Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för anförandet.

Jag vill prata lite grann om naturrestaureringsförordningen, som ju på olika sätt är central för naturvårdsarbetet. Den fick inte majoritet i rådet. Därför bearbetade ordförandeskapet och EU-kommissionen Österrikes miljöminister för att få henne att ändra sig, vilket hon till sist gjorde och därmed gick emot sin egen regering. Naturrestaureringsförordningen gick sedan igenom i rådet. Detta betyder att naturrestaureringsförordningen kan vara den förordning med minst demokratisk legitimitet i EU:s historia.

Socialdemokraterna röstade för förordningen i både EU-parlamentet och riksdagen, och Tidöpartierna röstade emot. I Sverige vill regeringen att förordningen ska genomföras på minsta möjliga nivå. Regeringen vill att referensarealen av naturtyper sätts till det som gällde vid EU-inträdet, på samma sätt som i andra EU-länder. Naturvårdsverket har nu för tredje gången levererat en mycket mer ambitiös plan för restaurering.

Vi sverigedemokrater vill riva upp förordningen. Om det inte går ska en minimiimplementering göras, med minsta möjliga negativa effekt på näringar och människor. Jag undrar: Vill Socialdemokraterna ha 1995 års referensarealer och minimiimplementering, eller vill man, precis som Vänsterpartiet uttryckligen önskar i underlaget för den här debatten, gå på Naturvårdsverkets förslag? Vilken sida står Socialdemokraterna på? Det är viktigt att veta det.