Fru talman! Vi debatterar i dag försvarsutskottets betänkande om totalförsvaret.

Det är en fråga som ytterst handlar om statens mest grundläggande ansvar, nämligen att skydda nationen och säkerställa att Sverige kan fungera även i krig och svåra kriser. Detta är inte längre en teoretisk diskussion. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har brutalt påmint Europa om att krig mellan stater fortfarande är en realitet. Samtidigt ser vi ökande stormaktsrivalitet, geopolitisk osäkerhet och en värld som blir alltmer instabil.

I ett sådant läge måste varje nation ställa sig en enkel fråga: Är vi redo?

Fru talman! Under stora delar av tiden efter kalla krigets slut har svaret på den frågan tyvärr varit nej. Under många år monterades stora delar av det svenska försvaret ned. Beredskapslager avvecklades. Det civila försvaret försvann i praktiken. Försvarsanslagen sjönk, och det militära försvaret reducerades till en nivå där uthålligheten i vissa avseenden räknades i dagar.

Det var en politik som byggde på förhoppningen att historien hade tagit slut och att fred och stabilitet i Europa var något permanent. Det visade sig vara en mycket farlig illusion.

Sverigedemokraterna har under lång tid varnat för konsekvenserna av denna utveckling. Redan i slutet av 90-talet när jag skrev avsnittet om försvarspolitik i vårt ungdomsförbunds första principprogram varnade jag för att utvecklingen i Ryssland snabbt kunde komma att förändras.

Jag skrev då: ”Att då besluta om nedrustning av svenska försvaret, med hänseende till vad som hände efter försvarsbeslutet 1925, är vansinnigt. Ett nedrustat försvar tar åratal att bygga upp igen – den tiden har man inte vid ett krigshot i modern tid.”

Vi har återkommande lyft behovet av högre försvarsanslag. Vi har varnat för Rysslands aggressiva utveckling. Vi har betonat vikten av att återuppbygga det civila försvaret.

När man i dag läser debatterna från försvarsbesluten 2015 och 2020 är det tydligt att många av de frågor som nu betraktas som självklara då möttes av skepsis eller ointresse. Det är därför viktigt att konstatera: Den omläggning av svensk försvarspolitik som nu sker hade behövt påbörjas långt tidigare.

Fru talman! Samtidigt ska sägas att mycket nu sker. Återuppbyggnaden av totalförsvaret har tagit fart, och försvarsanslagen ökar kraftigt. Det är nödvändigt och välkommet.

Totalförsvaret handlar om hela samhällets förmåga att möta krig och kriser. Det handlar om Försvarsmakten men också om energiförsörjning, transporter, sjukvård, livsmedelsförsörjning och skydd av kritisk infrastruktur. Det handlar om uthållighet. Ytterst handlar det om ett samhälles motståndskraft.

När det gäller det civila försvaret tas i dag många viktiga initiativ runt om i landet. Myndigheter, kommuner, regioner och näringsliv arbetar med att stärka beredskapen. Men samtidigt är bilden tydlig: Arbetet är fortfarande i ett tidigt skede och ofta fragmenterat.

En central utmaning är att det saknas tillräckligt tydliga nationella målbilder. Vad ska det civila försvaret dimensioneras för? Hur länge ska samhället kunna fungera under krig? När ska olika förmågor vara uppbyggda?

Utan tydliga mål riskerar vi att få 290 olika lösningar runt om i landet med varierande förmåga och olika nivåer av beredskap. Det är inte ett hållbart totalförsvar. Staten måste ta ett tydligare strategiskt ansvar och säkerställa att hela samhället arbetar mot samma mål.

Fru talman! Vi måste också tala om uthålligheten i samhället.

Under decennier byggdes Sverige upp kring maximal effektivitet. Lager avskaffades, redundans togs bort och många system blev helt beroende av stabila globala leveranskedjor. Det fungerade så länge världen var stabil. Men i en alltmer osäker omvärld behövs något annat: robusthet, redundans och beredskap. Det gäller allt från energiförsörjning och transporter till livsmedelsproduktion och digital infrastruktur.

Det gäller också att samarbetet mellan staten och näringslivet fungerar. En stor del av den samhällsviktiga infrastrukturen finns i dag i privat regi. Därför är ett nära samarbete mellan stat och näringsliv avgörande för totalförsvarets funktion.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill också särskilt lyfta betydelsen av Sveriges försvarsindustriella kompetens. För oss handlar detta om mer än industriell politik. Det handlar om nationell rådighet.

Sverige är ett av få länder i världen som fortfarande kan utveckla avancerade vapensystem, inklusive stridsflyg. Den kompetensen är strategiskt viktig och något vi måste värna. Ett land som kan utveckla och producera avancerade försvarssystem står starkare och har större handlingsfrihet i en osäker värld.

Fru talman! En annan avgörande fråga är personal och kompetens inom det civila försvaret.

Kommuner och regioner spelar en central roll i totalförsvaret, men många saknar i dag tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för att fullt ut möta de krav som ställs. Detta är en fråga som måste tas på största allvar. Om vi inte lyckas stärka kompetensförsörjningen riskerar vi att stå här om fem eller tio år och fortfarande diskutera samma problem.

Fru talman! Totalförsvaret bygger ytterst på en enkel insikt: Ett land som vill vara fritt måste också vara berett att försvara sin frihet. Det gäller militärt, det gäller civilt och det gäller hela samhället. Sveriges säkerhet kan aldrig tas för given. Den måste byggas upp, steg för steg, med långsiktighet, beslutsamhet och politiskt mod.

Regeringen, men även riksdagen, behöver hitta fler gemensamma nämnare för att återuppbyggnaden av totalförsvaret ska ta fart – särskilt när det gäller den mycket restriktiva miljölagstiftningen, som ligger i uppenbar målkonflikt med försvarets uppbyggnad. Det gäller även plan- och bygglagar som är fördyrande och kräver långa utredningstider.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta vara en drivande kraft för ett starkare svenskt totalförsvar. Ett land som inte kan försvara sig självt riskerar nämligen i längden också att förlora rätten att bestämma över sin egen framtid.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)