Herr talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen för EU-toppmötet.

Efter andra världskriget slöt de europeiska nationerna sig samman och bestämde sig för ”aldrig igen; vi behöver ta hand om varandra”, och regelverket har under lång tid tjänat oss väl. Men vi utsätts ständigt för nya utmaningar, och i den nya tiden innebär de nya utmaningarna att man också behöver se över gamla regelverk.

Därför var det särskilt intressant att statsministern tog med sig perspektivet hur just Europakonventionens och flyktingkonventionens formuleringar kan slå när man försöker upprätthålla lag och ordning samt rim och reson. Detta upplevde vi ju under flyktingkrisen 2015, och nu finns från svensk sida en bred uppslutning kring att undvika att detta upprepas, med alla de problem och allt det mänskliga lidande det medför.

Kan statsministern utveckla om det fanns någon djupare klangbotten i kretsen av stats- och regeringschefer för de förslag till öppningar och förändringar som han tog med sig till diskussionerna för att skapa mer av rim och reson i detta system? Delar statsministern min oro över att stora svenska partier, såsom Socialdemokraterna, inte klarar av att hålla linjen i migrationsfrågorna i EU-parlamentet och att det här uppstår en spricka i hur trovärdigheten för det svenska perspektivet i implementeringen av det nya sättet för EU att hantera flyktingfrågan står sig långsiktigt?