Herr talman! De som jobbar i svensk äldreomsorg är oerhört betydelsefulla för var och en av oss någon gång i livet – oftast för egen del och väldigt ofta också för någon annan som vi tycker om. Det är självklart att de personerna måste kunna förstå sina kollegor. De måste begripa rutiner, delegeringar och instruktioner. Självklart ska de kunna kommunicera med äldre och deras anhöriga, som behöver stöd och hjälp. Äntligen, herr talman, blir det ett ansvar för arbetsgivarna att se till att det är just så!

Liberalerna har under många år drivit på för att säkra svenska språket i äldreomsorgen. Det här handlar om att vi – var och en – ska ha självbestämmande och trygghet hela livet. Det är inte konstigare än så. Ändå har journalister, anställda, myndigheter med flera gång på gång rapporterat om att språket brister i den dagliga hemtjänsten och i annan äldreomsorg i så gott som varje kommun i landet. Det finns anställda som inte förstår rutiner och delegeringar, som inte förstår de äldre och som de äldre inte förstår.

Det här är naturligtvis helt oacceptabelt på alla sätt. Självklart är det allra värst för den som själv är omsorgstagare och behöver hjälpen och stödet. Men det måste också vara hemskt att som anställd behöva känna sig utgöra en patientsäkerhetsrisk och att gå till jobbet och riskera att orsaka vårdskador – det man vill är naturligtvis att göra gott. Det måste ju ge ont i magen att inte riktigt veta om man gör rätt eller fel och att inte få stöd av arbetsgivaren för att bli riktigt duktig på det man gör. Det här ska verkligen vara arbetsgivarnas ansvar. De ska se till att varje anställd kan känna sig stolt över sin arbetsinsats.

Herr talman! Nu får arbetsgivarna äntligen det ansvar som de borde ha sett som självklart sedan tidernas begynnelse, eller åtminstone sedan äldreomsorgens begynnelse. Svenska språket säkras i äldreomsorgen. Det är en lättnad.

Nästa steg vill vi liberaler ska vara att det blir meriterande vid anställning och löneökningar att kunna andra språk som äldre människor är tryggast med att prata. Många av oss glömmer ju ett inlärt språk som äldre och kan behöva prata på det språk vi talade som barn.

Viktigast av allt, herr talman: Vi i Liberalerna vill ändra ett litet ord i lagtexten som betyder oerhört mycket. Vi vill höja ambitionsnivån i svensk äldreomsorg. Äldre ska inte ha rätt till ”skälig” levnadsstandard efter ett långt liv. De ska ha rätt till god levnadsstandard. Leva skäligt, ja, ni hör ju själva. Vad är det för något? Det är inte skäligt att leva skäligt. Äldre ska leva gott, och anställda i äldreomsorgen ska ha riktigt goda förutsättningar att göra ett gott jobb och känna sig stolta efter varje arbetspass.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 april.)