Fru talman! Offentlig upphandling handlar i grunden om något mycket enkelt, nämligen hur vi använder våra gemensamma skattepengar. Varje år upphandlar staten, kommunerna och regionerna varor och tjänster för över 900 miljarder kronor. Det är pengar som ska gå till välfärd, till jobb och till att bygga Sverige starkare.

I dag ser vi dock delvis något annat. Vi ser hur oseriösa aktörer och rent kriminella företag tar sig in i systemen, och vi ser hur skattepengar riskerar att göda arbetslivskriminalitet och välfärdsbrott. Vi ser också en offentlig sektor som inte hänger med. Så här kan vi faktiskt inte fortsätta ha det.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att offentlig upphandling ska vara ett verktyg för att bygga ett starkare samhälle, inte en bakdörr för fusk och kriminalitet. Men då krävs det att politiken tar ansvar, och här brister SD-regeringen. Tempot är lågt, åtgärderna är för försiktiga och problembilden underskattas. När man föreslår att ett centralt verktyg för kontroll – ett system för samordnad registerkontroll – ska vara på plats först 2028 är det inte handlingskraft vi ser, utan det vi ser är att man faktiskt blundar för problemen här och nu.

Vi vill börja där problemen är som störst, nämligen i underentreprenörsleden. I dag kan en offentlig upphandling innebära långa kedjor av leverantörer och underleverantörer. Tydligast ser vi det inom byggsektorn. Ju längre kedjan blir, desto svårare blir kontrollen, och längst ned i kedjan hittar vi ofta de absolut sämsta villkoren. Där hittar vi människor som jobbar utan trygghet, med låga löner och ibland helt utanför regelverken. Det är där arbetslivskriminaliteten biter sig fast. Samtidigt kan huvudleverantören säga: Det där är inte vårt ansvar.

Därför säger vi socialdemokrater tydligt: Se till att begränsa antalet underentreprenörsled till två, och börja med riskbranscherna! Det är inte radikalt, fru talman, utan det är rimligt. 

Fru talman! Nästa steg handlar faktiskt om konsekvenser. I dag kan företag som fuskar, bryter mot regler eller inte betalar skatt ändå få fortsätta att delta i upphandlingar. Det är ju helt orimligt, och det skickar en tydlig signal om att regelbrott inte får några verkliga följder. Företag som fuskar ska såklart kunna svartlistas; det är en självklarhet i ett seriöst system. Det är också är en rättvisefråga gentemot alla de företag och företagare som varje dag gör rätt för sig.

Vi måste dock även möta en ny verklighet. Brottsligheten har blivit mer avancerad – mer systematisk och mer datadriven – vilket gör att det offentliga inte kan arbeta med gårdagens verktyg. Därför vill vi se en utökad användning av AI och ny teknik i arbetet mot just välfärdsbrott. AI är nämligen bra på att analysera mönster i enorma datamängder och identifiera avvikelser – och upptäcka fusk som annars aldrig hade synliggjorts. Tekniken och kunskapen finns; det som saknas i dag är förutsättningarna att göra detta i större skala.

Fru talman! Offentlig upphandling handlar såklart inte bara om att stoppa det som är fel utan också om att göra mer av det som är rätt. Här finns en enorm potential. Genom upphandling kan vi driva innovation, stärka svensk konkurrenskraft och bidra till klimatomställningen. Men då måste vi också börja se upphandling som ett strategiskt verktyg och inte bara som en administrativ process.

I dag ser vi att det finns brister i styrning, uppföljning och uppsättande av mål. Vi ser att man inte fullt ut följer upp de avtal som har ingåtts. Vi ser att direktupphandlingar ökar och att konkurrensen minskar, och vi ser att kontrollen brister. Där måste vi som samhälle kunna göra bättre ifrån oss.

Samtidigt vill vi se till att skydda arbetsvillkoren vid upphandling. För oss socialdemokrater är det nämligen självklart att skattepengar aldrig ska bidra till lönedumpning. Därför ska villkor i nivå med kollektivavtal lika självklart gälla vid offentlig upphandling. Det handlar om ordning och reda, det handlar om rättvisa och det handlar om att stå upp för den svenska modellen.

Fru talman! Vi lever faktiskt också i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge, och det innebär att upphandlingssystemen måste anpassas. Leverantörer som kan utgöra en säkerhetsrisk ska inte kunna delta i offentliga upphandlingar. Här behövs det skarpare regler, och framför allt behövs det snabbare beslut. Att utreda på det här området är viktigt, men att agera är faktiskt helt avgörande.

Låt mig också säga något om bostadsbyggande i det här sammanhanget.

Sverige befinner sig i en situation där bostadsbyggandet har bromsat in kraftigt. Samtidigt har allmännyttiga bostadsföretag högre kostnader än privata aktörer, bland annat på grund av lagen om offentlig upphandling. Det innebär längre byggtider, dyrare projekt och i slutändan färre bostäder.

Det här är ett systemfel. Om vi vill få fram fler hyresrätter som vanligt folk har råd med måste vi våga förändra regelverket. Därför vill Socialdemokraterna att lagen om offentlig upphandling inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag.

Fru talman! Dagens debatt om upphandling handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där skattemedel används ansvarsfullt, där seriösa företag konkurrerar på lika villkor och där arbetstagare har trygga och sjysta villkor, eller vill vi ha ett samhälle där fusk, kriminalitet och kortsiktighet tillåts breda ut sig i det offentliga systemet?

För oss socialdemokrater är svaret enkelt. Vi vill återta kontrollen. Vi vill stoppa fusket. Vi vill stärka kontrollen och rättvisan i systemet. Vi vill använda offentlig upphandling som ett verktyg för att bygga Sverige starkare. För det behövs en ny riktning för Sverige.

Jag står självklart bakom samtliga förslag som vi har framfört i våra reservationer, men för att vinna lite tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 8, som gäller begränsning av antalet underleverantörer.