Fru talman! Vi debatterar i dag våldsbrott och brottsoffer. Jag vill inledningsvis säga att mina tankar går till dem som drabbats av grovt våld och till dem som har förlorat en anhörig till följd av våldet. Det är helt oacceptabelt. Jag vill därför inleda med att säga att Centerpartiet står bakom det ökade och större fokuset på brottsoffer och brottsutsatta. Vi står även bakom de stora resursförstärkningar som har gjorts till rättsväsendet.

Centerpartiets rättspolitik bygger på att sätta brottsoffer i fokus, på rättsstatens principer, på effektiv evidensbaserad lagstiftning och på hela rättskedjan i hela landet – från polis, åklagare och domstol till kriminalvård.

Den grova organiserade brottsligheten med skjutningar och sprängningar får stor uppmärksamhet – och det ska den ha. Där ser vi förbättringar: en minskning av vissa brott och en ökad uppklaring. Det är bra och mycket välkommet, men vi ser samtidigt att mängdbrotten, alltså majoriteten av alla brott, fortsatt förringas och inte prioriteras som de bör. Det är till exempel inbrott, stölder, olaga hot, bedrägerier, skadegörelse och misshandel. Det är brott som för många brottsutsatta är oerhörda upplevelser som gör att man ofta tappar tron på både rättsväsendet, samhället och sina medmänniskor.

Mängdbrotten sker i hela vårt land och på nätet. Det är brott mot enskilda, mot föreningar och mot företag – brott som trots stora resurstillskott och en ny bättre polisorganisation inte ökar i uppklaring. En allt mindre del klaras upp. Det har rapporterats om detta tidigare, och det har rapporterats om det i dag. Det här kräver en ökad, stabil och långsiktig polisiär närvaro i hela landet, och här finns mer att göra från regeringens sida.

Vi har en regering som säger sig värna landsbygden men som samtidigt har myndigheter som lägger ned polisreceptioner och minskar polisnärvaro i många kommuner. Man drar sig tillbaka, och sedan skyller regeringen på myndigheterna. Låt oss ha en regering som kan styra landet och som kan styra sina myndigheter i enlighet med sina intentioner.

Fru talman! Jag har pratat om dem som har utsatts för det grova dödliga våldet, och jag har pratat om de personer och företag som utsätts för mängdbrott. Jag vill också lyfta fram de kvinnor och barn som har utsatts för våld i sina relationer och i sina hem, dem som har flytt från en våldsam partner och dem som hotas av hedersrelaterat våld. Det här är en särskilt utsatt grupp brottsoffer. I många fall tvingas de under resten av sitt liv ha något slags relation med förövaren – gärningsmannen. Det här skiljer sig från många andra brott.

Jag vill särskilt lyfta fram den grupp bland dessa brottsoffer som behöver skyddade personuppgifter som skydd från sina förövare. I Sverige finns i dag tusentals personer som lever med skyddad identitet och skyddade personuppgifter. Det omfattar även personer som har vittnesskydd och individer som lämnat en kriminell miljö. För dessa människor är det bokstavligen en fråga om liv och död att deras identitet och bostadsort förblir skyddade.

Trots detta saknas i dag en nationell beredskap för tillfällen då personuppgifter röjs. Vid de senaste årens stora läckor – Sportadmin, Ivos maskningsmiss och Miljödata – har uppgifter om personer med skyddad identitet blivit offentliga. I dag finns det inga tydliga rutiner eller någon central funktion som kan kontrollera vilka individer som har drabbats när personuppgifter har röjts. Det finns inte någon aktör som snabbt agerar för att varna eller skydda de mest utsatta. I stället förväntas den enskilde själv kontakta till exempel sin idrottsförening eller myndighet för att få stöd. Det är både naivt och många gånger farligt.

Centern uppmuntrar ökad digitalisering i samhället, men det betyder också att vi måste ta ansvar för de mest utsatta när det går fel. Vi menar därför att en nationell krisfunktion måste etableras, med mandat att vid varje större dataintrång omedelbart kontrollera om uppgifter om personer med skyddad identitet finns bland de läckta uppgifterna. Vi behöver samordna krisåtgärder med socialtjänst, polis och Skatteverket, erbjuda skyddsinsatser och kanske tillfällig relokalisering samt följa upp och analysera läckorna.

Regeringen bör tillsätta en utredning för att skapa en nationell funktion som kan kontrollera och hantera om personuppgifter har röjts. Vidare behöver de drabbade utöver den nationella funktionen en kontaktperson som de kan kontakta i denna extra utsatta situation.

Det om något, fru talman, är att sätta brottsoffren i fokus och att förhindra att ytterligare brott begås.

Jag yrkar bifall till reservation 14.