Herr talman! I dag behandlar vi ett betänkande om folkrätten och mänskliga rättigheter. Folkrätten och den regelbaserade världsordningen är viktiga både för stabilitet och för främjandet av mänskliga rättigheter och underlättar också det internationella samarbetet.

Med fokus på dessa ämnen skulle det vara svårt att inte beröra utvecklingen i Iran. Sedan 1979 har Islamiska republiken Iran krossat all politisk opposition och nekat det iranska folket rätten till deras mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. I stället för frihet och skydd har regimen bara kunnat erbjuda sin befolkning förtryck och förföljelse.

Diskussionen kring folkrätten bör ställas i relation till de fruktansvärda brott och övergrepp mot mänskliga rättigheter som regimer utövar mot sina egna befolkningar, på samma sätt som den islamiska regimen har förtryckt det iranska folket varje dag. Denna situation väcker stora och allvarliga frågor kring hur väl anpassad till verkligheten folkrätten är. Vad händer när stater som skyddas av folkrätten börjar begå storskaliga och allvarliga övergrepp mot sina egna befolkningar och dödar tiotusentals civila?

Det vi åtminstone med säkerhet vet är att frihet inte ges av förtryckare. Den erövras av människor med mod, uthållighet och tro på demokrati. Det iranska folket har visat prov på ett mod som har varit inspirerande för en hel värld. Vi behöver tydligt stå på det iranska folkets sida, öka trycket mot den islamiska regimen och ge vårt stöd till dem som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati.

Herr talman! Religionsfriheten är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Detta har dock inte tidigare avspeglats i svensk utrikes- och biståndspolitik, trots omfattande kränkningar. I dag lever cirka tre fjärdedelar av jordens befolkning i länder där religionsfriheten är kraftigt begränsad, antingen av stater eller av andra grupper i samhället. Dessa begränsningar hindrar människor från att leva sina liv i frihet och motverkar skapandet av jämställda, fredliga och demokratiska samhällen.

Detta har Kristdemokraterna och denna regering lyckligtvis ändrat på. Genom ett målinriktat arbete har religionsfriheten blivit en prioritet. I den senaste utrikesdeklarationen, som presenterades för en månad sedan, är religionsfriheten tydligt prioriterad: ”Mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras. Varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion är en frihetsfråga. Kränkningar av religionsfriheten är ett växande globalt problem. Religions- och övertygelsefrihet är därför en integrerad del av Sveriges arbete för mänskliga rättigheter världen över.”

I reformagendan och ett flertal strategier för bistånd kan man numera också läsa om att biståndet ska främja religionsfriheten och skyddet för religiösa minoriteter, särskilt kristna som i dag utgör en speciellt förföljd grupp i världen. Detta konstateras också i utskottets ställningstagande. Främjandet av religiösa minoriteters rättigheter ska prioriteras, och man ser positivt på att regeringen fortsätter att uppmärksamma detta i både FN och EU och på så vis tydligt visar Sveriges stöd till kristna minoriteter runt om i världen.

Den ökade förföljelsen är omfattande och särskilt oroande. Open Doors rapport visar att cirka 388 miljoner kristna utsätts för förföljelse varje år. På grund av sin tro riskerar de hot, våld, tortyr och ytterst sina liv. Denna trend är särskilt påtaglig i länder som Nigeria, Sudan, Syrien och Irak, för att nämna några exempel.

Herr talman! I Mellanöstern riskerar kristna att försvinna från sina historiska hemländer. Detta blir relevant inte minst med tanke på utvecklingen i Libanon, dit kriget återigen spridit sig. Under mars har striderna mellan Israel och terrorgruppen Hizbollah intensifierats. Över en miljon människor har tvingats lämna sina hem, och våldet breder ut sig över allt fler delar av landet. Det som började som en regional konflikt har nu blivit ett direkt hot mot Libanons stabilitet och civilbefolkning.

Kristendomen i Libanon har en kontinuerlig historia sedan apostlarnas tid, och arameiskan var tidigare det dominerande språket. I över 100 år har Libanon varit en av de sista platserna i Mellanöstern där kristna kunnat leva som en naturlig del av samhället och inte som en marginaliserad minoritet. Att bevara landets suveränitet och stabilitet är därför avgörande för att skydda den religiösa mångfalden och de historiska kristna samhällena.

Trots att Libanons kristna inte är en part i den pågående konflikten hamnar de ofta i kläm, fångade mellan regionala makter och terrorgruppen Hizbollah. Därför bör vi stödja de kristna som vill stanna kvar i sina samhällen för att skydda sina kyrkor och bevara sin kristna närvaro som en självklar och oumbärlig del av landet. För oss kristdemokrater kommer detta alltid att vara en prioritet i ord och handling.

Herr talman! Syrien har i 2 000 år varit ett av kristendomens viktigaste kärnområden, där Paulus omvändelse i Damaskus och den tidiga kyrkans framväxt lade grunden för mycket av den kristna tradition vi känner till i dag. Men under de senaste åren har landets historiska kristna befolkning drabbats hårt av krig, våld, förföljelse och flykt.

Samtidigt och i dagarna pågår en oroande utveckling i al-Hasakahregionen i nordöstra Syrien, som i generationer varit hem för Syriens ursprungsbefolkning syrianer, assyrier och kaldéer. Myndigheterna har nu börjat ta bort det arameiska språket från offentliga skyltar – endast arabiska och kurdiska återstår. Språk är inte bara kommunikation; det är identitet, historia och kultur. Detta är en åtgärd som underminerar och riskerar att marginalisera ett av Mellanösterns kristna urfolk och dess språkliga arv.

Sverige och omvärlden måste agera för att stoppa att ett av världens äldsta kristna språk, arameiskan som Jesus själv talade, trängs bort. Vi måste skydda de människor och traditioner som burit detta arv i över 2 000 år.

Herr talman! Kristdemokraterna vill att Sverige via FN och EU ska driva på för att införa sanktioner mot personer, enheter och i vissa fall länder som inte respekterar religionsfriheten i praktiken. Vi vill att man tar fram handlingsplaner för att skydda och säkra kristnas fortsatta existens där de är hotade, som i exemplet i Mellanöstern. Vi vill att Sverige utser en särskild ambassadör för religionsfrihet och använder biståndet som ett verktyg, riktat så att en del av det kan gå via lokala kyrkor och andra organisationer som bäst och effektivast når de mest utsatta.

En osäker och oförutsägbar värld som är i snabb förändring kräver ett värderingsorienterat ledarskap. Det har den här regeringen visat, och det finns mycket mer att göra. Kristdemokraterna kommer att vara garanten för en utrikes- och biståndspolitik som fortsätter att prioritera kampen mot förföljelsen av kristna och främjandet av religionsfrihet.