Herr talman! Jag tror inte att ett besök av utrikesministern i Kina förändrar någonting annat än i frågan om visumfrihet, som väl var ett av skälen till resan. Det är i grunden inget fel med detta, för det var någonting som många företagare önskade, men det gäller att inte ge sken av att det var något större genombrott på andra områden.

Något sådant har inte heller framkommit av de återrapporter som vi har kunnat höra när det gäller till exempel vår fängslade Gui Minhai. Det är fortfarande så att han sitter fängslad. Vi vet inte exakt var, och vi får inte besöka honom. Vi får inget tillträde därför att han inte erkänns som svensk medborgare, utan han anses vara kinesisk. Vi vet att man har den hållningen.

Utgångspunkten är att vara tydlig där man kan. En sådan sak gäller att detta inte är en fungerande rättsstat vare sig mot minoriteter eller mot politiska opponenter – om det nu finns några som vågar. Det är inte heller en fungerande rättsstat när det gäller journalister eller civilsamhället i sig. Vi ser ju hur man stänger ned och hur man på ett oerhört kraftfullt sätt har infört en övervakning av varje medborgare, som är impregnerad i regimens propaganda.

Det är någonting som vi måste vara beredda att påtala. Två sätt att göra det är att stötta Taiwan och att stötta demokratirörelsen i Hongkong, för de var en kraft som ingav hopp. De har dock tystats, och vi står inte upp för dem.

Rösta gärna på vår reservation, Margareta Cederfelt!