Fru talman! Jag förstår att ministern här hänvisade till ett korrupt sameting. På vissa håll i fjällen finns inte en tillstymmelse till renlav – punkt slut.

Att rennäringen skulle vara miljövänlig är en myt som äldre tiders renskötare inte själva skapade, utan det är precis tvärtom. Så här skrev adjunkt Torkel Tomasson vid de svenska lapparnas landsmöte i Östersund redan 1918: Det märkliga med renskötseln är emellertid att ju längre man brukar och utnyttjar ett område, desto mer improduktivt blir detta – till sist blir det nästan värdelöst.

Precis som statsrådet sa här blir renarna väldigt små. Redan 1918 borde staten ha insett hur rennäringen bryter mot miljöbalken.

Fru talman! Det är inte värdigt en demokrati att behandla den egentliga ursprungsbefolkningen längst i norr – kväner, tornedalingar, lantalaiset och övriga fjällfolk – som andra klassens medborgare. Det är inte heller värdigt en riktig demokrati att ge en sent ankommande näring som den extensiva och storskaliga rennäringen, som inte ens passar i Sverige, exklusiva rättigheter på de egentliga ursprungsfolkens bekostnad. Hur är det ens möjligt?

Man kan också undra vad som är syftet med den historieförfalskning som regeringen systematiskt stöder. Förklara gärna det för svenska folket!

Ministern är ytterst ansvarig för att renägande samer tillåts ta allt större marker i anspråk och för att detta tillåts ske på den ursprungliga befolkningens och markägarnas bekostnad. Privatägda skogsfastigheter nyttjas i dag både som renbete och för jakt och fiske av renägande samer. Varför tillåts de här renägarna bryta mot allt vad äganderätten heter?

Värdet av marker som gränsar till renbeteslandet sjunker. Värdet av markerna blir betydligt lägre för markägaren på grund av intrånget från renägarna och deras stöd i lagen, där rennäringen kallas ett riksintresse. Svenska statens agerande gynnar alltså de invandrade samerna på ursprungsbefolkningens bekostnad.

Staten har tillskansat sig egendomar från lantalaiset, kväner och fjällbygdens folk och förnekat dem deras historiska rätt till sitt eget land. Hur ska vi förstå det här kulturmordet? De gamla fjällsamebyarna var betydligt mindre än de nuvarande fjällsamebyarna. Studera gärna Vapstensmålet i Lycksele tingsrätt! Vapstens lappby drev en så kallad intensiv renskötsel med halvtama renar. På 1920-talet invandrade en stor mängd samer norrifrån till Sverige, och de ägnade sig i stället åt stordrift. Vad hände då? Jo, då trängdes de gamla familjerna i Vapstens lappby bort. Det var så det gick till.

Här har vi alltså grundorsaken till att stordriftsföretagarna har omättliga behov av landområden och via nuvarande lag, där det talas om rennäringen som ett riksintresse, motarbetar all samhällsutveckling i fjällen. Detta har lett till ett odemokratiskt samhälle där de invandrade samerna har fått alldeles för stor makt att styra över samhällsutvecklingen, speciellt i Norrbottens och Västerbottens län. Renägarna och deras personal flyter som något slags adel över lagar och regler. Den dubbelregistrerade älgjakten i Norrbotten är bara ett exempel.

Det är upprörande att en liten samisk renägargrupp stämmer den svenska staten för att få bättre rätt till land och vatten i det svenska fjällområdet. Vad tror man egentligen, och var finns rättvisan i det här?

Att rennäringen är miljövänlig är verkligen en myt.