Fru talman! Jag måste säga att det ändå är en smula underhållande att lyssna till socialdemokratiska ledamöter. De hävdar att de tillför mer resurser. De talar om de frysta statsbidragen och att man borde indexera upp dem. Men när man tittar på deras budget ser man att den är underfinansierad med 50 miljarder kronor.

Räknar man ihop era olika satsningar och inte minst de indexerade statsbidragen – eller för den delen de tillskjutna statsbidragen till äldreomsorgen – undrar man ändå: Hur ska ni finansiera detta? Det saknas de facto 50 miljarder i er budget.

Låt mig bemöta några av Mikael Dahlqvists frågor, som handlar om att det råder platsbrist i en del kommuner. Generaliserar man kan man säga att ett flertal kommuner saknar plats på särskilda boenden, men det är långt ifrån alla. Förutsättningarna är olika. Andra kommuner har planerat på annat sätt och har definitivt ingen platsbrist på särskilda boenden. Det råkar också sammanfalla med de kommuner som välkomnar fristående alternativ och har infört LOV, det vill säga lagen om valfrihetssystem, som ger möjlighet för äldre att faktiskt välja. I de kommunerna är platsbristen betydligt mindre än i de kommuner där man väljer att driva allt i egen regi.

Min fråga till Socialdemokraterna är: Hur ska ni ha råd och möjlighet att bygga i kapp platsbristen när ni samtidigt vill begränsa den i och med att ni vill avskaffa LOV?

Socialdemokraterna vill avskaffa lagen om valfrihetssystem och skippa valfriheten för äldre, trots att detta i grunden har varit det som har möjliggjort att det byggts mer. Det innebär ju att man delar på kapitaltjänstkostnader och inte minst på risken och på de investeringar som behöver göras i kommunen. Man undgår inte alla kostnader, men man kan åtminstone kroka arm och mäkta med att bygga fler boenden.

Detta vill alltså Socialdemokraterna avskaffa, och på så vis kommer platsbristen definitivt inte att bli mindre, särskilt inte i de kommuner där det redan är tufft.

Den andra frågan, som ledamoten Sundin var inne på, tycker jag är väldigt viktig. Det handlar om lex Sarah-anmälningarna. Jag vill vara tydlig med att det är bra och viktigt att kommunerna anmäler. Det är en del av förbättringsarbetet. Det är en del av det systematiska arbetet med att se till att saker och ting aldrig händer igen.

När jag gick igenom de anmälningar som ledamoten Sundin hänvisade till och som togs upp i SVT:s granskning blev det ganska tydligt att det inte hade gjorts någon vidare analys på aggregerad nivå av vad det är som gör att dessa fruktansvärda händelser kan inträffa. Det görs inte heller någon särskilt bra uppföljning.

Vad jag som ansvarig minister gjorde var helt enkelt att ge Ivo i uppdrag att analysera detta på en bättre nivå och återkomma med rekommendationer och riktlinjer för hur man ska göra för att detta aldrig ska hända igen. Framför allt var jag dock noga med att säga att vi inte får låta det stanna vid detta. Att kommuner snyggt på papper kan redogöra för vad de ämnar göra för att detta aldrig ska hända igen räcker inte, utan nu följer vi också upp det.

Ivo har därför fått ett förstärkt och förtydligat uppdrag och utökade resurser just för att följa upp dessa delar, så att äldres rättigheter, som Mikael Dahlqvist tog upp i sin fråga, verkligen kan tillgodoses på ett betydligt bättre sätt.