Fru talman! Det finns en person jag tänker på när vi debatterar flyget. Han heter ungefär vad som helst. Han är montör i Luleå, säljare i Östersund eller sjuksköterska i Kiruna. Han sliter varje dag, betalar sin skatt, försörjer sin familj och förväntar sig att samhällskontraktet håller – att om han gör rätt för sig gör samhället rätt för honom.

En del av det kontraktet är att samhället säkerställer att han faktiskt kan ta sig dit han behöver komma – till ett jobbmöte i Stockholm, till en specialist i Göteborg eller till sin bror som bor längst ned i landet.

I ett avlångt, glest befolkat land, ett av Europas geografiskt mest utspridda länder, är flyget inte ett lyxval. Det är förutsättningen för att vardagen ska gå ihop. Det är därför den här debatten handlar om mer än flyget och våra flygplatser. Den handlar om huruvida Sverige ska vara ett land som fungerar för alla, inte bara för dem som råkar bo rätt – ett Sverige som håller ihop och fungerar, ett Sverige för alla oss som bor och verkar här.

Fru talman! Låt mig börja med vad vi faktiskt kan glädjas åt. Närmare 31 miljoner passagerare reste via svenska flygplatser under 2025. Arlandas utrikestrafik har passerat nivåerna från före pandemin. Kiruna och Luleå satte passagerarrekord i december. Inrikestrafiken på Arlanda ökade med 29 procent under föregående år.

Detta är alltså inte en kollapsande sektor. Det är en sektor i återhämtning och tillväxt. Det är bra, och det är ingen slump. Det är resultatet av en regering som tagit ansvar.

Men nu till utmaningarna och det som denna mandatperiod faktiskt har inneburit för flyginfrastrukturen: När vi tillträdde låg det statliga driftsstödet till landets kommunala och regionala flygplatser på 103 miljoner kronor om året. Det hade legat på den nivån i mer än ett decennium. Under den tid ett parti lät stödet stå stilla och pengarna räckte allt mindre växte underskotten tyst och uthålligt. Kommuner och regioner fick bära notan för vad som i alla andra avseenden är nationell infrastruktur. Det var ett svek mot dem som bor långt från storstäderna.

Den här regeringen har dock agerat. År 2024 fördubblades stödet. I september 2025 aviserades ett historiskt besked: Från 2026 uppgår stödet till 528 miljoner kronor per år, en fyrdubbling sedan valet 2022. Staten täcker nu upp till 75 procent av driftsunderskotten. Det är skattepengarnas goda användning. Det är att säkerställa att den infrastruktur som vi alla finansierat faktiskt lever och fungerar. Det är ett rättvisare Sverige i praktiken.

Fru talman! Jag vill tala om beredskap, samhällskriser och ytterst om krig. Detta är ord som förändrats i tyngd och innebörd de senaste åren. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och sedan Sverige gick med i Nato har säkerhetsläget förändrat förutsättningarna för allt vi gör, också för hur vi ser på Sveriges flyginfrastruktur – våra flygplatser, säkerhetskontrollerna, vårt luftrum och resenärerna.

Sveriges regionala flygplatser är inte en bekvämlighet. De är delar av vår försvarsförmåga – ambulansflyg, räddningstjänst, brandflyg och sjuktransporter, men också vid behov totalförsvarets rörelsefrihet.

Den här regeringen har utökat antalet beredskapsflygplatser från 10 till 27. I december förra året gav vi Trafikverket i uppdrag att förnya avtalen för 2026. Dessutom ska det utredas om ytterligare tre flygplatser ska utses.

Det här är ingen symbolpolitik, utan det är ansvarstagande politik i en orolig tid. Det är en medveten handling som stärker din trygghet och även min trygghet.

Fru talman! Nu till en fråga som jag personligen brinner lite extra för, nämligen elflyget. Vi har under flera år kunnat följa det svenska bolaget Heart Aerospace, baserat utanför Göteborg, och deras ambitioner och kliv framåt. Delar flyttar till andra marknader, men flera aktörer förändrar nu förutsättningarna för inrikesflyget till mer el och fler hybridplan.

Det här är ett Sverige i framkant. På de kortare inrikessträckorna, de regionala förbindelserna, lämpar sig eldrift bra. Elflyg ger tystare motorer, noll lokala utsläpp och lägre buller. Det adresserar precis de invändningar som brukar riktas mot en cityflygplats, exempelvis Bromma.

På tal om Bromma vill jag säga följande. Att lägga ned Bromma nu, precis när elflygets genombrott är inom räckhåll, kan likställas med att riva scenen precis innan föreställningen börjar. Regeringen har tillsatt en utredning om Bromma, som ska redovisas i september i år. Det är rätt. Beslut om infrastruktur av det här slaget ska fattas på ordentliga grunder.

Fru talman! Jag hör ibland att flyget är ett klimatproblem och att lösningen är att flyga mindre. Det är ett budskap som kanske låter enkelt, men det håller inte för granskning. Av vissa partiföreträdares retorik är min uppfattning att det viktigaste är att få ned flyget från luften, inte att flyget ska ställa om. Det förvånar mig.

Inrikesflygets utsläpp är 45–50 procent lägre än före pandemin. Utsläppen från utrikesflyget är 35–40 procent lägre än 2019. Flyget ingår i EU:s utsläppshandel; det betalar alltså för sina utsläpp. Från 2026 upphör dessutom de fria utsläppsrätterna helt. Sverige har nu infört lag om hållbart flygbränsle, så kallad SAF, i linje med EU:s ReFuelEU-förordning. Kravet är 2 procent SAF i dag, och målsättningen vi ska nå är 70 procent inblandning till 2050. EU-kommissionen bekräftade i oktober förra året att vi är på spåret att nå 2030-målet om 6 procent.

När utsläppen från inrikes transporter ökade med 21 procent under 2024, berodde det uteslutande på vägtrafiken – inte på flyget. Flygets utsläpp minskade.

Moderaterna vill att flyget ställer om. Vi tror på teknik, på SAF, på elflyg och hybridflyg, inte på förbud, inte på flygskam och inte på att stänga ned den infrastruktur som håller ihop Sverige. Det är en principiell skillnad.

Fru talman! Jag vill avsluta med att tala om vad den rödgröna vänstersväng som oppositionen erbjuder inför valet 2026 skulle innebära för flyget och för Sverige. Det är inte en abstrakt politisk fråga, utan det är en konkret fråga om vad som händer när man låter ideologi gå före infrastruktur.

Det var under åtta år av socialdemokratiskt styre som stödet till de regionala flygplatserna fick ligga kvar på 103 miljoner kronor, oförändrat år efter år medan underskotten växte och systemet höll på att falla samman. Det var under samma tid som frågan om ett helhetsgrepp om det nationella flygplatssystemet sköts på framtiden, inte för att problemet var okänt utan för att det helt enkelt inte prioriterades. Vi är på rätt väg, men vi är inte framme.

Fru talman! Flyget är en del av svaret på frågan om Sverige ska vara ett land där det lönar sig att bo, arbeta och driva företag, oavsett var i landet man gör det. Det är en del av det samhällskontrakt vi är skyldiga medborgarna, en del av vår beredskap och en del av vår väg mot ett rikare och tryggare Sverige. Den vägen fortsätter vi att bygga, med ansvar, med fakta och med respekt för hela landet.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)