Herr talman! Ledamoten avslutade med att det är ansvarsfull politik, men jag skulle nog kalla detta väldigt omänskligt. Det sades inte ett ord om dem som drabbas av denna politik. Regeringens politik har ett högt pris för hela Sverige – för de individer som direkt drabbas, för deras familjer och barn, för svensk arbetsmarknad och kompetensförsörjning och för hela lokalsamhällen runt om i Sverige.

Familjen Perez, bestående av mamma, pappa och åttaåriga Gabriella, utvisades från Forsbacka förra månaden, efter avslag på ansökan om förnyat arbetstillstånd. Gabriella föddes här eftersom föräldrarna varit här i nio år. De hade fasta jobb, var medlemmar i facket, jobbade för arbetsgivare med kollektivavtal och hade avtalsenliga löner. Tillsammans tjänade de över 50 000 i månaden, bodde i bostadsrätt och hade god ekonomi.

Gabriella är uppvuxen i Forsbacka, och det var där hon hade vänner, skola och föreningsliv. Hon bröt ihop när hon fick veta att familjen skulle utvisas. I stället för en glad och sprallig åttaåring blev hon ett barn som grät av ångest – ett friskt barn som plötsligt måste tas till akuten när magsmärtor inte velat ge med sig, berättar hennes pappa.

Jag fick ett sms av en vän som berättade om den tryckta stämningen på roller derby-träningen, där Gabriella saknades. Ni skickar ut barn som levt här hela sina liv och föräldrar som etablerat sig här, har löner enligt kollektivavtal och fyller luckor på svensk arbetsmarknad. Just nu saknar barn sin kompis, och arbetskamrater saknar sina kollegor. Detta har också väckt stora protester i Forsbacka och ett stort engagemang hos människor.

Vad blir bättre i lokalsamhällen när ni utvisar människor som dessa? Vad blir över huvud taget bättre i Sverige när ni fortsätter utvisa dessa människor?