Fru talman! Jag vill börja där politiken alltid måste börja: i människors verklighet.

I Sverige i dag finns barn som går till skolan hungriga. Det finns föräldrar som inte har råd med nya skor, nu när vinterskorna ska ställas undan och andra skor behöver köpas. Det finns familjer som varje månad balanserar på gränsen, och ibland faller över.

Det är inte en tillfällig situation. Det är en utveckling som går väldigt snabbt, och den går åt helt fel håll. Barnfattigdomen ökar. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer, och allt fler familjer tvingas att söka ekonomiskt bistånd.

Detta bekräftas bland annat av återkommande rapporter från SCB, Socialstyrelsen och organisationer som Rädda Barnen, Svenska kyrkan och Majblomman. Det är inte värdigt ett land som Sverige, fru talman.

När arbetslösheten ökar, då ökar också utsattheten bland barnfamiljer. Här ser vi ett av regeringens absolut största misslyckanden. Det är en avsaknad av en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Man är duktig på att ställa krav på människor, men man är sämre på att ge verktyg. Man skär ned på arbetsmarknadsåtgärder, man monterar ned utbildningsinsatser och man lämnar människor i arbetslöshet allt längre.

Samtidigt kommer nu förslag som alla utom regeringen menar kommer att öka fattigdomen, som redan ökar i rekordfart. Det är en farlig kombination att både göra det svårare att få stöd och svårare att ta ett jobb.

Konsekvenserna ser vi redan. Långtidsarbetslösheten har ökat. Fler barn lever i ekonomiskt utsatta hushåll. Allt fler vänder sig till civilsamhället för att få mat och stöd. Hemlösheten riskerar att fortsätta öka i spåren av ekonomisk press. Det är inte en slump. Det är en politik som drar undan tryggheten utan att bygga några som helst nya vägar framåt.

Vi måste också våga tala klarspråk om en av vår tids allvarligaste samhällsutmaningar, att allt yngre barn dras in i gängkriminalitet. 13- och 14-åringar rekryteras in i våldsamma miljöer. Det är barn som borde vara på fotbollsträningar, i klassrum eller hemma med sina familjer, inte i kriminalitetens grepp.

Forskning och rapporter från bland annat Brå visar att socioekonomiska faktorer, som uppväxtvillkor och ekonomisk utsatthet, spelar en väldigt viktig roll för risken att dras in i kriminalitet.

Det betyder inte att fattigdom automatiskt leder till kriminalitet. Men det betyder att otrygghet, trångboddhet och brist på framtidstro ökar sårbarheten.

När barn växer upp i familjer där ekonomin inte går ihop, där stressen är konstant och där möjligheterna känns långt borta blir rekryteringen enklare för de kriminella nätverken.

Vad är då regeringens svar? Jo, sämre ekonomiska villkor för barnfamiljer, sänkta bostadsbidrag och högre kostnad för ungas tandvård och för äldres mediciner, men också sänkta skatter för de allra rikaste. Det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Det riskerar att förvärra situationen.

Ska vi knäcka gängen i Sverige måste vi också knäcka rekryteringen. Det gör vi inte genom att öka barnfattigdomen i Sverige. Vi gör det genom att ge varje barn en trygg uppväxt, en fungerande skola och en framtid att tro på.

Mitt i detta väljer regeringen att sikta in sig på dem som redan har minst. Vi ser reformer om bidragstak och kvalificeringsregler för socialförsäkringsförmåner. Det är förslag som enligt en rad väldigt tunga aktörer riskerar att direkt slå mot barn. Rädda Barnen varnar för att fler barn kommer att hamna i fattigdom. Stadsmissionen varnar för ökad utsatthet och social oro med allt längre matköer. Flera remissinstanser menar att reformerna kan få motsatt effekt: att etablering på arbetsmarknaden försvåras. Det är allvarliga varningar, och de förtjänar att tas på största allvar.

Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi börjar med en enkel men avgörande princip: att trygga barnfamiljer bygger trygga och starka samhällen. Därför föreslår vi en förstärkning av familjepolitiken. Låt mig vara konkret: Vi vill höja barnbidraget.

Barnbidraget är generellt, träffsäkert och enkelt och når alla barn. Men viktigast av allt är att det gör skillnad här och nu. För en barnfamilj som redan är pressad av höga matpriser och hyror kan ett höjt barnbidrag vara direkt avgörande. Det kan vara det som gör att man kan betala för den där aktiviteten eller ha råd att köpa kläder och slippa den där oron varje månad. Det är inte bara en social reform. Det är en investering i barns framtid.

Vi vill inte stanna vid barnbidraget. Vi vill också stärka och modernisera bostadsbidraget så att det speglar dagens kostnader. Vi vill göra systemen lite mer förutsägbara så att människor slipper tuffa återkrav, utveckla föräldraförsäkringen i en mer jämställd riktning och se till att trygghetssystemen faktiskt fungerar i vardagen. Fusk måste bekämpas men utan att misstänkliggöra hela grupper. Det handlar om att bygga ett system som människor kan lita på.

Fru talman! Ekonomisk trygghet skapas inte bara genom statliga stöd och försäkringar. Det skapas genom arbete. Därför är vår linje väldigt tydlig. En stark familjepolitik måste gå hand i hand med en stark arbetsmarknadspolitik. Alla som kan arbeta ska arbeta i Sverige. Därför tycker vi exempelvis att det är bra att regeringen går vidare med vårt förslag att införa aktivitetsplikt i försörjningsstöd. Men den behöver följas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningar, och där levererar regeringen inte.

Vi menar att det borde investeras mer i utbildning och kompetensutveckling och stärkta matchningar på arbetsmarknaden. Vi vill ge fler möjlighet att ta ett arbete, ge unga arbetslösa möjligheten att ta körkort, stimulera satsningar inom bostadsbyggande och ligga i framkant i innovation. Långtidsarbetslösheten måste brytas, men inte genom sänkta stöd utan genom ökade möjligheter. Det är så man minskar fattigdomen på riktigt.

Det finns en avgörande skillnad i synsätt. Regeringen ser problem och svarar med begränsningar. Vi ser problem och svarar med lösningar. Regeringen skär ned. Vi vill investera. Regeringen ökar pressen på dem som redan kämpar. Vi vill stärka deras möjligheter.

Sverige ska inte vara ett land där barn växer upp i oro. Det ska vara ett land där varje barn får trygghet, möjligheter och framtidstro, men det kräver en politik som håller ihop samhället, inte en politik som drar isär det.

Fru talman! Jag säger ja till höjt barnbidrag, ja till starkare trygghetssystem och ja till en aktiv arbetsmarknadspolitik men nej till en politik som ökar klyftorna och gör barn fattigare. Med det vill jag yrka bifall till reservation 20.

(Applåder)