Herr talman! Nu debatterar vi utrikesutskottets motionsbetänkande om folkrätt och mänskliga rättigheter.

Få frågor är så avgörande i den tid vi lever i. Sällan, om någon gång i modern tid, har den regelbaserade världsordning som byggdes upp i ruinerna av andra världskriget varit så kraftigt utmanad av auktoritära ledare och länder som vill att den starkes rätt ska gälla framför folkrätt och mänskliga rättigheter. För första gången på två decennier har vi fler diktaturer i världen än liberala demokratier, och det är något som hotar säkerheten för oss alla.

Det är också därför som vi socialdemokrater har anmält två talare i den här debatten för att beröra våra reservationer. Min kollega Azra Muranovic kommer senare att belysa barns rättigheter, Mellanöstern och utvecklingen i Gaza och på ockuperade Västbanken.

Herr talman! Låt mig börja i Ukraina. Rysslands fullskaliga invasion har nu gått in på sitt femte år. Det ukrainska folket har stått upp mot den ryska terrorn i fyra år. De fortsätter att betala ett mycket högt pris, inte bara för sin egen frihet utan för hela Europas säkerhet.

Ryssland har mött ett gemensamt, europeiskt och ukrainskt motstånd som de kraftigt har missbedömt styrkan i. Vi måste långsiktigt och målmedvetet fortsätta att stå enade just när det gäller att stå upp för det som angrips: frihet, självbestämmande och folkrätt.

Men det finns en dimension av den ryska krigföringen i Ukraina som jag vill lyfta fram särskilt, och det är ekocidbrotten. Rysslands krig innebär ju inte bara ett krig mot människorna utan också mot naturen och mot framtiden. Den medvetna miljöförstörelsen syftar till att underminera förutsättningarna för Ukrainas återuppbyggnad. Ukraina brukar kallas världens kornbod. Den bördiga jorden bidrar till att föda världen och minska hunger och svält samtidigt som den är central för den ukrainska ekonomin.

Herr talman! Frågan om ekocid är inte ny. Den lyftes redan 1972 av Olof Palme under FN:s miljökonferens här i Stockholm med hänvisning till USA:s användning av miljögiftet Agent Orange i Vietnamkriget och dess långvariga konsekvenser för människor och miljö.

Det ryska anfallskriget har åter fört upp ekocidfrågan på dagordningen. Sprängningen av Nova Kachovka-dammen är det tydligaste exemplet. Tusentals hektar mark översvämmades, människor tvingades fly och stora mängder giftiga ämnen och minor spreds nedströms mot Svarta havet.

Krigets miljökonsekvenser behandlas också i Ukrainas fredsplan, och president Zelenskyj tillsatte en högnivågrupp, ledd av Margot Wallström, som inför tvåårsdagen av invasionen presenterade en rad rekommendationer både till Ukraina och till det internationella samfundet. Ett exempel och en rekommendation som man hade till ICC:s parter, där Sverige ingår, var att verka för att införa ekocid som ett brott enligt Romstadgan. Kriget mot naturen i Ukraina visar tydligt behovet av att en gång för alla göra det åtalbart och straffbart att orsaka storskalig miljöförstöring som är vidsträckt och som får långvariga konsekvenser.

För ett år sedan debatterade utrikesutskottet just denna fråga här i kammaren. Jag kan konstatera att regeringen sedan dess inte tycks ha gjort några större ansträngningar för att driva frågan framåt – detta trots att det ändå finns en bred politisk enighet här i riksdagen och ett tydligt momentum i frågan på den internationella arenan. Det krävs ett målmedvetet arbete för att övertyga fler stater om att agera. Sverige kan inte nöja sig med att bara bevaka frågan, utan vi måste aktivt driva på.

Herr talman! I en tid när attackerna mot den internationella rätten är flagranta och sker i syfte att underminera och sätta den ur spel måste vi slå vakt om det internationella rättsväsendet och dess processer. Det är därför helt oacceptabelt att Trumpadministrationen har riktat sanktioner mot domare och åklagare i Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Det är en allvarlig upptrappning i försöken att äventyra domstolens oberoende, opartiskhet och integritet.

Domare attackeras personligen för att de har deltagit i beslut om arresteringsorder mot Israels premiärminister och den tidigare försvarsministern. Andra har sanktioner riktade mot sig för att de har gett klartecken till att utreda misstänkta krigsbrott begångna av amerikansk personal i Afghanistan.

Konkret innebär sanktionerna att amerikanska företag och banker förbjuds att ha något med personerna att göra och att tillgångar kan bli frysta. I en tid när den internationella straffriheten måste bekämpas hårdare är det helt orimligt att det är de som försöker upprätthålla rättvisan som straffas.

Herr talman! Regeringen har kritiserat de amerikanska sanktionerna, men det som också är viktigt framöver är att agera för att EU ska aktivera den blockerande stadgan. Det innebär kortfattat att europeiska företag och aktörer förbjuds att följa de amerikanska sanktionerna och att de skyddas från ekonomiska och rättsliga påtryckningar. Även här behöver den svenska regeringen kliva fram och driva frågan gentemot EU-kommissionen, och man behöver göra det tillsammans med andra medlemsstater, särskilt eftersom regeringen säger sig stå bakom att stadgan aktiveras och också Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att göra detta.

Herr talman! I januari nåddes en viktig milstolpe när officiella förhandlingar startade i FN om en mellanstatlig konvention gällande brott mot mänskligheten. Det är en viktig möjlighet för att täppa till de brister som finns i den internationella rätten i dag när det gäller de allvarligaste och grövsta brotten som specifikt riktas mot flickor och kvinnor.

En central del i detta är frågan om könsapartheid. Könsapartheid handlar om omänskliga handlingar som begås för att upprätthålla ett institutionaliserat system av systematiskt förtryck.

Vi socialdemokrater anser att Sverige bör driva på i FN och i andra sammanhang för att könsapartheid tydligt ska definieras och införas som ett brott mot mänskligheten. Det är också viktigt att följa den rättsliga process som redan pågår kopplat till Afghanistan, där ICC har utfärdat en arresteringsorder för talibanernas högsta ledare emiren och landets chefsdomare.

De tydligaste exemplen på könsapartheid ser vi just i talibanernas Afghanistan och i mullornas Iran. I Afghanistan fråntas flickor och kvinnor sina mänskliga rättigheter på ett sätt som saknar motstycke. De får inte arbeta, och de får inte gå i skolan efter tolv års ålder. Våld mot flickor och kvinnor har i praktiken legaliserats. I Iran skyr regimen inga medel för att behålla makten och slå ned människors strävan efter frihet genom omfattande våld, dödandet av tiotusentals och ett särskilt hårt förtryck som riktas mot kvinnor och olika minoriteter.

Det var kvinnorna som gick längst fram i protesterna under parollen ”Kvinna, liv, frihet” efter att moralpolisen mördade Mahsa Jina Amini. Nobelpristagaren Narges Mohammadi, som sitter fängslad i det ökända Evinfängelset, är en av de röster som under lång tid har drivit på för att könsapartheid ska erkännas som ett brott mot mänskligheten. Det är viktigt att lyssna på henne och på alla de civilsamhällesorganisationer och kvinnorättskämpar världen över som kämpar för att det avskyvärda förtrycket av flickor och kvinnor aldrig ska mötas av straffrihet.

Herr talman! Det var med avsky och bestörtning som vi i går tog del av beskedet att Iran har avrättat en svensk medborgare efter en process utan rättssäkerhet, för det finns ingen sådan i Iran. Det är ett land och en regim som genomför massavrättningar och fullkomligt saknar respekt för människovärdet. Våra tankar går i den här svåra stunden till familj och anhöriga, vars sorg det förstås inte går att föreställa sig.

Herr talman! Jag vill också i detta sammanhang särskilt nämna situationen för politiska fångar – diktatorers och regimers sätt att kväsa motstånd och tysta politiska motståndare, journalister och alla typer av opposition.

Vi var många som välkomnade när den ryske oppositionspolitikern och journalisten Vladimir Kara-Murza släpptes i en fångutväxling och när Siarhej Tsichanoŭski släpptes ur regimens klor i Belarus. Ansträngningarna för att också Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali ska släppas fria omedelbart måste fortsätta.

Runt om i världen sitter tusentals politiska fångar rättslöst fängslade för att de har utövat sina mänskliga rättigheter. Enbart i Turkiet sitter över 6 000 politiska fångar, och antalet ökar. Till Selahattin Demirtaş, Figen Yüksekdağs och Osman Kavalas namn kan nu också Ekrem İmamoğlu, Istanbuls borgmästare, och namnen på flera andra borgmästare i turkiska städer läggas.

Vi har också sett exempel på hur journalister förföljs. Åtalet mot den svenska journalisten Joakim Medin är ett tydligt exempel på hur det kan gå till. Sverige får aldrig tystna i arbetet för att journalister, människorättsförsvarare, politiker och andra politiska fångar som sitter orättfärdigt fängslade omedelbart ska släppas.

Herr talman! Folkrätten och de mänskliga rättigheterna försvarar inte sig själva. De kräver att vi står upp för dem när de utmanas, när de attackeras och när de behöver stärkas.

Det räcker inte att säga att vi värnar den internationella rätten, utan vi måste försvara den i praktiken. Vi måste agera när den kränks, och vi måste driva på för att utveckla den där den i dag inte räcker till men också där det är realistiskt att nå förbättringar.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att vi socialdemokrater förstås står bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 5.

Jag ber om ursäkt för att jag har överskridit min talartid, men jag tycker att det här är ett så oerhört viktigt och avgörande ämne.

(Applåder)