Fru talman! Nu pratar vi alltså om skydd för demokratin och grundlagsändringar. Som vi hörde i det tidigare anförandet krävs det i dag för att ändra i grundlagen, lite förenklat, att riksdagen fattar två likalydande beslut med ett riksdagsval däremellan. Den ordningen har sin grund redan i 1809 års grundlag och fick sin moderna form på 1970-talet.

En majoritet i kammaren vill nu ändra på detta så att det ska bli svårare att ändra grundlagen. Framgent kommer det alltså att ställas krav på att minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för ett beslut om att anta ett grundlagsförslag den första gången samt att en kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter röstar för beslutet en andra gång, efter att ett riksdagsval har hållits.

Jag förstår faktiskt inte varför. Det nuvarande systemet med dubbla riksdagsbeslut med ett mellanliggande val erbjuder ju redan i dag ett starkt skydd för grundlagarna. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl och som säkerställer att förändringar kan ske med eftertanke, med utrymme för samhällsdebatt och inte minst, givetvis, med en möjlighet för svenska folket att i ett allmänt val göra sin röst hörd.

Det har dock inte varit helt omöjligt att genomföra förändringar som faktiskt varit nödvändiga. Den svenska grundlagen är både detaljrik och omfattande. Det är inte så att den bara räknar upp förutsättningarna för vem som ska få rösta och att allting sedan är klart. Det finns en mängd frågor som regleras i våra grundlagar, och en del är synnerligen centrala för det sätt som Sverige styrs på.

Ett ytterst aktuellt exempel just nu är hur många omröstningar som ska hållas i kammaren vad gäller talmannens förslag till statsminister. Ett annat grundläggande exempel är att det ska hållas val till riksdagen vart fjärde år. Även om det inte finns någon särskild risk för att riksdagen skulle få för sig att avskaffa allmänna val finns det såklart en ganska stark poäng i att sådana centrala delar av grundlagen har ett extra lås, om man uttrycker sig så.

Med de ändringar som föreslås nu blir det alltså krav på kvalificerad majoritet i en mängd olika frågor som regleras i grundlagen, exempelvis förbud mot kriminella sammanslutningar, återkallelse av medborgarskap som har getts på felaktiga grunder eller ersättningsfrågor för inskränkning av privat användning av mark eller byggnad. Det är långtifrån uppenbart, tycker i alla fall jag, att en minoritet i denna kammare ska kunna blockera och hindra en majoritet från att fatta beslut i den typen av frågor.

I framtiden kommer det att finnas nödvändiga, bråda eller tekniska förändringar som stöds av en kammarmajoritet men som alltså kommer att kunna blockeras av en förhållandevis liten minoritet. Skillnaden mellan enkel majoritet och två tredjedelars majoritet motsvarar 58 ledamöter, vilket i sin tur motsvarar 16–17 procent av riksdagens ledamöter.

Det förslag som vi pratar om i dag ger alltså i praktiken vetorätt till en så pass liten minoritet av riksdagens ledamöter. Att det nödvändigtvis skulle stärka demokratin, vilket betänkandets rubrik ger uttryck för, tycker jag är långtifrån uppenbart. Det går absolut att resonera och argumentera i direkt motsatt riktning.

En minoritet kommer alltså att kunna blockera nödvändiga framtida ändringar av grundlagen. I praktiken innebär det att riksdagen nu fryser grundlagen som den ser ut i dag, 2026.

Fru talman! I dag ska vi alltså rösta om det här förslaget för andra gången. Första gången förslaget var uppe på bordet lämnade Sverigedemokraterna en följdmotion som gav uttryck för precis det som jag ger uttryck för här i dag.

I dag behandlas det här förslaget tillsammans med ett antal frågor som rör domstolarnas oberoende. Skälet till det är att de behandlades i samma utredning. Av tekniska skäl tvingas vi därför yrka avslag på helheten, trots att vi alltså står bakom de delar som rör domstolarna. I fråga om detta kan jag inte vara tillräckligt tydlig: Det finns alltså bra saker i det här förslaget som Sverigedemokraterna står bakom till 100 procent, men frågan om att göra det svårare att ändra i grundlagen är så pass viktig att vi tvingas yrka avslag på helheten.

Det hade varit bättre om de här frågorna hade kunnat behandlas separat. Då hade vi kunnat rösta ja till förslaget om domstolarna och nej till det orimliga förslaget vad gäller stiftande av grundlag. Nu blir det tyvärr inte så.

Jag vill därmed yrka bifall till vår reservation.