Fru talman! Jag är som bekant riksdagsledamot, så de generella dragen i lagstiftningsprocessen har jag hunnit bli lite bekant med. Joar Forssell förstår säkert att det inte var syftet med min fråga. Jag vill veta när och hur det de facto kommer att tas steg för att grundlagsskydda den akademiska friheten som helhet, ekonomiskt och organisatoriskt. Det gäller både studenter och högre utbildning. Det ska också finnas ett skydd mot politisk styrning, som har visat sig vara en av de frågor som forskare oroar sig mest över.

Låt mig gå över till en annan fråga. Jag hörde lite varianter på att ”om för många har högre utbildning devalveras värdet av den”. Det var jättemärkligt, för ju mer kunskap man har, desto bättre är det. Man kan dessutom dela den med väldigt många utan att den blir sämre.

Liberalerna har haft som klassisk slogan att man vill ha fler Nobelpris. För mig börjar de Nobelprisen med att högskolorna välkomnar en bredd av studenter från många olika delar av samhället. Om det ska bli några Nobelpris behövs möten mellan forskare och studenter. Det behövs fri forskning, där forskare inte upplever hot mot vare sig resultaten eller sig själva som personer.

Liberalerna har inte varit särskilt generösa när det gäller finansiering av högre utbildning. Vi har exempelvis fått höra att Linnéuniversitetet i Växjö behöver dra ned med 1 000 studenter. Hade Miljöpartiets budget med ungefär 47 miljoner kronor mer varit verklighet hade de kanske sluppit. Jag förstår inte hur det ska bli fler Nobelpris när studenterna och lärosätena inte finansieras.