Herr talman! Vi står nu här ännu en gång och ska debattera tilläggsskatten, och vi har faktiskt tjuvstartat lite grann.

När det gäller det faktum att vi flera gånger har debatterat tilläggsskatten i kammaren skulle jag säga att det i sig är talande. Det här är inte en liten teknisk justering i marginalen som görs av komplicerad lagstiftning, utan det här är en del av ett större internationellt arbete som fortfarande pågår och som fortfarande kräver nya kompletteringar.

Bakgrunden är känd, men viktig att påminna om. Under flera år har OECD och G20 arbetat för att säkerställa att vinster beskattas där de uppkommer och där värde skapas. År 2021 antogs modellreglerna för global minimibeskattning, som brukar kallas för OECD:s pelare 2, och inom EU genomfördes de genom minimibeskattningsdirektivet 2022.

I Sverige trädde lagen i kraft vid första möjliga tillfälle den 1 januari 2024. Därefter har bestämmelserna, som ni alla vet, kompletterats vid ett antal tillfällen. Nu står vi här igen och ytterligare ändringar krävs. Frågan är faktiskt om någon lagstiftningsprodukt har ändrats så många gånger på så kort tid.

Den proposition som kammaren nu behandlar handlar i huvudsak om två saker. För det första inför man ett nytt system för automatiskt utbyte av tilläggsskatterapporter, och för det andra är det förändringar i själva förfarandet. Vad betyder det, kanske någon undrar? Jo, man ändrar reglerna för rapportering, förelägganden, omprövningar och vissa deklarationsuppgifter samt inför en tillfällig sanktionslättnad. Allt detta kan verka tekniskt, men det är viktiga frågor för de företag som faktiskt omfattas av reglerna.

Herr talman! För oss socialdemokrater har utgångspunkten varit densamma hela tiden. Vi har accepterat ordningen, vi har accepterat tilläggsskatten, därför att grundidén är riktig. Det är rätt att stora multinationella koncerner inte ska kunna spela ut länder mot varandra. I ett race to the bottom, eller annorlunda uttryckt en kapplöpning mot avgrunden, är det rätt att sätta en nedre gräns för skattekonkurrensen. Det är rätt att försöka se till att de största aktörerna betalar åtminstone en miniminivå av bolagsskatt. Det här är inte en teknisk fråga, utan det här är en fråga om rättvisa.

Tidigare har jag själv sagt att det huvudsakligen handlar om att rätt ska vara rätt. Jag tycker fortfarande att det väl sammanfattar vad den här frågan handlar om. Vanliga löntagare, småföretagare och medborgare betalar sin skatt varje månad. Om de ska känna tillit till systemet måste de också se att samma principer som gäller för dem även ska gälla för de största globala koncernerna. Annars urholkas legitimiteten för systemet och för den öppna ekonomin.

I en värld där en handfull män äger mer än vad halva jordens befolkning gör tillsammans blir frågan om ojämlikhet extremt viktig just när vi pratar om legitimiteten i skattesystemet. I en tid då klyftorna växer, då ekonomin och samhället blir hårdare och då vanliga hushåll förväntas bära allt större bördor blir frågan om skatterättvisa ännu viktigare. När människor samtidigt ser rubriker om avancerad skatteplanering – upplägg i skatteparadis – skadas tilliten; då växer känslan av att det finns ett system för vanligt folk och ett annat system för dem med de största resurserna.

Det är därför arbetet mot skatteflykt inte är en sidofråga, utan det är i stället en del av kampen för sammanhållningen i samhället. Det handlar om ett samhälle som håller ihop och är en del av strävan mot en starkare samhällsgemenskap.

Herr talman! För oss socialdemokrater handlar skatt inte bara om intäkter i en tabell. Skatt är vår gemensamma finansiering av sådant som människor behöver i sin vardag. Skatt är tryggheten i form av poliser, domstolar och militärer. Skatt är välfärden i form av skola, hemtjänst och äldreomsorg. Skatt är näringspolitik i form av infrastruktur, testbäddar och innovationssystem. Skatt är samhällsgemenskap, tillit och framtidstro. Det är också därför som skatter och konkurrenskraft inte står i motsats till varandra. Sverige har i stället blivit starkt just för att det har kombinerat företagande och innovation med utbildning, tillit, fungerande institutioner och stabila spelregler. Det är just därför rättvis beskattning blir så viktig. Det är därför tilläggsskatten kan vara med och bidra till rättvisa globala spelregler, det som också kallas level playing field.

Herr talman! Men det här gäller enbart om man introducerar reglerna på ett rimligt sätt. Det är här den avgörande invändningen kommer. Att grundidén är riktig betyder inte att allt är guld och gröna skogar, utan vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Ja, vi ska bekämpa skatteflykt. Ja, Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden. Ja, vi ska bidra till en globalt rättvis beskattning. Men vi måste också våga säga att hotet med den här lagstiftningen är att den blir så komplicerad, så tung och så forcerat genomförd att den undergräver sitt eget syfte.

Med den nya side by side-lösningen, där Donald Trump har hotat sig till en separatlösning för amerikanska företag, blir riskerna ännu större. Det sämsta utfallet vore följande, herr talman, nämligen att företag som redan i dag gör rätt för sig får ökade administrativa kostnader, en större osäkerhet och tyngre rapporteringsbörda. Samtidigt hittar de mest aggressiva aktörerna fortfarande vägar runt systemet. Då har vi inte stärkt rättvisan utan bara gjort systemet mer svåröverskådligt för dem som försöker följa reglerna.

Det här är precis det vi har varnat för tidigare, och det är också därför som vi gång på gång har krävt en samlad konsekvensanalys av den här lagstiftningen.

Herr talman! Den proposition som vi har framför oss visar att komplexiteten i reglerna är extremt hög. Den tilläggsskatterapport som företagen ska lämna in innehåller omfattande uppgifter om koncernstruktur, beräkningar av effektiv skatt i varje stat där man har verksamhet och fördelningen av eventuell tilläggsskatt. Rapporteringen ska kunna lämnas in i en stat, vilket är positivt, och därefter utbytas mellan skattemyndigheter i olika länder. Som jag nämnde tidigare tillkommer nya regler om förelägganden, omprövningsfrister, sekretess, användningsbegränsningar och den tillfälliga sanktionslättnaden.

Men bara det faktum att det nu behövs ytterligare en kompletteringsproposition visar att vi inte är färdiga med lagstiftningen. Det är just därför vi socialdemokrater tycker att regeringens hållning är så märklig. Man säger att konsekvenserna för företagen av de enskilda förslagen är begränsade. Samtidigt medger man att det handlar om ett omfattande och komplext regelverk. Jag tror att ledamoten Westroth för en stund sedan kallade det för ett administrativt monster.

Det här är ett mångårigt internationellt arbete som dessutom fortfarande utvecklas. Om saker och ting inte kommer på rätt plats vid rätt tillfälle finns det risk att reglerna inte blir ändamålsenliga. Därför menar vi socialdemokrater att det inte räcker att hoppas på framtida uppföljningar från regeringen. Vi menar att regeringen i stället måste åläggas att redovisa vad regelverket faktiskt kostar, hur det fungerar i praktiken och vilka förenklingar som är möjliga.

Vår reservation är rimlig och balanserad, menar jag. Vi står bakom de ändringar som nu föreslås i propositionen, eftersom de behövs för att anpassa svensk rätt till internationella överenskommelser. Men vi säger också att implementeringen har kantats av problem, att tempot har varit forcerat och att det finns en reell risk att regelverket blir orimligt betungande för de företag som redan i dag gör rätt för sig. Det är därför vi vill ha en samlad konsekvensanalys med redovisning av administrativa kostnader och en utredning av möjliga förenklingar.

Herr talman! Det här är alltså inte ett nej till internationellt samarbete – tvärtom. Det är verkligen inte ett nej till kampen mot skatteflykt. Vi menar som sagt att det är SD-regeringen som drar benen efter sig och är saktfärdig på området. Detta är inte heller ett nej till en global minimibeskattning som princip. Men vi kräver ordning och reda, en implementering som fungerar och en utvärdering av konsekvenserna. Därmed blir vårt förslag ett ja till rättvisa, ett ja till att stora bolag ska göra rätt för sig och samtidigt ett ja till rättssäkerhet, förutsägbarhet och rimlighet.

Om den här lagstiftningen ska hålla över tid måste den nämligen också uppfattas som legitim. Och legitimitet får man inte genom att stapla nya regler ovanpå gamla, likt klossar i ett barnrum, samtidigt som man håller tummarna för att tornet inte ska rasa. Legitimitet skapas om vi lagstiftare tar reda på vad reglerna vi beslutar om får för konsekvenser och tar ansvar för det. Legitimitet får man genom att se till att lagen träffar rätt, stoppar den avancerade skatteplaneringen och samtidigt inte vältrar över kostnaderna på de skötsamma bolagen. Det är där, och ingen annanstans, som skiljelinjen går i dagens debatt.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 1 och bifall till reservationen under punkt 2.

(Applåder)