Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
Varje år fördelar staten över 20 miljarder till civilsamhällets organisationer. Det handlar om grupper och verksamheter där människor samarbetar för gemensamma intressen, värderingar eller mål. Det är ideella föreningar som till exempel idrottsklubbar och kulturföreningar och organisationer som Röda Korset, Erikshjälpen och Rädda Barnen. Även studieförbunden räknas hit och givetvis religiösa samfund. Det är människor som engagerar sig frivilligt tillsammans utan att staten går in och styr och utan att verksamheten styrs av vinstintressen.
Det mest fascinerande tycker jag är de frivilliga, de som kallas volontärer, som ställer upp för andra människor utan tanke på vinst för egen del. Men jag tror att de har funnit nyckeln till ett rikt liv. De visar också oss andra vägen till hur man blir sann och hel. Därför är det så viktigt med det civila samhället när det gäller att skapa sammanhang och mening för människor.
Innan jag kom till riksdagen 2010 arbetade jag i tio år i Göteborgs Räddningsmission. Jag var anställd och fick lön för mitt arbete, men i verksamheten för missbrukare, hemlösa och de fattigaste av de fattiga såg jag varje morgon volontärer ställa upp på grund av att de såg ett värde i att hjälpa andra.
Civilsamhället stärker demokratin, ger människor möjlighet att påverka, skapar gemenskap och socialt stöd och hjälper till vid kriser och behov.
Herr talman! När det gäller finansiering av civilsamhället sammanfaller det med stödet till trossamfunden.
De nya demokrativillkoren för statens stöd till trossamfund och civilsamhälle är grundläggande för vilka sammanhang bidrag ska betalas ut till. När det gäller trossamfund är tanken att offentliga pengar bara ska gå till verksamheter som har minst 2 500 betjänade medlemmar och som framför allt respekterar grundläggande demokratiska värderingar.
Demokrativillkoren betyder i regel att en organisation respekterar alla människors lika värde, följer lagar och accepterar demokratiska spelregler, inte uppmanar till våld, hot eller hat, inte diskriminerar på grund av kön, religion eller etnicitet samt arbetar på ett öppet och demokratiskt sätt. Syftet med demokrativillkoren är framför allt att skydda demokratin och förhindra att extremistiska eller odemokratiska grupper får pengar.
När det gäller trossamfund har det funnits, och finns säkert, en oro när det gäller registrering av medlemmar. Det kan också vara knepigt om nivån på bidraget utgår från antalet registrerade medlemmar. Det skulle kunna vara olägligt för ett samfund som Pingströrelsen till exempel, som har drygt 80 000 medlemmar, om de registrerade uppgick till 20 000. I det liggande förslaget – jag uttrycker det förenklat – ska en revisor intyga antalet medlemmar. Det kan nog bli bra, men oron finns där. Två kristdemokrater motionerar i det här betänkandet om att de vill se över detta så att inte samfunden får en alldeles för stor administrativ börda.
Herr talman! Sedan den 13 januari i år gäller statens demokrativillkor också för statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund. Det är Folkbildningsrådet som beslutar om detta. Det finns åtta studieförbund i Sverige, som sammanlagt har över 600 000 deltagare – det är ganska fantastiskt och väldigt viktigt. Vi vet att studieförbund handlar om gemenskap, hälsa, demokrati, personlig utveckling, värderingar och det vi också har hört andra tala om här: känslan av sammanhang. Enligt psykologen Aaron Antonovsky är det, i alla fall rent mänskligt sett, livets mening att ha en känsla av att man har ett sammanhang och en uppgift.
Statsbidragen till studieförbunden uppgår till 1,5 miljarder per år och till folkhögskolorna 2,5 miljarder. Som vi har hört här tidigare är det alltså 4 miljarder; det är mycket pengar. Dessutom tillkommer 567 miljoner från deltagarna i studieförbunden. Jag skulle från Kristdemokraternas sida vilja se att de här bidragen kom tillbaka till den nivå de tidigare hade, vilket jag tror är möjligt framöver. Ambitionen från mitt parti är i alla fall att försöka arbeta för att studieförbunden ska få tillbaka den möjlighet som de hade tidigare.
Vi vet dock också att det finns olika orsaker till att det här har dragits ned. Vi vet att det har varit brister i rapportering och kontroll och att det har förekommit fusk när det gäller rapportering till myndigheten. Det har inte fungerat så bra som det skulle ha gjort, och det är en av orsakerna till neddragningarna.
Det är också så i statsbudgeten att försvaret för fem sex år sedan kostade 40 miljarder och nu kostar 140 miljarder, och man tror att det kommer att bli 180 miljarder framöver.
Jag tycker att organisationen Studieförbunden i samverkan har gjort goda insatser med att lyfta fram bättre kontroll och tydligare redovisning, och de har även tagit in det här med ökad digital utveckling.
Vi ska också observera att det egentligen är tre parter som delar på det här ansvaret. Det är staten, regionerna och kommunerna. Tidigare stod kommuner och regioner för 45 procent av bidragen, men det har gått ned till 30 procent. Det finns alltså flera sidor av det här som kanske kan förklara den utsatthet som rått för studieförbunden under senare tid.
Jag vill avsluta med att säga att vi kristdemokrater tror på civilsamhällets enorma betydelse och på studieförbundens och folkhögskolornas mycket viktiga funktion i samhället för människors väl och ve, för deras hälsa och för den känsla av sammanhang och gemenskap som är grundläggande för det här samhället. Låt oss värna om civilsamhället – inte minst studieförbunden och folkhögskolorna!
(Applåder)