Protokoll 2025/26:99 Fredagen den 27 mars

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2025/26:387 om jakt och fiske på statlig mark
Anf. 10 Landsbygdsministern Peter Kullgren (KD)

Fru talman! Antalet renar i Sverige fortsätter att minska. Det kan finnas många orsaker till det. En av dem kan vara minskad tillgång till bete. Klimatförändringar kan orsaka sämre betesförhållanden samt brist på reservbete och lavskogar.

Sametinget tog redan 2017 fram en handlingsplan för klimatanpassning. Under 2018–2023 tog tolv samebyar fram egna klimat- och sårbarhetsanalyser samt handlingsplaner för anpassning. Denna anpassning kräver fortsatt kompetensutveckling hos andra aktörer utöver samebyarna. Dialog och samarbete med Sametinget och övriga berörda myndigheter, som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, är också viktiga delar i det här arbetet.

Renbruksplaner är samebyarnas eget verktyg för att beskriva sin markanvändning. Regeringen har anslagit medel i syfte att utveckla planerna så att de ska kunna ge en bättre överblick över tillgången på betesområden som är lämpliga för rennäringen. Som en del i utvecklingen av renbruksplanerna sker arbete med lavinventering. Under sommaren 2025 anordnade Sametinget två utbildningar för samebyar i skogs- och lavinventering. Man har också tillsammans med forskare vid SLU tagit fram lavindikatorer för två tidsperioder.

De båda kartorna gör det möjligt för markanvändare att studera hur tillgången på marklav har förändrats sedan 80-talet. De kan användas som dialog, planerings- och kunskapsunderlag i ärenden kopplade till markanvändning.

Regeringen bedömer att renskötseln bidrar till att upprätthålla fjällets karaktär av ett betespräglat och storslaget landskap, vilket är viktigt för att uppnå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Renen levererar ekosystemtjänster genom att den betar och underhåller växtlighet, allt från örter och gräs till lavar. Den bidrar också till svenskt miljö- och naturvårdsarbete genom att vara en indikator för det sammanhållna landskapets tillstånd och de ekosystem som den verkar inom.

Det är Sametinget som enligt 7 § rennäringslagen fördelar renbetesmarkerna mellan samebyarna. Som jag tidigare nämnde är det länsstyrelserna som bestämmer det högsta antalet renar som får hållas på bete inom en samebys område.

Berörda länsstyrelser arbetade förra året med tillsyn av samebyarnas renantal. Länsstyrelsen i Norrbotten rapporterade att många samebyar hade låga renantal. Länsstyrelsen i Västerbotten informerade om att det samlade renantalet i länet höll sig under det högsta tillåtna antalet. Länsstyrelsen i Jämtland har utfärdat förelägganden om att minska renantalet i två av länets elva samebyar. Att samebyarna skulle överskrida det högsta tillåtna renantalet på ett sådant sätt att renarna skulle orsaka den överbetning som påstås förekomma ser jag inga direkta bevis för.