Fru talman! I dag ska vi fatta det andra och slutliga beslutet om ett starkare skydd för demokratin och domstolarnas oberoende.

Förslaget har vuxit fram genom ett omfattande parlamentariskt arbete. Regeringen har lagt fram sin proposition, och nu ligger utskottets förslag på riksdagens bord. Det är ett förslag som jag ställer mig bakom.

Riksdagen fattade det första beslutet i oktober förra året. Sedan dess har vi haft ett riksdagsval. Partierna har alltså haft möjlighet att ta upp de föreslagna ändringarna med väljarna under valrörelsen, även om man inte direkt kan säga att det har dominerat valrörelsen. Möjligheten har dock funnits, och det är det som är själva tanken med denna ordning: att väljarna ska ha möjlighet att påverka vilka som fattar det slutliga beslutet.

Fru talman! Vi har goda skäl att vara stolta över vår svenska demokrati, våra institutioner och våra självständiga domstolar. Vi behöver dock bara lyfta blicken lite grann och se oss omkring för att förstå att det inte alltid kan tas för givet.

Grundlagarna är demokratins spelregler. De ska gälla oavsett vem som sitter i regeringen. Vi kan vara oense om skatter, välfärd och det mesta, och det ska vi kunna vara även i fortsättningen. Men spelreglerna för demokratin ska inte kunna ändras lika lätt som vanliga lagar.

Vi har länge haft en tradition av att söka breda överenskommelser när grundlagarna ska ändras, och nu vill vi ge den traditionen ett starkare skydd. I dag räcker det med en enkel majoritet bland dem som röstar vid båda grundlagsbesluten, med ett riksdagsval emellan. Besluten kan dessutom fattas genom acklamation, alltså utan rösträkning. Framöver ska det första beslutet kräva minst 175 ja-röster och det andra minst 233 ja-röster, med obligatorisk omröstning vid båda besluten. Detta gör det svårare att ändra grundlagen.

Som vi hörde förut innebär det samtidigt att en mindre grupp ledamöter än tidigare kan stoppa en förändring. Det är en invändning som såklart förtjänar att tas på allvar. Vi moderater menar dock att det är rimligt att demokratins grundläggande regler kräver ett bredare stöd än vanliga politiska beslut. En politisk majoritet ska kunna ändra politiken, men den ska inte på egen hand kunna ändra spelreglerna.

Fru talman! Det andra stora området handlar om domstolarna. Den som får sin sak prövad i domstol ska kunna lita på att det är lagen och omständigheterna som avgör och inte vad en politiker, eller för delen någon annan, skulle önska.

Sverige har redan ett starkt skydd för domstolarnas självständighet. Ingen får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall. Nu förstärker vi ändå det skyddet och skriver in domstolarnas oberoende i regeringsformens inledande kapitel så att det blir riktigt tydligt. Domstolarnas centrala administration får också en styrelse där en majoritet ska vara eller ha varit ordinarie domare. Det ger domstolarna större inflytande över sin egen administration.

Fru talman! Vi stärker också skyddet för Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Antalet justitieråd ska vara mellan 12 och 20 i vardera domstolen. Regeringen ska inte heller kunna utnämna nya justitieråd utan att domstolen själv har begärt det. Detta minskar risken för att en framtida regering försöker påverka domstolarnas sammansättning.

Vi stärker också skyddet vid utnämningen av ordinarie domare. Regeringen ska utnämna domare efter förslag från ett särskilt organ där en majoritet är eller har varit ordinarie domare.

Även de ordinarie domarnas ställning stärks. Bland annat ska en framtida sänkning av avgångsåldern inte kunna användas för att tvinga bort redan anställda domare.

Dessutom får Lagrådet en utökad roll i granskningen av grundlagsförslag som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Fru talman! Det här kan låta som en rad ganska tekniska förändringar, men i grunden handlar det om något väldigt enkelt: att människor ska kunna lita på att lagen gäller lika för alla och att domstolarna står fria från politisk påverkan.

Fru talman! Vi kommer även i fortsättningen att vara oense i många politiska frågor. Vi har dock ett gemensamt ansvar för demokratins spelregler, inte bara för oss som sitter här i dag utan också för dem som kommer efter oss. Det ansvaret kräver eftertanke, saklighet och respekt.