Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för hans anförande, även om jag inte håller med om allt. Det som särskilt fick mig att reagera var det som lyftes om folkbildning.

Jag ska alldeles strax hålla mitt eget lite längre anförande om folkbildning. Det finns mycket att säga om det. Folkbildning är något fantastiskt. Det lyfter människor, får människor att växa och ger oss alla nya möjligheter. Det är fantastiskt att det finns i världen, och det är fantastiskt att det också får ta ansvar för en stor del av det svenska samhället och får ge oss nya chanser.

Men när ledamoten för Moderaterna nämner att de har gjort nödvändiga prioriteringar på folkbildningsområdet måste jag reagera, fru talman. En halv miljard har nämligen skurits ned inom folkbildningsområdet. Utifrån det jag kan se runt om i landet och de rapporter som kommer från studieförbund och folkhögskolor har de här prioriteringarna inte varit nödvändiga. De har tvärtom slagit sönder mycket fin verksamhet som har funnits runt om i landet.

Häromveckan kom en ny rapport som visar att en femtedel eller kanske till och med en fjärdedel av studieförbundens verksamhet har försvunnit i många delar av landet. Den verksamhet som har försvunnit har kanske många gånger varit det sista organiserade sammanhanget på en liten ort eller i en by.

Nedskärningarna slår hårdast där samhället har varit som svagast och där behovet har varit som störst. De som har mist möjligheten till studiecirklar är många gånger funktionsvarierade, äldre ensamma på landsbygden och sådana som står långt från arbetsmarknaden. Att det här skulle vara nödvändiga prioriteringar i en tid när alla människor snarare borde få ännu fler chanser vänder jag mig starkt emot.

(Applåder)