Herr talman! Vi lever i en tid då säkerhetsläget i Europa är det allvarligaste sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har brutit sönder den europeiska säkerhetsordningen. Samtidigt ser vi ett aggressivare underrättelsearbete mot Sverige, omfattande cyberattacker och systematiska försök till påverkan riktade mot våra demokratiska institutioner.

I ett sådant läge är tillgången till kvalificerade underrättelser avgörande. Vi i Sverige måste kunna förstå omvärlden, upptäcka hot i tid och ge våra beslutsfattare ett så bra underlag som möjligt. Här spelar försvarsunderrättelseverksamheten en central roll, och inom den verksamheten är signalspaningen ett av de viktigaste verktygen.

Signalspaningen ger information om militära förmågor, om cyberhot, om terrorrelaterad verksamhet och om främmande makters agerande. Den informationen kan vara avgörande både för att skydda Sverige och för att bidra till säkerheten i vårt närområde.

Samtidigt, herr talman, är det självklart att en verksamhet som signalspaning måste omges av ett starkt integritetsskydd. Det är just därför Sverige har byggt upp ett mycket omfattande system av kontrollmekanismer kring signalspaningen. Det handlar om flera olika nivåer av rättssäkerhet och tillsyn.

För det första krävs tillstånd i förväg. Signalspaning får inte bedrivas hur som helst utan måste prövas av en särskild domstol. För det andra finns en särskild tillsynsmyndighet som löpande granskar verksamheten. För det tredje sker återrapportering till regeringen och till riksdagen om hur lagstiftningen tillämpas och hur integritetsskyddet fungerar.

Den skrivelse vi behandlar i dag är just en sådan redovisning. Den är en del av det system för demokratisk kontroll som riksdagen tidigare har beslutat om.

Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att lagstiftningen om signalspaning har vuxit fram under lång tid och genom breda politiska överenskommelser. Regelverket har också utvecklats successivt för att stärka integritetsskyddet. Vi har alltså ett system som ger våra myndigheter möjlighet att inhämta nödvändig underrättelseinformation och som samtidigt sätter tydliga gränser för hur verksamheten får bedrivas. Det är i grunden en bra balans.

Å ena sidan behöver vi ett effektivt underrättelsearbete i en allt osäkrare värld. Å andra sidan ska vi värna den personliga integriteten och de fri- och rättigheter som är grundläggande i vår demokrati. I dagens säkerhetsläge är det viktigt att vi inte ställer dessa två värden mot varandra – tvärtom är båda nödvändiga. Ett samhälle som inte kan skydda sig mot yttre hot riskerar att få sina friheter urholkade, men ett samhälle som inte värnar sina fri- och rättigheter riskerar att förlora det som vi ytterst vill försvara. Det är därför kontrollsystemen kring signalspaningen är så viktiga. De säkerställer att verksamheten bedrivs inom lagens ramar och att integritetsskyddet upprätthålls.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt betänkande att regeringens redovisning uppfyller de krav som riksdagen tidigare har ställt. Utskottet föreslår därför att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Det är ett helt rimligt ställningstagande.

Sverige behöver en stark försvarsunderrättelseverksamhet. Den ska bedrivas under demokratisk kontroll och med respekt för individens integritet.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.