Fru talman! Under förra året mördades minst tolv kvinnor i Sverige av en man de haft en relation med. Partnern, sambon, mannen borde ha varit en självklar trygghet i kvinnans liv, men i stället tog han, många gånger efter år av fysisk och psykisk tortyr, till slut hennes liv. Det är den yttersta konsekvensen av det strukturella och omfattande problemet i vårt samhälle med mäns våld mot kvinnor. I många fall har våldet länge varit känt. Varningssignalerna har varit tydliga. Ändå har det brustit när det gäller samhällets ansvar för att skydda de våldsutsatta.

Fru talman! Socialtjänsten har ett tydligt ansvar för att ge stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn. Trots detta visar Socialstyrelsens senaste granskningar från januari i år på allvarliga och återkommande brister i hur detta ansvar fullföljs.

Det handlar om att riskbedömningar inte görs systematiskt eller inte uppdateras när situationen förändras. Det handlar om att information om våld inte delas mellan myndigheter på ett sätt som ger en helhetsbild av riskerna. Det handlar om att insatser avslutas för tidigt eller inte följs upp trots att våldet fortsätter. Och det handlar om att barn som lever i våldsamma hem inte identifieras som brottsoffer och därför inte får det stöd de har rätt till.

Socialstyrelsen pekar också på att det ofta saknas tillräcklig kompetens i fråga om våld i nära relationer, särskilt när det gäller komplexa situationer där det finns flera riskfaktorer samtidigt, till exempel psykisk ohälsa, missbruk eller tidigare våldsutövning. Det leder till att farliga situationer underskattas.

Sammantaget visar granskningarna att det inte är enstaka misstag utan strukturella brister i hur samhället arbetar med skydd för våldsutsatta. När samma typer av brister återkommer i ärende efter ärende innebär det att systemet inte fungerar som det ska.

Detta är strukturella brister som måste åtgärdas, och Miljöpartiet kräver att regeringen agerar. Men socialtjänsten måste också få förutsättningar att fullfölja sitt ansvar – tydliga riktlinjer, kunskapsstöd, kompetensutveckling och framför allt resurser. Det var därför som vi i vår budget gjorde en särskild satsning på 300 miljoner kronor till socialtjänsten.

Fru talman! I april 2024 trädde en ny lagstiftning i kraft som bland annat innehåller tillståndsplikt för skyddade boenden. Vi sympatiserar med lagstiftningens ambition att stoppa oseriösa aktörer från att driva skyddade boenden och ge kvinnor i skyddade boenden de rätta förutsättningarna. Men nu ser vi en oroväckande situation runt om i landet där framför allt idéburna aktörer väljer att inte fortsätta driva skyddade boenden på grund av hur tillståndsplikten tillämpas.

Lagändringarna innebär även att barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende får ett eget placeringsbeslut, vilket är viktigt ur ett barnrättsperspektiv. Men vi kan konstatera att antalet placeringar av barn minskat och att kvaliteten och samverkan inom socialtjänst mellan vuxenenhet, barnenhet och socialjour varierar runt om i landet.

Här behöver vi agera. Vi är öppna för att temporärt frysa tillståndsplikten för idéburna aktörer för att se över tillämpningen av tillståndsplikten och att även se över socialtjänstens arbete med placering av barn i syfte att stärka kvaliteten och se till att det blir mer jämlikt och välfungerande i hela landet.

Skyddade boenden behöver också få stärkta ekonomiska resurser. Därför vill Miljöpartiet göra en särskild satsning där staten står för halva kostnaden för placeringen i skyddade boenden. Det systemet finns sedan tidigare i Danmark – med goda resultat.

Fru talman! Det finns en grupp våldsutsatta kvinnor som är i en extremt utsatt situation och som jag särskilt vill belysa. Det är också därför jag yrkar bifall till vår reservation 5. Det handlar om utländska kvinnor som utnyttjas i prostitution eller som har förts till Sverige genom trafficking.

Många av dessa kvinnor befinner sig i Sverige under väldigt osäkra förhållanden. De kan ha blivit lurade hit eller tvingade eller ha hamnat i exploatering efter att ha sökt arbete. De lever ofta under kontroll, hot eller skuldsättning. Samtidigt saknar de i praktiken tillgång till det stöd som andra våldsutsatta kan få.

Ett av de mest allvarliga problemen är att dessa kvinnor riskerar att utvisas även när de är brottsoffer och i vissa fall vittnar i rättsprocesser. Det innebär att den som har utsatts för exploatering inte bara saknar skydd utan också riskerar att drabbas av konsekvenser av att ha sökt hjälp.

Detta skapar en situation där kvinnor avstår från att kontakta myndigheter och avstår från att vittna och därmed lämnar förövare ostraffade. Det försvårar brottsbekämpningen och underminerar samhällets möjligheter att bekämpa trafficking och grov exploatering.

Dessutom saknas ofta tillgång till långsiktigt stöd, särskilt traumabehandling. Många av dessa kvinnor har utsatts för upprepade övergrepp och våld och kontroll under lång tid. Utan kvalificerat stöd är det mycket svårt att ta sig ur situationen och att bygga upp ett nytt liv. Därför menar vi att dessa kvinnor alltid ska kunna ges goda förutsättningar att få stöd, inklusive traumabearbetning, och att de ska kunna medverka i till exempel rättsprocesser utan rädsla för att utvisas.

Fru talman! Avslutningsvis: För Miljöpartiet är det självklart att samhället måste kunna skydda kvinnor och barn som lever med våld i nära relationer. Det kräver att socialtjänstens arbete blir mer systematiskt, att riskbedömningar tas på större allvar och att samverkan mellan myndigheter fungerar i praktiken. Det kräver resurser, ett nationellt samordnat arbete och framför allt politisk vilja.

Så länge kvinnor fortsätter att dödas av män de har haft en relation med och så länge barn växer upp i våldsamma hem utan att få det stöd de behöver och förtjänar är det ett samhällsmisslyckande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Berglund (MP) och Maj Karlsson (V).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)