Herr talman! Jag tackar Eric Palmqvist för att han som vanligt beskriver kärleken till gruvan på ett väldigt poetiskt och fint sätt. Han beskriver hur man som boende i en gruvkommun känner gruvan, hör gruvan, lever nära gruvan och i vissa fall lever i symbios med gruvan.

Jag kan förstå det, och jag kan också förstå att det kan ge trygghet och göra att man känner att det är välstånd runt omkring en. Det har jag full förståelse för. Men när en kommun blir så nära knuten till en gruva att gruvan påverkar allt man gör i kommunen och styr kommunens verksamhet förstår jag också de människor som känner stor oro när nya gruvprojekt är på gång, för det ger en stor och kraftig effekt på ens boendemiljö och levnadsmiljö när en gruva hamnar bredvid en.

Jag har därför en fråga. Nu har vi ärenden på gång, och man ska vid nya gruvprojekt inte längre kunna säga nej till brytning av uran. Det kommunala vetot ska slopas, och riksdagen har tidigare tagit bort förbudet mot brytning av uran. Jag vill veta om Sverigedemokraterna står bakom att närboende inte ska få yttra sig när det gäller det kommunala vetot. Hur tänker Sverigedemokraterna i den frågan?

Tidöregeringen har dessutom öppnat för att man i stället ska införa ett nytt kommunalt veto mot brytning i alunskiffer. Det är någonting som flera Tidörepresentanter har uttryckt. Jag undrar om Sverigedemokraterna står bakom det här eller inte.