsättning för det demokratiska samtalet är också att motverka växande sociala och ekonomiska klyftor, att motverka polarisering och att stärka folkbildning och kultur. Demokratins förtroendekapital i Sverige är starkt, men det är inte outtömligt. Förtroendet för demokratin kräver ständig vård genom transparens, lyhördhet och en genuin tillit till medborgarnas omdöme. Där har vi som förtroendevalda ett stort ansvar.

Fru talman! Det demokratiska systemet beskrivs avslutningsvis ofta som långsamt och ineffektivt, och som förtroendevald riskerar man att inte alla gånger få precis som man vill. Man måste kompromissa och kanske se sina egna förslag urvattnas längs vägen. Eller så är det precis tvärtom, det vill säga att vi lyckas fatta klokare och mer genomtänkta, förankrade beslut när vi har en gedigen lagstiftningsprocess och får tänka efter och låta kvarnen mala.

Det finns en poäng med en viss tröghet, förutsägbarhet och stabilitet i vårt system. Resan fram till detta beslut visar just det. Jag yrkar bifall till förslaget i dess helhet.