Herr talman! Enskilda fall som år efter år lyfts med den här regeringen blir till slut en struktur. Regeringen utvisar ju de här människorna – det handlar inte längre om enskilda fall. Det handlar om människor som levt hela sina liv här, barn vars föräldrar har etablerat sig och har löner enligt kollektivavtal.

Men nu sätter man ett lönegolv som är totalt orimligt. Här handlar det om två föräldrar som tjänar över 50 000 i månaden, men det tycker inte regeringen är tillräckligt. De har etablerat sig här och bott här i nio år.

Jag förstår att ledamoten absolut inte vill prata om enskilda fall. Det har man inte velat göra i medierna heller de senaste månaderna, när regeringen gång på gång fått kritik på grund av de här omständigheterna.

Det är en omänsklig och fruktansvärd politik. Den enda slutsats som går att dra av detta är att det för den här regeringen inte längre handlar om vad människor gör i Sverige. Oavsett om det ska vara ordning och reda och oavsett om dessa människor har gjort allt rätt och riktigt, arbetar och har rätt inkomst och så vidare, ska de inte vara här. Det är den enda signal som har varit väldigt tydlig från den här regeringen. De vill inte att dessa människor är här, och de rullar ut en fruktansvärd utvisningspolitik.

När det sedan protesteras, när människor runt om i landet engagerar sig och höjer sina röster, vill den här regeringen inte längre kommentera enskilda fall. Hittar de ett enskilt fall där en brottsling som är från ett annat land har gjort något i Sverige är Moderaterna snabbast ut och ringer Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter – kolla, här är en brottsling med en annan bakgrund! Då vill man gärna prata om ett enskilt fall. Men Gabriella, som ni utvisar, som har levt hela sitt åttaåriga liv här, vill ni inte prata om över huvud taget. Det är fruktansvärt cyniskt.