Fru talman! Betänkandet handlar om att utöka antalet dagar i beredskapstjänstgöring. Beredskapstjänstgöring ska kunna omfatta högst 360 dagar eller lägst 230 dagar, vid ett tillfälle. Det handlar om att värnpliktiga vid höjd beredskap ska kunna kvarstå som inkallade till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring upp till 47 års ålder. Värnplikt ska kunna omfatta tidigare yrkesofficerare upp till 70 års ålder.

Krigsplacerade ska kvarstå längre än tio år från värnpliktens senaste tjänstgöringstillfälle fram till slutet av det år de fyller 47 år. Det handlar om reservofficerares rätt till ledighet från civila arbeten och att garantera Pliktrådets oberoende.

Vi i Socialdemokraterna kan acceptera förslaget fullt ut. Det ökar tillgången till personal i det militära försvaret och också uthålligheten i det militära försvaret, men det är inte tillräckligt för att klara de utmaningar vi har framför oss.

I grunden handlar det om att vi måste utöka Försvarsmaktens och krigsorganisationens storlek och omfattning. Det är detta som ger den reella uthålligheten, och förslaget påverkar det till viss del. Det löser inte några problem, men det är ändå ett steg.

Vårt mål är att öka antalet värnpliktiga från 10 000 personer, vilket vi är överens om, till 20 000. I praktiken handlar det om att vi har ambitionen att fördubbla krigsorganisationens storlek från nuvarande målsättning 130 000 till i storleksordningen 250 000.

Varför behövs då detta? Jo, det behövs för att vi nu har den tydliga ambitionen att klara av att upprätthålla två internationella operationer inom ramen för Nato och omsätta det under krigs- eller krisförhållanden. Vi har en i Baltikum och en i norra Finland. Att kunna rotera det och ersätta eventuella förluster kräver en större organisation.

Vi måste också klara av territorialförsvaret, som kommer att ha som huvuduppgift att försvara transporter från Norge ut till östkusten och sedan över till Finland och Baltikum. Vi måste klara av förbandsrotationer, och vi måste kunna ersätta förluster i hela organisationen.

Detta kräver utbildning av fler officerare och ett utökat antal värnpliktiga. Jag hoppas att Försvarsberedningen så småningom ska diskutera de här frågorna och att vi i ett kommande försvarsbeslut kan dra upp riktlinjer för att göra en reell förstärkning av svensk försvarsmakt. Det här tar naturligtvis tid, och det krävs en stark politisk målmedvetenhet och styrning för att det ska fungera.

Frågor som gäller den grundläggande personalförsörjningen i den militära organisationen kommer att vara centrala under mycket lång tid. Det som vi tar ställning till i dag tycker jag är relativt okontroversiellt. Det påverkar till liten del men är ändå är att betrakta som ett steg i rätt riktning.

Med detta yrkar jag bifall till föreliggande förslag.

(Applåder)