Herr talman! Sverige är och har länge varit en stark gruvnation. Vi har unika geologiska förutsättningar i vårt avlånga land, något som svensk innovation och ingenjörskonst har tagit till vara. Vi har byggt en stark gruvindustri som i sin tur har bidragit till svenskt välstånd och vår välfärd.

I dag talar vi om metall- och mineralpolitik på ett annat sätt än för bara några år sedan. Svensk gruvbrytning har tidigare främst nämnts i sammanhang som rör industri och tillväxt som en självklar förutsättning för vår utveckling. Men i dag befinner sig Sverige, liksom resten av världen, i ett alltmer prekärt läge. Mineralpolitiken präglas nu också av ett försvars- och beredskapsperspektiv.

Motgångarna fortsätter att avlösa varandra. Pandemin, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det alltmer osäkra världsläget har påmint oss om hur sårbara våra försörjningskedjor är. Världen skakar, och vi har behövt komma ihåg vad det är vi faktiskt håller kärt och vad det är vi vill försvara: vår frihet, vår välfärd och vår miljö.

Dessa värden är inga självklarheter. Därför var det inte en dag för tidigt när Sverige gick med i Nato och tydligt berättade för omvärlden var vår lojalitet ligger.

Fru talman! Viljan till oberoende från främmande makt har aktualiserats inte minst inom mineralpolitiken. Kina dominerar i dag marknaden för metall och mineral, särskilt när det gäller sällsynta jordartsmetaller. Kina har andra lojaliteter än Sverige och Europa och en annan syn på mänskliga rättigheter, miljö och klimat.

Både Sverige och Europa arbetar därför för att öka sin självförsörjning i syfte att värna sin frihet och ta ansvar för klimatet. I denna utmaning finns också möjligheter i form av en marknad där Sverige har goda förutsättningar att konkurrera och där politikens uppgift är att slå vakt om konkurrenskraften.

Fru talman! Sverige har i dag 13 producerande gruvor. Europa står för omkring 3 procent av den globala metallproduktionen men använder cirka 25 procent. Samtidigt ökar efterfrågan kraftigt till följd av elektrifieringen, klimatomställningen, digitaliseringen och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. De gruvor som finns i dag räcker inte för att möta detta behov. För att stärka Sveriges och Europas självförsörjning behöver vi därför öppna fler.

Under denna mandatperiod har regeringen arbetat aktivt för att bana väg för fler gruvor:

Regeringen arbetar just nu med att ta fram en ny mineralstrategi som ska ersätta den som togs fram 2013. Samtidigt anpassas den svenska mineralpolitiken till EU:s Critical Raw Materials Act, som tydliggör behovet av ökad inhemsk produktion av strategiska råmaterial i medlemsstater med goda förutsättningar.

Regeringen reformerar miljöprövningen, bland annat genom förslag om att inrätta en ny miljöprövningsmyndighet. Detta görs inte för att tumma på miljökraven utan för att samordna och effektivisera tillståndsprocesserna.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, har fått ökade resurser och ett uppdrag att kartlägga våra mineralresurser samt stärka forskning och innovation inom gruvsektorn.

Återvinning och cirkularitet främjas för att skapa en mer hållbar gruvindustri. Bland annat har Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta fram ett nationellt program för cirkularitet av kritiska råmaterial.

Regeringen har också möjliggjort uranbrytning, som framför allt kan ske som biprodukt vid annan gruvbrytning. Samtidigt utreds nu ett kommunalt veto för brytning i alunskiffer.

Fru talman! Jag säger det igen: Det är bättre att öppna gruvor i Sverige, som är ett land med några av världens striktaste miljölagstiftningar, än att vara beroende av metall och mineral som utvinns i länder som Kina och Kongo, där produktionen ofta sker på bekostnad av klimat, miljö och mänskliga rättigheter.

Svensk gruv- och mineralnäring har stor betydelse för Sveriges utveckling. Vi har en lång tradition som gruvnation och unika geologiska tillgångar som bör tas till vara och utvecklas på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. En trygg och hållbar tillgång till metall och mineral är nödvändig för klimatomställningen, svensk industriell konkurrenskraft, elektrifieringen av samhället och vår motståndskraft mot främmande makt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och vill samtidigt säga att regeringen bereder ganska många av de frågor som efterfrågas i motionsbetänkandet.