Fru talman! Tack för möjligheten att debattera de här viktiga frågorna! Jag har också tagit del av rapporten Unga tycker om andra och vill säga några saker.

För oss som har varit aktiva i rättighetsfrågor under väldigt lång tid kan jag upplysa ledamöterna från Sverigedemokraterna om att det här är en trend som har pågått väldigt länge. Det här var alltså snarare en bekräftelse på någonting som vi nog alla redan visste.

I rapporten är det inte bara negativa attityder mot hbtqi-personer och judar som ökar bland elever utan negativa attityder mot alla minoritetsgrupper som rapporten har tittat på, däribland muslimer och afrosvenskar, vilka aktivt utelämnades av de sverigedemokratiska ledamöterna.

Man ska dock inte förminska att elever med religiös identifiering har fler negativa attityder mot minoriteter än vad andra har. Rapporten som helhet visar också att många av dessa elever hyser konservativa värderingar och identifierar sig med konservatism. Genomgående är någonting som vi har debatterat många gånger, fru talman, och det är att unga män hyser ett alltmer ökat hat mot framför allt hbtqi-personer. Det är detta vi borde diskutera om vi ska ta oss an den här frågan på riktigt.

Det är därför talande vilket lag statsrådet har valt att hamna i, nämligen i det lag som väljer att plocka ut vilka grupper man tittar på i stället för att titta på helheten – hur vi ska få bukt med hatet i vårt samhälle bland de yngre.

Jag vill ta upp några av de saker som regeringen ändå gör. Det finns en handlingsplan för hur vi ska öka hbtqi-personers mänskliga rättigheter och trygghet i vårt samhälle. Handlingsplanen heter Stolt och trygg och togs fram av den socialdemokratiska regeringen. Den nuvarande regeringen har uppdaterat den, och det är välkommet. Jag tycker att det är bra att man pekar ut fler strategiska myndigheter som ska arbeta med frågan.

I handlingsplanen skriver man: ”Att öka kompetens om bl.a. hur begränsande normer kan leda till utsatthet och diskriminering för unga hbtqi-elever i skolan är viktigt för att skapa en trygg miljö i skolan för alla.” Därför måste dessa insatser öka.

Samtidigt föreslår dock Simona Mohamsson själv att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och samlevnad ska slopas som ett generellt kunskapsområde i den svenska skolan och i stället läggas på ämnen. I stället för att alla lärare ska ha god kunskap om detta ska bara enskilda lärare ha det. Apropå det som den sverigedemokratiska ledamoten sa om rektors ansvar slopas rektorsansvaret när det kommer till just sex, samlevnad och relationer. En viktig del av det kunskapsområdet är just hbtqi-personers mänskliga rättigheter.

Utöver det har Simona Mohamssons kanske men förhoppningsvis inte framtida regeringspartner i kommun efter kommun föreslagit att man ska slopa kunskapshöjande insatser när det kommer till just hbtqi-personer. De kallar det för normkritisk vänsterpropaganda, framför allt i Stockholms stad.

Det blir lite svårt för mig att förstå hur man ska jobba med att stärka arbetet mot hbtqi-personers utsatthet i den svenska skolan om man för det första slopar kunskapsområdet sexualitet, samlevnad och relationer och för det andra även tänker göra sig beroende av ett parti som helt och hållet vill slopa kunskapshöjande insatser i den svenska skolan när det kommer till hbtqi-personers trygghet.

Vilka konkreta åtgärder tänker Simona Mohamsson vidta för att stärka säkerheten för den utsatta gruppen i skolan? Jag vill ha ett svar på den frågan.

(Applåder)