Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande 2025/26:TU13 Cykelfrågor.

Tittar man på definitionen av cykel ser man att den inte bara är vad man först tänker på. Också cyklar med elassistans, elsparkcyklar, rullstolar och även segways faller in under begreppet. Det blir lätt att vi bara tänker på traditionell cykling, och det stämmer väl många gånger i och med att den är helt dominerande, även om elsparkcyklarna ökar.

Cyklingen har många fördelar som gör att den bejakas. Cykling är bra för folkhälsan och ger snabba transporter. Om man ska någonstans här i Stockholm och tittar på en ruttplanering landar det ofta i att snabbaste sättet att ta sig fram är med cykel. Den har också förhållande låg investeringskostnad.

Men cyklingen har också nackdelar, såsom oskyddade trafikanter och stor risk för olyckor. Som vi har varit inne på är cykeln också stöldbegärlig som produkt. Här borde man väl använda ny teknik i lite större utsträckning än nu, gps-puck och annat, men det går ändå inte att komma ifrån att cykeln är stöldbegärlig.

Vi har ett stort cykelnätverk, fru talman, på 27 000 kilometer. Det är komplicerat att få in cykelvägar där en bilinfrastruktur redan är lagd. Kostnaden är förhållandevis hög.

Vi kan titta på kommunernas prioriteringar. Vi har ett skatteutjämningssystem som är viktigt för att skatteuttaget ska vara någorlunda rättvist och för att hålla ihop landet. Något liknande finns inte när det gäller infrastruktur för cykel. Här blir det stora skillnader. En mindre kommun med sämre ekonomi får många gånger välja bort cykelvägar för att klara välfärdens kärna, som skola, omsorg och kultur. Med tanke på hur viktigt det är med cykelvägar är det tråkigt att behöva göra de prioriteringarna.

Min hemkommun Nässjö har gjort en prioritering på sex kilometer som hade varit perfekt att lägga en cykelbana på, med tanke på att man lägger en reservvattentäkt som hade varit perfekt. Den gick inte. Däremot knyter man samman Nässjö och Eksjö längs med riksväg 40, som är två mil. Det kan verka långt, men vi kan titta på varför man gör det. Det var alltså en två-plus-ett-väg, där det blir hopplöst svårt att cykla – jag tror att det var Miljöpartiet som lyfte fram det i en reservation. Ibland blir det alltså tvunget att bygga ny infrastruktur för cykel vid två-plus-ett-vägar. Det är då bra att staten är med och finansierar de delarna.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 10 under punkt 4, Infrastruktur för cykling.

Riksrevisionen ger i sin rapport svidande kritik mot statens åtgärder när det gäller att skapa goda villkor för cykeltrafiken i Sverige. Man kan sammanfatta kritiken med att de är ineffektiva och inte leder till ökad eller säkrare cykling. Det är beklagligt att regeringen avfärdar mycket av de rekommendationer som Riksrevisionen ger.

Jag vill lyfta att Trafikverket i större utsträckning måste planera för nationella cykelleder och cykelbanor. Varför? Jo, cykling är bra för folkhälsan. Dessutom ska utsläppen ned, och cykling ger minimalt med utsläpp. Cykeln tar också förhållandevis liten plats i en trafiksituation. Kalkylen är alltså positiv.

Som många har varit inne på saknas det nationella mål. Varför ska man ha nationella mål, ledamoten Magnus Jacobsson? Just när saker och ting är väldigt positiva är det viktigt att ha nationella mål just för att förstärka det positiva. Det gäller cykling i allra högsta grad. Jag hör att samtliga här egentligen är väldigt positiva till cykling. I den föregående debatten om flyget var det inte alls på det sättet. Här är det ändå skillnad på trafikslagen.

Det vi bör prioritera är resor till och från arbetet eller skolan. Det skapas en trafikosäker situation när fler börjar köra sina barn till skolan, just vid av- och påstigning. Kan vi få en bättre förståelse för hur man uppträder i trafiken blir det säkrare när våra barn cyklar till och från skolan men också när vi cyklar till och från arbetet.

Jag vill också nämna cykel på järnväg. Vi ska inte bara tänka cykel från punkt A till punkt B utan också få in andra trafikslag som järnväg, så att man får med sig sin cykel eller elskoter på järnvägen på ett enklare sätt än i dag.

Den del som är problematisk är olyckorna. Det är också därför jag tycker att man ska ha ett mål. Har man ett mål för cykling lyfter man också upp det som är problematiskt, och det är olyckorna.

Olyckorna har ökat på totalen. Mellan 2022 och 2024 ökade antalet cykelolyckor från 700 till 800. Under samma period gick antalet bilolyckor ned med 300 för att 2024 ligga på 1 600. Cykelolyckorna ligger alltså på hälften av detta, och det är en väldigt hög andel. Då har jag bara tittat på svåra olyckor; det blir annorlunda om man tittar på olyckor tvärs över.

Vad avser de svåra olyckorna är tekniken i fråga om hjälmar viktig. Det finns bättre och sämre hjälmar, och det är viktigt att belysa frågan. Försäkringsbolagen är duktiga på att stimulera hjälmanvändandet, men det är ju för att olyckorna utgör en stor kostnad för försäkringsbolagen. Därför finns det ett egenintresse i att driva på i frågan.

Fru talman! Jag avslutar med att säga: Man cyklar för lite. Låt oss ändra på detta.

(Applåder)