Fru talman! Det som är tydligt i den här debatten om svensk äldreomsorg är att ministern Anna Tenje återkommande hänvisar till någon annan: Kommunerna ska lösa det, arbetsgivarna ska lösa det och tillväxten ska lösa det. Men under tiden växer behoven, och de äldre människorna får vänta.

Fru talman! Detta är inte en framtida utmaning. Det är en pågående verklighet. Vi har äldre som inte får plats på särskilt boende. Vi har beslut som inte verkställs, och vi har personal som inte räcker till. Vi har dessutom kommuner som säger att ekonomin inte går ihop.

Det är intressant när ministern hänvisar till att platsbristen ser olika ut i landets 290 kommuner. Det är sant. Däremot delar jag inte statsrådets analys.

Vi kan ju se att det finns olika tillväxtzoner i landet. Det finns kommuner som går riktigt bra och har fördelar med mycket statlig service, statliga jobb och så vidare. Där har man en dynamisk arbetsmarknad och hög tillväxt. Sedan finns det kommuner som ligger mer perifert, där man saknar utbildningsplatser och så vidare. Det gör att tillväxten är låg. Ska dessa kommuner straffas för att de ligger i en del av Sverige där man har andra förutsättningar? Jag tycker inte det.

Fru talman! Det finns en politisk skillnad. Vi socialdemokrater har varit tydliga i den här debatten. Vi vill förbättra förutsättningarna för svensk äldreomsorg. Vi vill se till att det finns ekonomiska resurser. De reformer som vi trots allt är gjorda välkomnar vi, men det är pengar som saknas.