Fru talman! Ekosystem är känsliga och bygger på lång evolutionär samverkan. En främmande, alltså invasiv, art kan utgöra ett hot mot både ekosystem och den biologiska mångfalden. En invasiv art kan ta över livsmiljöer och tränga undan inhemska arter. Den kan sprida sjukdomar, förändra ekosystem i grunden och orsaka stora ekonomiska kostnader.

Därför lägger både Sverige och EU stor vikt vid tidig upptäckt, övervakning och förebyggande arbete. Propositionen som vi behandlar i dag handlar om ändringar i miljöbalken och den så kallade inregränslagen. Regeringen föreslår att den som för in en invasiv främmande art till Sverige från ett annat EU-land ska kunna dömas till ansvar för det. Det tycker vi moderater är bra, och vi står därför bakom regeringens förslag.

Fru talman! Dagens betänkande berör också en stor mängd motioner från allmänna motionstiden med koppling till naturvård. Jag vill uppehålla mig vid ett par ämnesområden som berörs i några av motionerna.

Vi moderater vill att fler ska kunna bo nära vatten. Vi vill också att äganderätten och rådigheten för den enskilda fastighetsägaren ökar. Den moderatledda regeringen tog därför initiativ till ett första steg med lättnader i strandskyddet, som började gälla den 1 juli förra året. Lättnaderna innebär att det generella strandskyddet avskaffats för sjöar mindre än en hektar samt för vattendrag smalare än två meter. Likaså har strandskyddet för vatten anlagda efter den 30 juni 1975 avskaffats.

Vi moderater vill dock gå vidare med ytterligare lättnader. Som det är i dag får till exempel den som äger en bit mark vid en sjö inte ens hålla undan gräset vid strandkanten och sätta upp en bänk för att kunna sitta där och njuta av utsikten, för det vore ett brott mot strandskyddsbestämmelserna. Detta är en helt orimlig ordning, och därför är det bra att regeringen har tillsatt en utredning om ytterligare lättnader i strandskyddet. Utredningen ska vara klar vid det kommande halvårsskiftet.

Vi moderater vill att den enskilda fastighetsägaren och kommunerna får ett större inflytande över strandskyddet. Kommunerna har den lokala förankringen och kan bäst avgöra var det eventuellt kan vara befogat med strandskydd. Det är inte en sak för länsstyrelse eller domstol att avgöra. Det måste bli lättare att bygga strandnära, framför allt i glesbygd.

Fru talman! När det gäller skydd av natur vill vi moderater fokusera på det mest skyddsvärda. I dag finns det 65 000 kvadratkilometer formellt skyddad mark i Sverige. Det motsvarar ungefär 15 procent av landytan. Skydden är av olika karaktär, allt från naturreservat till frivilliga avsättningar som landets skogsbrukare har gjort för att bevara höga natur- eller kulturvärden.

Det allra mesta naturskyddet i dag går ut på att skydda skogsmark från mänsklig påverkan genom att förbjuda den verksamhet som pågår där. Samtidigt är den biologiska mångfalden mest hotad i miljöer som har brukats men där brukningen har upphört, till exempel på betesmarker som har växt igen efter att djurhållningen upphört.

Att tidigare jordbruksmark tillåts växa igen är ett stort hot mot ett rikt djur- och växtliv. Vi moderater tycker därför att man behöver skifta fokus från skydd av skog till värnande av mångfalden i odlingslandskapet. Vi tycker också att det är en god ordning att man ska kunna ompröva ett formellt skydd av mark.

Man måste komma ihåg att naturen inte är statisk. Naturen utvecklas och förändras ständigt, med eller utan mänsklig påverkan. Om de värden som utgjorde grunden för ett beslut om skydd inte längre finns kvar ska skyddet av marken kunna upphävas, och marken ska då kunna återgå till att vara exempelvis produktionsskog.

Fru talman! För 50 år sedan hade skogsvårdslagen i Sverige ett enda syfte: att maximera virkesproduktionen. Miljömålen var underställda produktionsmålen. I den då gällande skogsvårdslagen fanns en bestämmelse om att avverka lågproducerande skog. Bestämmelsen fanns i 5 kap. 3 §, och de lågproducerande skogarna kallas därför populärt 5:3-skogar. Det kunde till exempel handla om klena lövbestånd eller skog på blöta marker.

Skogsägarna ålades av myndigheterna att avverka, gärna dika ut och helst plantera med gran. På den tiden utgick det till och med statliga bidrag för dikning. Det är för övrigt samma diken som man i dag kan få bidrag för att proppa igen.

Ofta hade de skogar som avverkades vad vi i dag skulle benämna som mycket höga naturvärden. Här och var i landet fanns det dock skogsägare med egna uppfattningar, som trotsade myndigheterna och såg andra värden i sin skog. De 5:3-skogar som överlevde myndigheternas härjningar är i många fall de skogar som i dag har allra högst naturvärden – ofta så höga att myndigheterna nu fråntar markägarna bestämmanderätten över skogarna med motiveringen att skötsel av skogar med så höga naturvärden inte kan anförtros åt någon enskild utan är en angelägenhet för staten.

Om det var ett misstag att tvinga skogsägare att avverka 5:3-skogar för 50 år sedan anser jag att det på samma sätt är ett misstag när man nu i stor utsträckning fråntar markägare bestämmanderätten över deras skog med hänvisning till stora naturvärden. Min erfarenhet säger mig att staten inte alltid vet bäst. De nuvarande reglerna om skydd av skog är nämligen kontraproduktiva.

Det händer ofta att en skogsägare som har bestånd där det håller på att skapas mycket höga naturvärden skyndar sig att avverka av rädsla för att myndigheterna annars ska frånta honom eller henne bestämmanderätten över skogen, därtill utan ekonomisk ersättning. Det är därför ledsamt att konstatera att det bland de motioner som behandlas i dagens betänkande finns flera där det föreslås ökad myndighetskontroll och inskränkning av äganderätten för skogsägare som har skogar med höga naturvärden.

Vi moderater vill i stället se en lagstiftning som garanterar att den som låter sin skog bli extra gammal ändå får hugga ned den i ett senare skede eller att den som skapar höga naturvärden på sin mark får full frihet att bestämma över dem.

Om vi ger skogsägarna större frihet att bruka sin skog kommer vi att få se större mångfald. Alla skogsägare har sitt eget sätt att sköta sin skog. Ofta hörs kritik från miljörörelsen om att våra skogar är granplantager. Vad man ofta glömmer är att de här skogarna är ett resultat av en medveten politik, beslutad i denna kammare.

Politiker tror sig ofta veta bäst. Personligen tror jag att den enskilda skogsägaren vet vad som är bäst för hans eller hennes skog.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)