Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Vi ska nu debattera ämnet offentlig upphandling. Vi som en gång jobbat på kommunal, regional, statlig eller annan myndighetsnivå vet att offentlig upphandling utgör en grundbult för verksamheter och deras funktion. Som jag sagt i tidigare debatter kan upphandlingsförfarandet såklart förbättras, men det finns ändå ett regelverk som är transparent och bidrar till att trycka tillbaka korruption och felaktiga upplägg.
Med det sagt vill jag lyfta fram exemplet Danmark, som faktiskt är ett positivt exempel när det gäller offentlig upphandling, eftersom de möjliggör för fler mindre företag att delta i upphandlingar. Det är ett exempel som vi bör följa. Bakgrunden till detta är framför allt att de har mindre omfattande krav när det gäller hur de lägger upp sina upphandlingar. Det betyder inte att de är sämre. Det är viktigt att fler små företag är med och slåss om anbuden.
Kompetensen inom ämnet är också begränsad, och man kan ifrågasätta huruvida det är rimligt att samtliga 290 kommuner tillsammans ska upphandla om samma it-tjänst för att till exempel driva en kommunal hemsida. Är detta det bästa man kan göra för kommunens pengar och de statliga medel man får? Det driver såklart upp priset och är en orimlig och onödig kostnad när det gäller effektivitet, vilket vi brukar debattera i den här kammaren.
Det tråkigaste inslaget i offentliga upphandlingar är som vi har hört från talarstolen de kriminella element som på senare tid riktat in sig på offentligheten. Det är oseriösa och suspekta företag som vinner upphandlingar för att sedan inte leverera rätt produkt. Flera myndigheter har arbetat för att förhindra välfärdsbrottsligheten, däribland Socialstyrelsen, Ivo och E-hälsomyndigheten, för att nämna några få.
Det är också problematiskt när vissa känsliga verksamheter kan hamna hos icke önskvärda aktörer. Är det exempelvis rimligt att skyddsobjekt ska kunna skyddas av företag som har täta kopplingar till diktaturer? Ja, det kan man fråga sig.
Denna problematik synliggjordes under den omfattande debatt som rådde om säkerheten kring Arlanda flygplats, men det är bara ett fall i mängden. Även annan känslig och viktig infrastruktur upphandlas runt om i Sverige.
Känsligt material eller information om rikets säkerhet får under inga som helst omständigheter äventyras, och Sverigedemokraterna anser att man med detta som grund ska kunna exkludera vissa aktörer från att delta i upphandlingar. Där har regeringen faktiskt agerat och landat i just detta: Förslaget om tredjelandsleverantörers tillträde till upphandlingsförfaranden är ute på remiss till den 14 april.
Vi välkomnar att regeringen arbetar aktivt med upphandlingsfrågan kopplat till vår civila beredskap och försvarsförmåga. Att vi behöver vara självförsörjande på vissa läkemedel eller ha beredskap för att få igång produktion av dessa är en läxa som vi lärde oss under pandemin, och uppdraget till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att stärka tillgången till särskilt kritiska sjukvårdsprodukter är ett viktigt steg för vår beredskap.
Gällande de motioner som återfinns i betänkandet kan jag förstå intentionen med dessa, men vissa förefaller omöjliga att genomföra. Socialdemokraterna talar ofta om sitt förslag om en begräsning av antalet underleverantörer, men som visas i betänkandet är detta inte förenligt med upphandlingsdirektiven och EUF-fördragets bestämmelser. Det vore intressant att få höra, kanske av efterföljande talare, hur Socialdemokraterna har tänkt i denna fråga och om de tagit till sig av detta faktum.
Fru talman! Utskottet ställer sig unisont bakom att offentlig upphandling ska bidra till en så stor samhällsnytta som möjligt och främja gemensamma intressen för att på sikt uppnå viktiga mål, såsom goda villkor på arbetsmarknaden, miljömål, en god djuromsorg eller minskad antibiotikaanvändning, för att nämna några få områden som kan gynnas.
Den mat som köps in via offentlig upphandling ska enligt vår uppfattning produceras i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt. Det ska inte råda någon tvekan om att den mat som serveras i våra skolor, på våra sjukhus eller på våra äldreboenden uppfyller samma tuffa krav som den som produceras här i Sverige. Det är i dag upp till varje kommun att ställa denna form av krav, men vi anser att detta ska vara vägledande. Det finns andra partier här inne som sluter upp bakom detta, och därför tror jag att vi borde verka skyndsamt för att få detta på plats.
Att det kött som upphandlas ska komma från djur som bedövats före slakt är också en självklarhet för oss. Upphandlingsmyndigheten har redan möjliggjort stöd för detta, i hopp om att underlätta processen för myndigheter, men vi menar att det bör vara tvång enligt lag.
Fru talman! Avslutningsvis: Det är viktigt att främja småföretagandet i hela Sverige. Kan vi få fler entreprenörer att ge sig in i upphandlingar och komma med anbud kommer konkurrensen att leda till en mer kostnadseffektiv produkt, fler arbetstillfällen och möjligheter till entreprenörskap – och förhoppningsvis mindre slöseri när det görs rätt.
(Applåder)