Herr talman! Vi lever i en tid då folkrätten inte längre kan tas för given. Det system av regler, principer och institutioner som ska skydda stater och människor från övergrepp som har byggts upp under lång tid prövas nu hårdare än på mycket länge. I den här prövningen finns en avgörande fråga: Är folkrätten universell, eller är den selektiv? Gäller den alla eller bara vissa?

När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina var Sveriges hållning tydlig, kraftfull och riktig. Vi fördömde invasionen. Vi stödde Ukrainas rätt till självförsvar. Vi stod upp för principen om territoriell integritet och förbudet mot anfallskrig. Detta var inte bara politiskt riktigt utan också en konsekvent tillämpning av folkrätten. Det är just här som frågorna börjar bli obekväma. När vi lämnar Ukraina och riktar blicken mot andra konflikter förändras nämligen tonen.

Herr talman! I frågan om Palestina och Israel möter vi en helt annan försiktighet. Här handlar det inte om en plötslig konflikt utan om en långvarig situation som präglas av ockupation, bosättningar och återkommande våld. Internationella organ, inklusive FN, har vid upprepade tillfällen kritiserat Israels ockupationspolitik, som strider mot folkrätten. Trots detta ser vi inte samma tydlighet i Sveriges agerande. Vi hör inte samma skarpa formuleringar. Vi ser inte samma beredskap att använda politiska eller ekonomiska verktyg. Vi ser inte samma konsekventa linje.

Herr talman! Detta är inte en fråga om att jämställa konflikter, utan det är en fråga om principer. Om vi menar allvar med att folkrätten förbjuder ockupation och annektering måste vi vara beredda att säga det, oavsett vem som står bakom. Om vi menar att civila ska skyddas i krig måste vi reagera konsekvent när civila drabbas, oavsett var det sker. Annars riskerar vi att skapa ett system där reglerna uppfattas som politiska verktyg, inte som rättsliga principer.

Herr talman! Detsamma gäller relationen till stormakter. När USA agerar militärt i Venezuela eller Iran blir Sveriges röst ofta mer lågmäld. Det kan finnas geopolitiska förklaringar eller säkerhetspolitiska överväganden, men frågan kvarstår: Är vi lika tydliga i vår principiella kritik?

Små stater som Sverige har ett avgörande intresse av att folkrätten respekteras. Vi har inte stormakternas militära makt eller deras globala inflytande. Det vi har är rätten. Rätten fungerar dock bara om den tillämpas konsekvent. Om den blir selektiv förlorar den sin kraft, och då förlorar vi vårt viktigaste skydd.

Herr talman! Det handlar också om trovärdighet. När Sverige talar om en regelbaserad världsordning lyssnar världen, men världen observerar också vad Sverige gör och inte gör. Om vi uppfattas som konsekventa stärks vår röst. Om vi uppfattas som selektiva försvagas den. I en tid då auktoritära krafter gärna ifrågasätter internationella normer har vi inte råd med den typen av svaghet.

Herr talman! Låt mig vända blicken ännu längre österut. Kina har under Xi Jinpings ledning utvecklats i en alltmer auktoritär riktning, vilket syns i kraftigt ökade inskränkningar av mänskliga rättigheter i bland annat Xinjiang, Tibet och Hongkong. Regeringen saknar en långsiktig och genomtänkt Kinapolitik, vilket skapar bristande konsekvens i utrikespolitiken. Sverige måste både enskilt och inom EU agera mer resolut i frågor som rör mänskliga rättigheter och folkrättsbrott, även när de begås av en stormakt som Kina.

Ett återkommande tema i våra debatter är situationen i Xinjiang, där vi gång på gång ser godtyckliga frihetsberövanden, tvångsarbete, etnisk och religiös förföljelse samt massövervakning av civilbefolkningen. Sverige och EU måste verka för att förhindra folkmord på uigurerna. Sverige och EU måste också, i linje med internationell rätt, kräva att samtliga personer som är frihetsberövade enbart på grund av sin religiösa identitet omedelbart friges samt fördöma förföljelsen av uigurer och kräva att omskolningslägren omedelbart stängs.

Herr talman! Tibetfrågan har fallit lite i glömska de senaste decennierna. Den kinesiska regimen genomför systematiska övergrepp där. Det är hög tid att Sverige definierar Tibet som ett ockuperat territorium, att regeringen konsekvent fördömer de folkrättsbrott som Kina begår där och att Sverige tillsammans med EU pressar Kina att garantera tibetanernas rättigheter, kräver journalistisk frihet och rörelsefrihet i Tibet samt tar fram en strategi för att ge tibetaner inflytande över beslut som rör deras mark, resurser och framtid.

Herr talman! När det gäller Hongkong har vi sett en ständigt tilltagande repression sedan Kina införde den nya säkerhetslagen. Även vad gäller Hongkong måste Sverige och EU stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter, visa sitt stöd för demokratiaktivister och arbeta mot den ökande övervakningen och det växande politiska inflytandet över rättsväsendet. Det är tydligt hur Kina undergräver de friheter som tidigare garanterades enligt principen ett land, två system.

Herr talman! När det gäller teknologi, övervakning och exportkontroll vill Miljöpartiet se ett totalförbud inom EU mot utveckling, produktion och försäljning av ansiktsigenkänningsteknik till auktoritära stater, inklusive Kina. Vi ser hur Kina går före för att visa i vilken omfattning man kan använda avancerad övervakningsteknik för att kontrollera befolkningen i Xinjiang, i Hongkong och i övriga landet.

Vad gäller Kina är vi ganska överens här i riksdagen, herr talman. Låt mig dock återkomma till den avgörande punkten, nämligen konsekvens. Vi kan inte med trovärdighet kritisera kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina om vi samtidigt är tysta eller försiktiga när liknande principer kränks av andra. Vi kan inte kräva att Kina respekterar internationell rätt om vi själva tillämpar den selektivt. Vi kan heller inte tala om universella värden om de i praktiken blir relativa.

Detta är inte en enkel balansgång. Utrikespolitik handlar ofta om svåra avvägningar – om handel, säkerhet, diplomati och realpolitik. Just därför är principerna så viktiga. Det är de som ska vägleda oss när det blir svårt.

Herr talman! Min kollega Rebecka Le Moine skulle bli sur på mig om jag inte tog upp frågan om ekocid under denna debatt. Romstadgan kriminaliserar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott, men den saknar en mekanism för att hantera storskalig och långvarig miljöförstörelse i fredstid. Detta skapar ett juridiskt vakuum i och med att även katastrofala ekologiska skador kan falla helt utanför internationell straffrätt.

Begreppet ekocid innebär grov, omfattande och långvarig förstörelse av ekosystem. Om ekocid uttryckligen görs till ett brott skulle enskilda beslutsfattare – inte bara stater – bli rättsligt ansvariga för handlingar som leder till irreversibel miljöskada.

Herr talman! Klimatförändringar, kollapsade ekosystem och resursförstörelse driver konflikter, skapar flyktingströmmar och underminerar nationers stabilitet. Internationell rätt behöver därför verktyg som kan möta moderna globala risker, på samma sätt som tidigare generationer skapade regler mot krig och folkmord.

Redan i dag finns bestämmelser i krigets lagar som förbjuder omfattande miljöskador vid väpnad konflikt, men ett ekocidbrott skulle vara en naturlig civilrättslig motsvarighet, anpassad även till fredstid och till de akuta globala miljöhot som världssamfundet nu står inför.

Utan global lagstiftning riskerar multinationella aktörer att utnyttja länder med svaga miljölagar. Ekocid som brott under ICC skulle skapa lika spelregler globalt och motverka att företag och stater flyttar miljöfarlig verksamhet dit där ansvaret är som minst.

Herr talman! Förstörd miljö leder till förlorade livsmiljöer, försämrad hälsa, ökad fattigdom och sämre framtidsmöjligheter, alltså direkta hot mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ett införande av ekocidbrott skulle därför även indirekt skydda människor, inte bara naturen.

Herr talman! Sverige har en lång tradition av att stå upp för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det är en tradition vi ska vara stolta över. Men det är också en tradition som måste förvaltas, och att förvalta den innebär att vara konsekvent, även när det är obekvämt.

Folkrätten är inte perfekt, och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är inte fullständig. Men de är det bästa vi har, och de fungerar bara om vi tror på dem och om vi tillämpar dem lika för alla.

Ett Sverige som står upp för principer i alla lägen är ett starkare Sverige. Ett Sverige som vågar vara konsekvent är ett mer trovärdigt Sverige. Ett Sverige som försvarar folkrätten och mänskliga rättigheter utan dubbla måttstockar är ett Sverige som bidrar till en bättre värld. Det är den linjen vi alltid måste välja.

Herr talman! Jag står självklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men besparar kammaren en del voteringstid genom att enbart yrka på reservation nummer 6.