Fru talman! Värdet på de upphandlingspliktiga inköpen under 2025 var över 1 biljon kronor, alltså över 1 000 miljarder kronor. Det motsvarar cirka 15 procent av Sveriges bnp. Att värdet har ökat även under det senaste året är ju ingen nyhet, utan det är en långsiktig trend. När man nämner dessa siffror blir det uppenbart för alla varför det är så viktigt att offentlig upphandling används korrekt. En korrekt offentlig upphandling kan nämligen bidra till att vi får en fungerande samhällsservice till nytta för både medborgare och företag och till att vi använder skattemedel på bästa möjliga och mest effektiva sätt.

Inför denna debatt har jag har ägnat åtskillig tid åt att läsa Upphandlingsmyndighetens rapport om utvecklingen på upphandlingsområdet under 2025. Här finns en rad intressanta iakttagelser, till exempel att antalet annonserade upphandlingar ökade något under 2024, att de genomsnittliga antalet anbud minskade och att överprövningarna blir allt färre år för år. Extra intressant i rapporten var att man lyfte fram den brottslighet som är riktad mot just offentliga affärer. Det är ingen överraskning för någon av oss att oseriösa aktörer infinner sig på områden där stora summor pengar omsätts.

Tack och lov är kammaren helt enig om att inte en enda skattekrona ska hamna i oseriösa aktörers fickor. Skattebetalarnas pengar ska användas mycket bättre än så. Därför är det viktigt att hitta lösningar så att oseriösa aktörer inte kan delta i offentliga upphandlingar, och regeringen har verkligen inte legat på latsidan när det gäller att aktivt se till att stoppa oseriösa och ibland gängkriminella aktörer. Man ger myndigheterna bättre verktyg och stöd så att oseriösa anbud kan stoppas. Men utreder register och betygssystem för leverantörer, och man stärker uppföljning och kvalitetskontroll.

Fru talman! Upphandlingsmyndigheten lyfter också fram något som tyvärr ökar, nämligen otillbörlig påverkan. Det har blivit ett reellt och ökande problem, ofta kopplat till korruption. Detta är nu vid sidan av arbetslivskriminalitet och välfärdsbrottslighet en central riskfaktor.

Detta reagerar jag starkt på eftersom otillbörlig påverkan undergräver riksdagens, kommunernas och regionernas strävan att upprätthålla rättssäkra, effektiva och hållbara offentliga inköp.

Regeringens tar nu initiativ för att stärka Upphandlingsmyndigheten. I oktober förra året presenterade regeringen en nationell reform för sundare offentliga affärer, och det är den mest omfattande omdaningen av styrningen av offentlig upphandling på många år. Upphandlingsmyndigheten stärks genom att man samlar upphandlingsfrågorna där, och myndigheten tillförs både resurser och kompetens. Man satsar också på att öka transparensen genom digitalisering, vilket Adam Reuterskiöld lyfte fram på ett förtjänstfullt sätt. Upphandlingsmyndigheten stöder också kommunerna i deras kamp mot välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet.

Fru talman! Ett område som med all rätt har varit i fokus under senare år på grund av rådande säkerhetspolitiska läge är Sveriges livsmedelsberedskap, även ur ett upphandlingsperspektiv. Regeringen har här gett Jordbruksverket i uppdrag att påbörja upphandling av beredskapslager av spannmål. Beredskapslagring ska ske genom omsättningslagring, det vill säga att staten tecknar avtal med företag som redan i dag hanterar spannmål. Dessutom har vi Livsmedelsstrategin 2.0, som presenterades för ett år sedan. Det är en uppdatering av den gamla nationella livsmedelsstrategin från 2017, och den syftar till att stärka hela livsmedelskedjan från jord till bord. Målet är att öka svensk livsmedelsproduktion, stärka företagens konkurrenskraft och i slutändan öka och förbättra Sveriges förmåga att klara kriser och försörjningsstörningar.

Fru talman! Allt som behöver göras är inte gjort, tvärtom. Regeringen gör mycket, men vi måste fortsätta att jobba.

Jens Nylander, kanske mest känd som Jens of Sweden, släppte för snart två år sedan en rapport där han pekade på att Sveriges kommuner och regioner gör av med uppemot 90 miljarder för mycket genom att göra onödiga inköp, betala överpriser och ha ineffektiva upphandlingsprocesser. Detta kom Jens Nylander fram till efter att ha låtit AI gå igenom 30 miljoner fakturor från regioner och kommuner. Man ska givetvis ta hans slutsats med en nypa salt, men om han har rätt betyder det att kommuner och regioner har spenderat lika mycket pengar i onödan som hela rättsväsendet fick 2025. Jag tar ändå med mig det jag läste i Jens Nylanders rapport, för vi får aldrig ducka för att använda de verktyg som krävs för att göra offentlig upphandling både bättre och mer effektiv.

(Applåder)