Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Att höra personliga berättelser griper alltid tag i en. Jag tror att vi alla på något vis har gått igenom eller har någon i vår närhet som har gått igenom tuffa ekonomiska situationer med barn.

Jag själv pluggade. Jag gick sista året på gymnasiet när mitt första barn föddes. Det betydde att våra ekonomiska möjligheter inte var de bästa. Ja, nu ser ni på mig – jag var 26 år när jag började gymnasiet, så jag var lite äldre än man brukar vara. Men det gör också att den ekonomiska situationen blir annorlunda.

Jag vet inte om min uppväxt i dag skulle ha hamnat under det vi pratar om som barnfattigdom. Jag var yngst av fem syskon i en familj med en inkomst. Jag fick min första nya cykel när jag var tolv år. Jag vet inte om det är ett tecken på barnfattigdom. Jag vet inte om vår ekonomiska situation skulle ha klassats som det vi kallar relativ barnfattigdom. Men det fanns alltid pengar till tobak och alkohol. Min mamma vände och vred på slantarna. Jag har inte behövt gå hungrig till skolan. Jag har alltid haft kläder att sätta på mig. Men jag vet att min mamma kämpade med att få ekonomin att gå ihop medan min pappa gjorde andra prioriteringar.

För mig som kristdemokrat är dagens debattämne mycket angeläget. Ekonomisk familjepolitik handlar såklart om ekonomi, men precis som Ulrika Heindorff var inne på handlar det också om trygghet. Det handlar om ansvar, och det handlar om tillit.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig. Vi tror på familjen. Vi tror på föräldrarna. Vi tror att föräldrarna är de som är bäst lämpade att ta hand om sina egna barn. All forskning visar att för barn upp till tre års ålder är föräldrarna de enda vuxna som barnet behöver. Politikens uppgift är därför inte att styra familjen utan att stötta den.

Fru talman! Vi ser att regeringen under senare tid har genomfört förändringar inom föräldraförsäkringen som i vissa delar går i rätt riktning, inte minst när det gäller förenklingar.

Till exempel hörde vi tidigare här att kravet på att anmäla uttag av föräldrapenning kommer att tas bort. Det innebär att det räcker att ansöka direkt, något som gör systemet enklare och mer flexibelt för föräldrar. Det är bra – varje steg som minskar krångel och ökar tilliten till föräldrar är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt har förändringar genomförts som innebär att reglerna för uttag av föräldrapenning har stramats upp. Det är nu tydligare krav på faktisk ledighet för att få ersättning. Det visar att politiken balanserar mellan kontroll och tillit.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det ändå avgörande var tyngdpunkten ligger. Vi menar att föräldraförsäkringen i grunden ska utformas så att den ger familjer frihet och inte vara styrande för hur föräldrar delar sin tid eller organiserar sin vardag. Familjer är olika. Barn är olika, och livet ser olika ut. Därför måste systemen också ge utrymme för olika val.

Samtidigt finns en tydlig tendens i svensk politik att viljan att styra smyger sig på. Det blir lite fler regler och lite mindre flexibilitet och tillit. Till slut står vi där med ett system som säger: Vi litar på er, men bara om ni gör som vi tycker.

Fru talman! Här finns en jättetydlig skiljelinje. För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar det vara viktigare att det blir lika än att det blir bäst för varje familj. För oss kristdemokrater är det tvärtom. Rättvisa är inte att alla gör lika, utan rättvisa är att varje familj får göra det som är bäst för dem.

Utöver förändringar i regelverken har vi också sett viktiga ekonomiska förstärkningar för barnfamiljer i de senaste årens budgetar. I en tid av hög inflation och pressade hushållsekonomier har det varit nödvändigt att stärka stödet. Det handlar bland annat om förstärkning av bostadsbidraget och, som vi har hört, även om andra riktade åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Detta är i grunden positivt, men det ställer också krav på att systemen används rätt och når dem som verkligen behöver stödet.

Fru talman! Jag vill vara tydlig: Ekonomiska förstärkningar är viktiga, men de får aldrig bli ett sätt för staten att ta över familjens roll. Pengar kan underlätta, men det är föräldrarna som skapar tryggheten. Det är i familjen barn får sina första värderingar, sin första gemenskap och sin första känsla av ansvar.

Kristdemokratisk familjepolitik handlar om tre saker: frihet, ansvar och trygghet. Därför vill vi fortsätta att jobba för att minska detaljstyrningen i föräldraförsäkringen och öka flexibiliteten så att livet faktiskt går ihop och familjer får större makt över sin egen vardag. Föräldrar är inte ett problem som ska lösas – de är en resurs som ska stärkas.

Fru talman! Kristdemokratisk politik bygger på subsidiaritetsprincipen, alltså att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Rent praktiskt betyder det att föräldrarna ska ha makt över sin egen vardag och att familjer ska kunna göra sina egna val. Staten ska stötta föräldrarna och familjen, särskilt när livet är svårt.

När vi diskuterar familjepolitik måste vi därför ställa oss en avgörande fråga: Bygger vi ett system som utgår från tillit till föräldrar eller ett system som utgår från att staten vet bäst? För oss är svaret självklart. Vi väljer tillit till föräldrarna. Vi väljer ansvar, och vi väljer att stå upp för familjernas frihet. Låt oss därför fortsätta att utveckla familjepolitiken i en riktning där vi inte styr utan stärker och stöttar och där vi inte krånglar till det utan förenklar och litar på att föräldrarna är just det de är: de viktigaste personerna i sina barns liv.

(Applåder)