Herr talman! I dag behandlar vi, som bekant, skatteutskottets betänkande om inkomstskatt. Det här är ett ärende som i grund och botten handlar om respekt för svenska medborgares arbete och deras rätt att behålla så mycket som möjligt av de tillgångar som de själva har tjänat ihop.

För Sverigedemokraterna är detta en kärnfråga. Vi värnar alltid den svenska medborgarens plånbok, lönekuvert och pension. Vi vill att arbete ska löna sig, att flit ska belönas och att den som har byggt upp detta land ska kunna leva ett tryggt och värdigt liv utan att staten tar en onödigt stor del av resultatet.

Riksdagen har redan under hösten ställt sig bakom regeringens skattepolitik för 2026. Vi har genomfört det tionde steget i jobbskatteavdraget. Vi har höjt det förhöjda grundavdraget för pensionärer och stärkt skattereduktionen för sjuk- och aktivitetsersättning.

Det är konkreta åtgärder som ger mer kvar i plånboken för arbetande svenskar och pensionärer. Det bryter lågkonjunkturen, ökar köpkraften och skapar incitament att arbeta och stanna kvar på arbetsmarknaden. Det är helt enkelt en politik som sätter våra medborgare i Sverige först, inte ideologiska experiment eller specialintressen.

Herr talman! I betänkandet avstyrks nästan 150 motionsyrkanden. Låt mig därför vara tydlig när det gäller lite av det som vi avvisar.

Från vänstern vill man införa nya skatter och dessutom trappa av jobbskatteavdraget. Det drabbar inte bara de så kallade rika utan också andra, vanliga, högpresterande svenskar – ingenjörer, lärare, småföretagare och andra som redan bidrar mest till vår gemensamma välfärd. Att kalla det för rättvist är att helt vända upp och ned på begreppen.

Rättvisa är att låta människor behålla mer av sin egen inkomst, om det inte är så att staten behöver just detta. De ska få behålla mer eftersom de har slitit. Man ska inte straffa dem för att de har lyckats.

Vi behöver en skattepolitik som skapar tillväxt och som också gör att vi behåller jobben här hemma i Sverige.

Ett antal socialdemokrater föreslår bland annat avdragsgilla fackföreningsavgifter samt ett avtrappat jobbskatteavdrag. Det är samma gamla politik som vi har hört om förut. Den gynnar fackliga organisationer, inte sällan med en tydlig socialdemokratisk koppling, på skattebetalarnas bekostnad.

Medlemsavgifter till fackföreningar är en personlig levnadskostnad, inte en utgift som staten ska subventionera med de svenska arbetarnas pengar. Det är således självklart att skattebetalare inte ska belastas ytterligare genom att finansiera politiska intressen. Medborgarnas tillgångar ska gå till välfärd och trygghet, inte till Socialdemokraternas intressen.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna sätter alltid vårt samhälle och våra medborgare först. Vi vill att den som går upp tidigt varje morgon för att gå till sitt jobb ska få behålla mer av sin lön. Vi vill att pensionären som slitit ett helt arbetsliv ska kunna leva på sin pension utan onödiga skatteklyftor.

Vi vill ha en skattepolitik som stimulerar arbete, sparande och tillväxt – inte en som straffar personer som sliter och tar ansvar.

Tack vare en genomtänkt ekonomisk politik har vi i Tidösamarbetet lyckats stoppa den negativa och destruktiva utveckling som fanns då vi tog över från Socialdemokraterna. Inflationen har bekämpats samtidigt som vi framgångsrikt har kunnat bekämpa bland annat den organiserade brottsligheten, tack vare att vi har fått reella skatteintäkter. Barnfattigdomen i Sverige – det har vi fått höra om de senaste dagarna – är den lägsta på tio år. Jag skulle kunna fortsätta att nämna en lång rad av framgångar, men det finns fler tillfällen att göra det.

Med detta sagt önskar jag yrka bifall till skatteutskottets förslag till beslut.

(Applåder)