Herr talman! Jag tar frågan om Ungern först. Som jag sa var det mycket hårda ord från väldigt många under det pågående rådsmötet. Tyvärr var nog ganska få förvånade över Ungerns ställningstaganden. De har ändrat ett beslut som de var med och fattade tidigare och skyller på en – av Ryssland – förstörd pipeline.

Samtidigt tror jag att de allra flesta också tänkte att vi inte vill bli rekvisita i ett ungerskt val. Ingen vill hjälpa till att spela ett slags roll i Ungerns inrikespolitik, och därför finns det just nu en känsla av att det här valet måste passera innan nästa ställningstagande gentemot Ungern kan tas.

Som alla vet är fördraget som det är – det är inte skrivet för en situation där ett land systematiskt blockerar beslutsfattandet på det här sättet. Man kan väl säga att tålamodet verkligen börjar tryta hos många länder. Vi får se vilka konsekvenser det får, och vi får se vem som representerar Ungern på nästa toppmöte.

När det gäller rådets slutsatser är de alltid skrivna med breda penseldrag, så det står inte exakt så. Jag sa också att vi har fått goda förutsättningar. De yttersta, konkreta, detaljerade besluten om exakt vad länder får göra fattas dock på rådsmötet i energiministerkretsen och först därefter när enskilda länder skickar in ansökningar till EU-kommissionen och begär att få göra saker och ting som inte är självklara.

Det som är klart är att EU inte kommer att lägga beslag på de svenska flaskhalsintäkterna. Exakt vilken rådighet Sverige kommer att ha att utanför regelverket dessutom kunna använda dem för andra syften än vad reglerna föreskriver är inte klart än, men ordet flexibilitet antyder att det kommer att finnas möjligheter.