Fru talman! Tack, statsrådet, för att du är här och har möjlighet att svara på våra frågor, även om jag inte upplever att svaren har varit särskilt många!

Låt oss lägga våra två budgetar bredvid varandra och granska dem! Då blir bilden också tydligare. Då ser vi vad regeringen och Sverigedemokraterna har valt att prioritera, vilket framför allt är skattesänkningar för de allra rikaste, och vad vi väljer att prioritera, vilket är en stark och bättre välfärd. Bara i år skulle det handla om 13 miljarder mer till välfärden, och det skulle göra skillnad.

I grunden handlar det om vilket samhälle vi vill ha, ett samhälle där äldreomsorgen pressas till det yttersta eller ett samhälle där vi har mer tid för varandra och där undersköterskan inte behöver välja mellan att hålla en hand eller att hålla tiderna i ett schema och där den äldre människan möts av trygghet och inte av stress.

Fru talman! Det är inte personalen som brister, och det är inte de äldre som kräver för mycket, utan det är politiken som inte räcker till. Jag tycker därför att det är problematiskt att regeringen lutar sig tillbaka när man i stället har möjligheten att kliva fram, att visa nationellt ledarskap och att prioritera välfärden och äldreomsorgen.

Vi socialdemokrater har lagt vårt förslag på bordet. På samma sätt som regeringen har gått vidare med Äldreomsorgslyftet och skyddad yrkestitel hoppas jag att äldreomsorgsministern tar sitt förnuft till fånga och krokar arm med Socialdemokraterna för fler anställda med bättre villkor och för en äldreomsorg där värdighet och trygghet sätts först. De förslagen finns på riksdagens bord att rösta ja till.