Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation 4 under punkt 2 i betänkandet.

Varje är utsätts 75 000 kvinnor för våld i en relation, och 15–20 kvinnor mördas varje år av sin partner. Vart tionde barn växer upp i ett hem där våld förekommer, och 25 000 barn utsätts årligen för någon form av misshandel.

Våldet återfinns i alla delar av samhället. Det finns i arbetarhem och akademikerhem, hos invandrarfamiljen och den svenskfödda familjen, i våra storstäder och på våra landsbygder, hos den nyblivna barnfamiljen och hos det åldrande paret. Den gemensamma nämnaren är att våldet i de allra flesta fall utförs av en man, en kille, en gubbe. Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut.

Från Centerpartiets sida vill jag lyfta fram tre viktiga åtgärder i arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor.

För det första måste samhället bli mycket bättre på att upptäcka när någon lever i en våldsutsatt miljö.

För det andra behöver vi på riktigt få på plats ett nationellt lämnaprogram som även inkluderar en lämnapeng.

För det tredje måste eftervåldet stoppas, inte minst det ekonomiska.

Trots att vi vet hur många som utsätts för våld i sina relationer och i sina familjer varje år är samhällets institutioner fortfarande väldigt dåliga på att identifiera och uppmärksamma våldet. Därför behövs det systematik och evidensbaserade metoder som kan användas inom socialtjänsten, skolan, sjukvården och de statliga myndigheterna. Vi ser att det behovet sträcker sig genom hela livet.

Det behöver finnas en systematik i att screena för våldsutsatthet i olika kontakter med samhället. Inom mödravården har det länge varit etablerat att ställa frågor och titta efter tecken på om någon blir utsatt för våld av sin partner. Lika självklart måste det vara inom BVC, i förskolan och i skolans värld.

Vi vill därför se ett nationellt program för traumascreening. Exempelvis menar vi att elevhälsan ska ha ett nationellt uppdrag att screena eleverna för att upptäcka våld som riktas mot barn och unga eller om man lever i en våldsutsatt miljö. Våld kan finnas inom familjen, i relationen, i skolan eller på fritiden. Elevhälsan har en unik möjlighet att upptäcka våldet, och den möjligheten måste nyttjas.

Inom ramen för skolans arbete behöver man även arbeta mot det hedersrelaterade våldet. Det handlar om barnäktenskap, kontrollerande beteenden eller andra barnfridsbrott. Här har mycket gjorts, men fortfarande finns det mer att göra. Mer utbildning, bättre samverkan och handlingsplaner på alla skolor är några av de åtgärder som behöver utvecklas.

Våld i nära relation är tyvärr ingenting som upphör med åldern, utan det är ofta något som följer med genom hela livet. Därför måste samhället också bli bättre på att upptäcka våld även hos våra äldre. Från Centerpartiets sida har vi ställt krav på införandet av ett äldrehälsovårdsprogram som bland annat ska innehålla hälsosamtal. Att screena för våld i hälsosamtalen måste vara en viktig del. Men naturligtvis måste även hemtjänstpersonal och personal på särskilda boenden ha möjlighet att uppmärksamma våldet. Våldet tar inte slut bara för att man blir äldre.

Herr talman! Det farligaste steget som en våldsutsatt kvinna kan ta är att bestämma sig för att lämna. Samtidigt är det också det viktigaste steget. Just därför måste samhället svara upp och finnas där när någon bestämmer sig. För att understödja det har Centerpartiet under flera år drivit frågan om ett nationellt lämnaprogram. Att få ett samlat och samordnat stöd från samhället när man väl bestämt sig för att lämna en farlig relation är helt avgörande. Det är bra att även regeringen pratar om lämnaprogram, men innebörden av det måste bli mycket mer konkret.

Det vi menar är att den som lämnar en destruktiv relation ska få ett samordnat stöd från samhället där berörda myndigheter som polisen, socialtjänsten, Skatteverket och sjukvården samverkar. Den enskilde ska ha rätt att komma till ett skyddat boende och vid behov ha rätt till en nationell lämnapeng för att stärka den ekonomiska egenmakten.

Ofta blir uppbrotten abrupta, och det är även vanligt att våldsutövaren har ekonomisk kontroll över sin partner. Vi vill dessutom se en nationell bostadskö för våldsutsatta så att man snabbare kan få tillgång till ett tryggt boende som gör att man orkar lämna sin relation.

För många som flyr en våldsam relation krävs det ett skyddat boende som första hemvist. Den förändring som riksdagen genomförde häromåret var i grunden bra. Det handlade om att samhället skulle ta ansvar för att det finns skyddade boenden att tillgå, att kvaliteten på boendena säkrades och att barn skulle få ett eget beslut om sin skyddsgrund.

Tyvärr har resultatet blivit att många ideella boenden inte har fått tillstånd, att vissa delar av landet helt saknar boenden och att en del kvinnor drar sig för att söka skydd om de inte vet att barnen får följa med. Från Centerpartiets sida menar vi att det därför finns anledning att mycket skyndsamt se över de delar i reformen som förefaller ha slagit fel.

Även för den som lämnar en våldsam relation riskerar eftervåldet att hänga kvar under lång tid, särskilt om man har gemensamma barn. Centerpartiet vill därför att Jämställdhetsmyndigheten ges i uppdrag att kartlägga eftervåldets omfattning, det vill säga kränkande eller våldsamma handlingar som sker efter det att en relation har upphört. Eftervåldet handlar också om långdragna juridiska processer och sabotage i samband med bodelning, vilket ofta kan användas som ett ekonomiskt våld mot kvinnan som bestämt sig för att lämna relationen.

Herr talman! Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut. Det kräver krafttag från hela samhället. Det kräver en socialtjänst som är på tårna och arbetar preventivt, men det kräver också att sjukvården, skolan och myndigheterna tar sitt ansvar. Det kräver att civilsamhället, inte minst våra tjejjourer och kvinnojourer, fortsätter sitt viktiga arbete.

Det kräver att vi i politiken lägger ännu mer kraft och energi på att stoppa våldet. Inget barn ska tvingas växa upp i ett våldsamt hem, ingen flicka ska begränsas i sitt liv på grund av hedersförtryck, ingen kvinna ska tvingas leva i en destruktiv relation och ingen ska behöva dö av våld från en nära anhörig.