Fru talman! Kära tittare och alla ni här i kammaren! Vi lever i en tid då mycket förändras snabbt. Tempot är högt, och alldeles för ofta saknas den öppenhet och förståelse som våra samtal skulle behöva. Tänk om alla mötesplatser mellan människor kunde präglas av just detta: tid, omtanke och vilja att förstå varandra.

Folkbildningen, som den här debatten bland annat handlar om, visar vägen. Den skapar platser där människor får växa, där man möts och förstår. Det är vad folkbildningen gör.

Fru talman! Bildning handlar i grunden om något väldigt enkelt och också väldigt fint. Det handlar om att bli sedd, att få en chans och att få växa tillsammans med andra. En deltagare på en folkhögskola uttryckte det så här: ”Vi har fått en andra chans.” En annan deltagare sa så här: ”Vi blir sedda för dem vi är.” En tredje berättade: ”Folkhögskolan gav mig hopp om att allt kommer ordna sig.”

En annan person beskrev hur en studiecirkel blev det första sammanhang där hon vågade ta plats. ”Det var där jag började tro på mig själv”, sa hon. En annan person jag mött, som kom till Sverige med sina barn från krigets Syrien, berättade för mig: ”Jag hade aldrig varit där jag är i dag utan studieförbundet. Där fick jag språket men också vägen in i samhället.”

Fru talman! Detta är folkbildningen. Detta sker varje dag i klassrum, i studiecirkellokaler, i kulturverkstäder och i små grupper över hela landet. Det är inte alltid som det syns i rubriker, men det gör skillnad i människors liv. Det är just därför som det är så allvarligt med de nedskärningar vi nu ser.

Under den här mandatperioden har stödet till studieförbunden minskat kraftigt. Omkring en tredjedel, alltså 500 miljoner kronor, har tagits bort. Samtidigt har folkhögskolorna inte fått den uppräkning som krävs för att möta de ökade kostnaderna. Konsekvenserna är tydliga.

Studieförbunden visar i sin egen rapport att en femtedel av all verksamhet redan har försvunnit. Samtidigt ser vi hur folkhögskolorna har börjat lägga ned på flera platser. Det går snabbt – snabbare än man någonsin kunde tro.

Bakom siffrorna finns också förändringar i verkligheten. Det handlar om cirklar som inte längre startar, verksamheter som läggs ned och mötesplatser som försvinner. I vissa fall försvinner just det sista organiserade sammanhanget på en ort, i en by eller i en stadsdel.

Nedskärningarna slår inte heller lika överallt, utan de slår hårdast där behovet är som störst, i områden där folkbildningen är en av få öppna dörrar. Det slår hårt mot utsatta grupper och mot personer med funktionsvariation. Det slår hårt mot mindre kommuner och ekonomiskt svaga områden. Det slår också väldigt hårt mot landsbygden.

Fru talman! När vi ser hur studielokaler stängs och hur verksamheter drar sig tillbaka från delar av landet, då vet vi vad det betyder. Det betyder att det blir färre som får stöd att ta sig vidare. Det blir färre som lär sig språket, och det blir färre som hittar ett sammanhang. Det betyder att människor inte nås. Det betyder mer ensamhet, och det betyder färre vägar framåt. Det är både själsliga och kulturella vägar som försvinner, men det handlar också om ekonomiska vägar för samhället.

Fru talman! Vi ser också konsekvenserna i kulturen på många sätt. Ett av de tydligaste exemplen är att replokaler runt om i landet just nu försvinner. Tusentals unga står nu utan plats att skapa, att spela och att mötas. Det är lätt att underskatta detta, men många av våra största artister började just där, i en replokal, i en studiecirkel, i en gemenskap.

Fru talman! För många människor, inte minst på landsbygden, är möjligheten att delta i folkbildning inte ett komplement – det är som sagt det enda som finns. Det är där man möter kultur. Det är där man får delta. Det är där man får vara en del av något större. Det är där man får växa. I den meningen är folkbildningen också en del av vår gemensamma välfärd. När de möjligheterna försvinner är det inte bara en verksamhet som försvinner. Då försvinner också en del av det som håller ihop vårt samhälle.

Fru talman! Folkbildningen bidrar till att människor kommer i arbete. Den stärker språket för den som är ny i Sverige. Den finns där när det traditionella skolsystemet inte räcker till för alla. Folkbildningen utbildar fritidsledare, socialpedagoger, lärarassistenter – massor med yrken som vårt samhälle behöver mer av.

Folkbildningen stärker demokratin. Den bygger tillit och den skapar möten mellan människor som annars aldrig hade träffats. Den har en avgörande roll i vår tids stora utmaningar.

Folkbildningen spelar en viktig roll i arbetet mot ensamhet, där människor behöver sammanhang. Det behöver vi alla. Den spelar en avgörande roll i arbetet mot segregation och orättvisor, för folkbildningen öppnar vägar in i samhället för alla. Den spelar en avgörande roll i klimatomställningen där vi alla behöver mer kunskap, förståelse och engagemang.

Fru talman! Folkbildningen är inte en verksamhet i marginalen. Den är en uppenbar del av lösningen på samhällets problem, som jag precis nämnde. Det är just därför det är så allvarligt att se hur den minskar i omfattning. Jag vill också säga detta: Jag tror inte att någon människa vill att andra människor ska få färre möjligheter. Jag tror att vi alla delar en grundläggande vilja att människor ska få växa, leva sina liv och hitta sin plats i samhället. Men då behöver vi alla också våga se konsekvenserna av de beslut vi fattar i den här salen och också i kommuner och regioner.

Fru talman! Folkbildning handlar ytterst om möjligheter. Det handlar om att människor ska kunna ta nästa steg. När en cirkel försvinner, försvinner också en möjlighet. När en folkhögskoleplats försvinner, försvinner också en väg vidare. I en tid som vår har vi inte råd med detta.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att riktningen behöver vara en annan. Folkbildningen behöver stabila och långsiktiga villkor. Studieförbunden ska finnas i hela landet, och det ska också folkhögskolorna göra, och förutsättningarna för dem att fortsätta sitt viktiga arbete måste vara de bästa. Folkbildningen ska inte finnas för något systems skull utan för människornas skull.

Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till reservation 12.

Tack, alla ni som lyssnat! Att mötas är något av det finaste vi har.