Herr talman! Mäns våld mot kvinnor är inte blixtar från en klar himmel. Redan från förskolan börjar molnen hopa sig. Barn stöps in i roller. Pojkar utvecklar ett sätt att prata om flickor och flickor om pojkar. Dessa glasögon tittar de sedan även på sig själva med.

Många gör vad de kan för att vi ska ta oss vidare från invanda mönster. Vi föräldrar kan stärka barnens självkänsla och värna integriteten, men vi får också väldigt fin draghjälp av svensk förskola, denna juvel i svensk välfärd. ”Stopp! Min kropp!” fanns inte när jag var liten. Nu känner varenda unge till begreppet. Personal i svensk förskola förändrar världen varje dag med sitt arbete. De ger pojkar och flickor verktyg att definiera sig själva – vilken lycka för oss föräldrar!

Nätet är dock fullt av orosmoln – stridslystna, skrytsamma och uppblåsta influencers som pratar om att feminismen har gått för långt och att man har rätt till kvinnliga kroppar liksom män som hatar och hetsar mot kvinnor i grupp. Samtidigt använder politiker på högerkanten genuspedagogik som ett skällsord.

Herr talman! För mig är alla ni som frigör människor från destruktiva föreställningar om vad det är att vara pojke, flicka, man eller kvinna viktiga för allas framtid. Tack till er för ert viktiga arbete!

När jag talar med mina kvinnliga vänner om deras barndom kommer snarlika berättelser. Det var tafsande i korridorer och på festivaler. Man blev kallad hora och slampa. Det var en omgivning som ofta likställde svartsjuka med romantik och relationer med kontrollerande beteenden, ibland även slag.

Detta är inte blixtar från en klar himmel utan ett molntäcke av sexism som tar sig olika former i olika styrka. Det är inte bara enskildheter utan delar av något större, en struktur som finns i alla kulturer i olika omfattning.

Nyckeln till att på allvar förebygga mäns våld mot kvinnor är att vi tillsammans kan se och förändra dessa strukturer – föräldrar, förskolepersonal, idrottsledare, kompisar och lagstiftare. Vi måste påminna oss själva, varandra och våra barn om att vi aldrig får vänja oss vid våld och sexism.

Herr talman! Tack vare forskningen vet vi mer och mer om hur omfattande våldet är i ungas relationer. Enligt Jämställdhetsmyndigheten har nästan var tredje ungdom upp till 15 års ålder med erfarenhet av en kärleksrelation upplevt våld i denna. Mellan 15 och 19 års ålder är siffran 50 procent. Vi vet också hur skadligt detta är för de drabbade flickorna långt efter att relationen har tagit slut.

Socialtjänsten kommer ofta in i ett sent skede i denna våldsspiral. Lösningarna är ofta av akut slag. När vi diskuterar socialtjänstens insatser för våldsutsatta får vi dock aldrig tro att dessa insatser är hela lösningen vad gäller mäns våld mot kvinnor. Den som blir slagen ska skyddas och den som slår ska straffas, men vi måste alla hjälpas åt att ändra de attityder som föregår sparkar och slag.

Herr talman! Samhället behöver vara som starkast när individen är som mest utsatt. När en man bit för bit monterat ned en kvinnas liv behöver samhället kunna ge kvinnan kraft och möjlighet att bit för bit bygga upp livet igen.

Det är i dag för svårt att lämna en våldsam relation. Det är onödigt svårt. Vi som samhälle måste steppa upp.

I dag läggs ofta ett för stort ansvar på den våldsutsatta kvinnan. För att lämna en våldsam relation krävs ofta en flytt, men för många blir ekonomin ett hinder. Vi anser därför att regeringen bör se över frågan om att införa ett kvinnofridsstöd vid våld i nära relationer. Det ska inte falla på pengarna om steget bort från en vardag med våld kan tas.

Herr talman! För de kvinnor och barn som inte längre kan bo kvar hemma ska samhället tillhandahålla trygga skyddade boenden där man tas emot av människor som förstår vad man är utsatt för. Den nya lagstiftningen om skyddade boenden innebär en viktig och nödvändig modernisering, särskilt av synen på barn och barns rättigheter. Det ställs nu också högre krav på de aktörer som bedriver skyddade boenden, bland annat när det gäller tillstånd.

Samtidigt som reformen i grunden är positiv finns det en oro för att förändringarna kan innebära risker för kvinnojourernas unika verksamhet. Kvinnojourerna och det civila samhället måste värnas, samtidigt som åtgärder vidtas för att stänga ute oseriösa aktörer.

Herr talman! Vinstintresse har lagt sig som en våt filt över många verksamheter i Sverige. Marknaden är fantastisk när det gäller att fabricera bilar, bullar och badbollar, men inte när vi som samhälle tillsammans ska hjälpa kvinnor att komma på fötter efter att ha genomlidit våld i en nära relation.

En verksamhetsledare ska inte ställa frågan: Hur kan jag göra vinst på den här slagna kvinnan? Frågan ska i stället vara: Hur kan vi använda våra resurser på bästa sätt för att hjälpa en medmänniska i nöd? All upphandlad drift av skyddade boenden bör därför reserveras för idéburna organisationer. Då skulle kvinnojourernas och civilsamhällets verksamhet värnas och skyddet för de kvinnor som placeras säkerställas. Vi kräver att regeringen återkommer med ett sådant förslag.

Herr talman! När någon väl lämnat en relation eller när en man väl dömts är tyvärr våldet ofta inte slut. Vi tycker därför att brottsutsatta kvinnor själva ska få välja hur de vill ta emot information inför det att gärningsmän beviljas permission eller friges. Kvinnorna borde kunna välja att få denna information via kommunens socialtjänst. Informationen kan då kombineras med ett erbjudande om hjälp och stöd från samhället, till exempel från kvinnojouren, brottsofferjouren, psykiatrin eller kommunens relationsteam. Regeringen bör se över denna fråga, då detta kan visa sig vara helt livsavgörande för kvinnor som lever under hot och våld.

Herr talman! Många individer lever under mörka moln av hat och våld i nära relationer. Vi lever dock alla i samma klimat vad gäller synen på män, kvinnor, makt och våld – ett klimat vi alla är med och påverkar. Här kan vi – individer och samhälle – göra skillnad. Kalla det feminism, vaket eller bara humanism, men tänk på det i alla fall!

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 7.