Herr talman! Jag vill börja med Ungern och Viktor Orbán, som än en gång har blockerat vårt stöd till Ukraina – något som flera av oss ledamöter varnade för.

Samtidigt har det framkommit att Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó flera gånger har ringt till Rysslands utrikesminister Lavrov mitt under pågående EU-möte. Ungerns utrikesminister har också besökt Moskva inte mindre än 16 gånger sedan Rysslands folkrättsvidriga, fullskaliga attack på Ukraina. Den senaste gången var så sent som den 4 mars.

I praktiken har Ryssland vetat mer om vad som sker på EU-mötena än vad jag som riksdagsledamot har gjort. I praktiken har Ungern agerat som en spion – en trojansk häst rakt in i EU. Jag undrar vad statsministern anser om Ungerns agerande och vilka åtgärder vi ska vidta mot detta illojala och i praktiken, i och med att man servar Ryssland, fientliga land.

Jag går över till Mellanöstern. Jag tror att vi har riktat alldeles för lite fokus mot vad som sker i Libanon, där Israels markinvasion rullar på. Bomber faller över landet, och det ser ut som att Israel vill skapa ett nytt totalförstört land – givetvis i strid med folkrätten. Precis som man hävdade att alla palestinier i Gaza stöder Hamas pumpar man nu ut bilden att alla libaneser stöder Hizbollah, trots att det inte är ens i närheten av sant.

I punkt efter punkt i slutsatserna ser vi att språket mot Israel har försvagats eller till och med försvunnit. Jag undrar varför EU-ledarna har så otroligt svårt att kritisera Israels regering för dess brott mot folkrätten. Än värre blir det när man tittar på USA. Trots att landet är ansvarigt för och har startat kriget mot Iran, vars konsekvenser statsministern nu oroar sig för, står någon kritik mot USA inte att finna i slutsatserna eller i statsministerns anförande.