Herr talman! Det finns samhällsfunktioner som syns tydligt i vårt samhälle, som polisen, sjukvården och skolorna. Sedan finns det sådant som inte alltid är lika tydligt i konturerna men som människor i hela landet bygger tillsammans, kväll efter kväll och år efter år.

Det är föreningslokalen som hålls öppen av någon som egentligen kanske inte riktigt har tid. Det är trossamfundet som ordnar aktiviteter, stöd och gemenskap långt innan det offentliga hinner dit. Det är också folkhögskoleläraren som ser en elev som ingen annan har sett. Det är civilsamhället – det där nätet som vi kanske inte alltid pratar om, men när det saknas märker vi det direkt.

Herr talman! I en tid när mycket rör sig snabbt – säkerhetsläget, tekniken, debattklimatet – behöver Sverige en samhällsstruktur som inte bara är robust utan också mänsklig. Det är där civilsamhällets styrka ligger: Det är byggt av relationer, av förtroende och av frivillighet. Just därför måste politiken vara långsiktig – inte passiv, men långsiktig. Vi behöver ha tydliga principer, vi ska värna demokratin och vi ska ha ordning i bidragssystem, men vi får aldrig ersätta förtroendet. Civilsamhällets värde kommer inte från staten utan ur människors egen vilja att bidra.

För oss liberaler är detta grundläggande. Ett starkt samhälle byggs inte ovanifrån, utan det byggs mellan människor. Därför är det viktigt att civilsamhället har stabila förutsättningar.

Regeringen har under de senaste åren tagit flera steg i rätt riktning, inte bara för att ge civilsamhället en stabil grund utan också för att skapa tydliga spelregler. Det gäller till exempel arbetet med det nya demokrativillkoret, som införs i alla bidragsförordningar för att offentliga medel ska gå till verksamheter som står upp för grundläggande fri- och rättigheter.

Det gäller också arbetet mot ensamhet, där civilsamhället spelar en avgörande roll. Folkhälsomyndigheten leder nu en nationell strategi och fördelar medel till organisationer som bidrar till gemenskap och social delaktighet. Kommuner får samtidigt stöd för att utveckla sina insatser för exempelvis äldre. Här kompletterar staten, civilsamhället och kommunerna varandra, precis som det ska vara.

Inom folkbildningen har regeringen prioriterat flera delar som ger människor nya chanser. Det handlar om språkutbildningar för utrikes födda och utbildningar för personer med funktionsnedsättning. Det är satsningar som gör utbildning tillgänglig där den annars riskerar att saknas.

Herr talman! När äldre blir ensamma är det oftast en förening som ringer först. När människor fastnar i ett beroende är det oftast en ideell organisation som öppnar dörren. När nyanlända försöker orientera sig i ett nytt land är det ofta ett språkkafé, en kurs eller en studiecirkel som ger den första riktiga känslan av sammanhang. När någon lämnar skolan med en känsla av misslyckande bakom sig är det folkhögskolan som stärker självkänslan, skapar hopp och ger en känsla av att inte vara ensam.

Det är de här mötena som bygger gemenskaper – de är inte strategier på papper, utan de sker i verkligheten. Vår roll som politiker är att underlätta dessa möten och att skapa stabila villkor och förutsättningar för långsiktighet. Vår roll är aldrig att detaljstyra bort det som gör civilsamhället starkt: friheten, kreativiteten och det nära.

Herr talman! Folkbildningen är unik. Det är en utbildningsform som inte börjar i krav utan i människors vilja att lära sig. Det är en plats för människor som behöver en nystart eller ett nytt språk. Det är också en plats där man får fråga, pröva, tänka högt och göra om.

Sverige behöver fler vägar in i kunskap. Vi behöver fler möjligheter för vuxna som kanske inte hamnat rätt från början. Vi behöver fler utbildningsmöjligheter som gör att människor faktiskt vågar börja om, utan krav på perfektion. Därför behöver politiken vara uthållig. Folkbildningen ska inte behöva kastas mellan olika ideologiska ståndpunkter. Den ska ha stabila villkor för att kunna utvecklas i sin tid.

Herr talman! Framtidens Sverige avgörs inte bara av stora beslut som vi fattar i den här kammaren, utan det avgörs också av alla de små beslut som tas varje dag när människor väljer att engagera sig, stötta någon annan eller lära sig något nytt tillsammans.

Vi började i det som inte alltid syns men som ofta finns där – i föreningslokalen, i studiecirkeln eller i det lilla samhället – och som gör att Sverige håller ihop. Det är därför civilsamhället och folkbildningen spelar så stor roll. Ett samhälle där människor engagerar sig för varandra är ett öppnare, friare och mänskligare samhälle.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Carl Nordblom (M).