Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 23 om kemikalieskatten.

Punktskatter är alltså konsumtionsskatter på vissa varor och tjänster. Det är skatter som sammantaget genererar betydande intäkter till staten, väl över 100 miljarder per år. Precis som andra skatter ger de medel som vi kan använda till olika kollektiva nyttigheter, så när man tankar bilen, slår på strömbrytaren eller inhandlar fredagsölen kan man ha med sig att man också bidrar till det gemensamma, vilket kanske kan skänka någon form av tillfredsställelse även i dessa dyrtider.

Det som annars utmärker punktskatter är att de ofta har ett ytterligare syfte än det rent fiskala, nämligen att verka styrande. Det finns många åsikter om hur punktskatterna styr och slår. Exempelvis har nykterhetsrörelsen och de alkoholproducerande aktörerna diametralt olika uppfattning om huruvida nivån på spritskatten, vinskatten och ölskatten är rätt.

Som ledamöter i skatteutskottet har vi den stora förmånen att få ta del av bredden i de synpunkter som finns om punktskatterna, och det är viktigt att ta in den. Många vill ju påverka sin punktskatt i en mer fördelaktig riktning. Personligen slås jag av att det ofta finns om inte goda så rimliga argument också för synpunkter jag initialt kan vara ganska skeptisk till. En vanlig invändning är att en viss skatt leder fel och inte har den styrningseffekt vi vill uppnå. Ibland är dessa invändningar rimliga, och ibland är kritiken mer ett utslag av att det är en ovälkommen kostnad som äter upp marginalerna. Oavsett vad är det viktigt att återkommande fundera på skatternas verkan och om de styr i den riktning vi vill att de ska styra i.

Folkhälsa och miljöhänsyn är två exempel där rätt utformade punktskatter kan bidra i en mer positiv riktning. Sverige var till exempel ett av de första länderna att införa en koldioxidskatt; det gjordes under tidigt 90-tal. Inte rätt utformade kan punktskatter bli mer av kostsamma irritationsmoment. Ett exempel som alltmer tyder på det senare är kemikalieskatten, eller elektronikskatten i vardagligt tal.

Syftet med elektronikskatten är att minska förekomsten av farliga ämnen i människors hemmiljö genom att beskatta vitvaror som kylskåp, mikrovågsugnar och elektronik som innehåller vissa flamskyddsmedel. Syftet med skatten får alltså beskrivas som gott, men utvärderingar visar att den varken haft positiva miljöeffekter eller varit kostnadseffektiv. Elektronikmarknaden är global, och Sverige står för bara några tiondelars procent av den totala marknaden. En elektronikskatt i Sverige påverkar inte tillverkningsprocesserna i någon större utsträckning, utan skatten blir i huvudsak en extra kostnad för importörer, svenska handlare och i slutändan redan hårt pressade svenska hushåll.

Punktskatter är kanske inte i epicentrum för de stora skattepolitiska tvisterna. Vi socialdemokrater menar dock att utformningen av elektronikskatten bör ses över för att säkerställa att skatten ger önskvärda effekter. Det mest rimliga kan vara att lyfta upp frågan till europeisk nivå och eftersträva ett mer samlat europeiskt svar.

I både detta och tidigare betänkanden om punktskatter kan man notera en bred samsyn hos partierna om att elektronikskatten är problematisk och bör ses över eller, som vissa argumenterar för, rent av avskaffas direkt. I det borgerliga lägret har kritiken mot elektronikskatten varit tydlig under lång tid. Innan man hamnade i styrande ställning 2022 var man jättemycket emot skatten, men sedan har man mjuknat. Det framstår därför som lite märkligt att inte fler partier kan ställa sig bakom en översyn av skatten.

Frågan om elektronikskatten är en av många exempel på varför Sverige skulle må bra av en bredare skatteöversyn. Utgångspunkten för en sådan översyn bör bland annat vara att eftersträva stabila skatteintäkter för att säkra finansieringen av våra gemensamma åtaganden men också att skapa förutsägbarhet så att medborgare och företag vet vad som gäller och, apropå elektronikskatten, förstår syftet med skatten.

(Applåder)