Herr talman! Jag ska först säga att jag ställer mig bakom betänkandet, det vill säga jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag kommer i mitt lilla anförande att beröra tre områden: fritidskortet, parasporten, som även Emma Ahlström Köster har redogjort för på ett bra sätt, och vidare om marknadsföring av spel.

När fritidskortet infördes var ambitionen tydlig, nämligen att sänka trösklarna så att fler barn och unga får tillgång till en meningsfull och ledarledd fritid. Fritidskortet lanserades i september 2025, och i december kunde man konstatera att reformen blivit en framgång.

Genom att rikta stödet direkt till barnet, i stället för via generella bidrag, har fritidskortet nått just den målgrupp som annars riskerar att stå utanför. Kritiker har fört fram att resurserna i stället borde gå till föreningarna. Men vi tror på att rikta fritidskortet direkt till barnen. Vi ser också att fler barn i verksamheterna innebär fler medlemsavgifter, större bredd och långsiktig stabilitet för föreningar och kulturskolor.

Att investera i barns fritid är att motverka ensamhet, stärka individen och bygga ett hållbart samhälle på sikt. Fritidskortet visar att träffsäker reformpolitik kan göra verklig skillnad, för barnen här och nu och för samhället i framtiden.

Herr talman! Parasport är ett samlingsbegrepp för idrott för personer med synnedsättning, rörelsenedsättning, intellektuell funktionsnedsättning samt hörselnedsättning. Idrottsrörelsen har på olika sätt intensifierat sitt arbete med att inkludera personer med funktionsnedsättning i idrotten.

Här är införandet av fritidskortet för barn och unga också viktigt. Det syftar som sagt till att främja barns och ungas förutsättningar att delta i sådana fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas, så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

När jag funderar över parasporten tänker jag på några personer, liksom Emma Ahlström Köster gjorde när hon nämnde några personer. Jag tänker självklart på skidåkaren Zebastian Modin, utförsåkaren Ebba Årsjö och på Aaron Lindström, som tyvärr kraschade i super-G men som håller på att komma tillbaka. De är goda förebilder för oss alla och inte minst för unga idrottare med funktionsnedsättning.

Parasportförbundet har på uppdrag av Riksidrottsförbundet fortsatt att erbjuda kunskapsstöd till övriga specialidrottsförbund. Det kallas Kompetenslyftet.

Herr talman! Till sist vill jag bara nämna något som jag i grunden ogillar: den aggressiva marknadsföringen av spel om pengar. Jag menar att den är vidrig, eftersom den förstör så många människors liv. Den tar liksom inte slut heller. Olika tv-kanaler liksom kvällstidningarna ser den som en viktig inkomstkälla utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Det handlar om personliga tragedier, som också drabbar anhöriga.

Det är en sak att köpa en trisslott då och då. Det kan vara ett rent nöje. Men här talar vi om något annat: att lockas till spel om pengar med löftet om att bli rik, riktigt rik. Några spelbolag lindar också in sin marknadsföring i ett slags hemvävd miljö eller använder kända personer som ser en möjlighet till inkomst.

I budgetpropositionen för 2026 justerades det spelpolitiska målet så att även spelarnas behov av tydlig information vid köp av spel omfattas. Spelbolagen ska enligt spellagen bland annat marknadsföra spel måttfullt. De ska inte vända sig till personer under 18 år i sin reklam, de ska enbart erbjuda bonusar vid första speltillfället för en ny kund och de ska inte marknadsföra spel direkt till en spelare som har stängt av sig från spel via spelpaus.se.

De farligaste är onlinekasinon. Tiden att fundera är kort, och det är lätt att spela flera gånger. Ständiga småvinster lurar hjärnan, och man jagar förluster för att vinna tillbaka pengar som man förlorat.

Enligt uppgift ökar nu spelandet om pengar bland ungdomar. Det är mycket allvarligt. År 2025 spelade nästan 30 procent av killarna i årskurs 9 om pengar. På gymnasiet är det cirka 40 procent som spelar om pengar. Killarna spelar mer än flickorna. Märk väl att man ska ha fyllt 18 år för att spela på licensierade bolag i Sverige. Men här är det alltså många som är under 18 år. Jag tycker att Azadeh Rojhan också lyfte fram denna problematik på ett väldigt bra sätt.

Viktigast av allt är att spel om pengar är ett folkhälsoproblem. Den här aggressiva marknadsföringen måste få ett slut, till förmån för unga människor och även äldre som fastnat i spelmissbruk och spelberoende.

(Applåder)