Herr talman! Nej, det är ju helt klart så att Kina använder vår språkdräkt med kinesisk översättning. Det finns goda exempel; Raoul Wallenberg-institutet har exempelvis tagit fram ett lexikon så att man kan få en översättning när man pratar om mänskliga rättigheter – vilket också Kina gör – och veta vad något egentligen står för.

Vi får inte vara naiva och tro att en resa till Kina förändrar eller sticker hål på någonting. Nu får jag väl inte åka dit längre – jag har nämligen varit på Taiwan, så det är väl slut på resandet till Kina – men jag har också gjort resor dit och samtalat, och det är klart att det är intressant att göra besök. Men vi får inte vara naiva.

Vi har ju sagt att vi ska lära oss av vad vi har gjort med Ryssland. Vi trodde att vi skulle kunna påverka Kina med hjälp av handel och släppte in dem, men nu tar de över. Och vi måste vara uppmärksamma, för även FN-systemet vill de göra till en kinesisk hemmaplan, med en egen tolkning av vilka av FN:s regler som gäller och vad av folkrätten och internationell rätt som gäller. Det ska vi inte gå med på.

Det är alltså oerhört viktigt att vi inte är naiva när det gäller Kina – inte heller när vi pratar miljöfrågor. Många gånger säger vi att vi ska arbeta med Kina där vi har gemensamma intressen, till exempel i klimatfrågan. Men även då måste man se att Kina har sina egna intressen, herr talman, och att de alltid slår igenom. Kina använder varje politikområde som ett vapen för att åstadkomma mänsklighetens ödesgemenskap, nämligen den kinesiska återkomsten på världsscenen – inte minst till 2049.