Fru talman! I dag debatterar vi som sagt näringsutskottets betänkande 14, Näringspolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Jag vill alldeles särskilt yrka avslag till Vänsterpartiets reservation 2 där man under rubriken företagsfrämjande vill avbryta ett samarbetsprojekt med Israel och kallar landet för en ockupationsstat. Vänsterpartiets ständiga flirtande med den växande islamofascistiska och antisemitiska rörelsen är djupt oanständigt. Vänsterpartiets agerande försvårar livet för svenska judar, och det är svårt att se det som annat än avsiktligt.

Fru talman! Länge har företagens regelbörda, det vill säga kostnader för regler och administration, varit ett fokusområde för Sverigedemokraterna. Under många år tog vi kommandot i dessa frågor och såg till att de diskuterades och debatterades, när andra partier tappat styrfarten i ämnet. När jag ser tillbaka på den motion som Sverigedemokraterna skrev 2016 kan jag inte vara annat än ganska nöjd. Då pratade Sverigedemokraterna om att systematisera regeringens och förvaltningsmyndigheternas arbete med regelförenkling.

I juni 2024 inrättades Förenklingsrådet, som väl kan anses jobba med precis detta. Rådet ska bland annat inhämta och analysera förslag på förenklingsåtgärder från näringslivet och andra intressenter, identifiera och analysera områden av särskilt intresse för näringslivet ur ett förenklingsperspektiv och lämna konkreta och genomarbetade förslag till regeringen. Detta torde vara ljuv musik i öronen på varje företagare i Sverige.

Fru talman! Resultatet har inte låtit vänta på sig. Efter ett förslag från nämnda råd tar nu Sverigedemokraterna och regeringen bort det gamla matkravet för alkoholservering. Därmed försvinner såväl kravet på eget kök och lagad mat som onödiga regler om sittplatser och drinkbarer. Det faktum att vi inrättat Förenklingsrådet och att rådet därefter har utrett och föreslagit denna reform är inget annat än en stor triumf. Detta handlar inte bara om små, tekniska justeringar; det här är en riktig gamechanger för hela restaurang- och nöjesbranschen.

Enligt Förenklingsrådets utredning innebär reformen kostnadsbesparingar på upp till 3,9 miljarder kronor årligen för branschen – inga dyra kök som står halvtomma, ingen obligatorisk kockpersonal under lågtrafik, kraftigt minskat matsvinn och mer flexibel bemanning.

För en enskild restaurang tros besparingarna kunna ligga på uppemot en halv miljon kronor per år, pengar som i stället kan investeras i nya koncept, bättre service och lägre priser för gästerna. Utan matkravet kan entreprenörer testa nya idéer som i dag kvävs av nämnda regelkrångel, till exempel rena vinbarer, specialiserade cocktailhak, popup-evenemang och mycket annat som kan fokusera på upplevelser i stället för stekos. På mindre orter i Sverige kan det mycket väl handla om att den första samlingsplatsen med rättigheter kan slås upp.

Vi kan nu se fram emot mötesplatser där människor kan träffas, umgås och skapa minnen utan att staten tvingar på någon dyr kökspersonal som man inte behöver. Sverigedemokraterna och regeringen levererar här precis det vi har lovat: färre regler, mer tillväxt och ett modernare näringsliv.

Fru talman! Just nu pågår dramatiska omvärldshändelser som har en tydlig påverkan inte minst på svenskt näringsliv. Gällande detta har vi kanske i denna kammare liten eller ingen möjlighet till påverkan, åtminstone inte i vårt utskott. Därför tänkte jag faktiskt lämna det därhän och i stället ägna min tid åt något som vi tyvärr inte heller har någon nämnvärd möjlighet att påverka, nämligen EU och Bryssel och den byråkratiska maskin som EU har vuxit fram till och som stryper Europas näringsliv med pålagor och regelverk.

Det som en gång såldes in som en frihandelsunion har i stället blivit en byråkratisk koloss, ett byråkratiskt monster som inte minst med sin klimat och energipolitik forcerar ut industriell tillverkning ur vår ekonomi, naturligtvis helt utan någon som helst nytta eftersom vi i stället importerar sakerna från mindre nogräknade länder.

Ser vi på den ekonomiska utvecklingen och jämför oss exempelvis med USA kan vi konstatera att EU:s bruttonationalprodukt 2008 var ungefär 10 procent större än USA:s. I dag är den ungefär 35 procent mindre. Under samma tidsperiod har Kina genomgått en dramatisk ekonomisk tillväxt och mer än fyrdubblat sin ekonomi. I sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att för varje ton EU har minskat sina koldioxidutsläpp med har Kina ökat sina med 5 ton under samma tidsperiod.

Vår geopolitiska relevans krymper och icke-demokratier ges muskler. Det är oroväckande.

Fru talman! Jag lämnar EU för stunden och ska i stället ta upp några saker som vi ändå kan och bör göra något åt här i Sverige. Någonting man ser i dagens Sverige är att vi tycks vara oförmögna att lära av Stålverk 80, Svenska Varv AB, Sekab och etanolinfrastrukturen och nu senast Northvolt. Jämte dessa har vi ytterligare exempel på bubblor som bara väntar på att spricka.

Om och om igen tar politiken på sig rollen att välja ut industrier och sedermera pumpa in subventionsmiljarder. Det här kostar betydligt mer än bara de miljarder staten plöjer ned. Dels finns det alternativkostnader, pengar som man hade kunnat använda exempelvis till skattesänkningar, vilket hade lyft det övriga näringslivet, dels ser vi hur kommuner skuldsätter sig upp över öronen, hur företag och underleverantörer följer med i fallet, hur pensionspengar går upp i rök och hur privatpersoner hamnar i kläm.

Det finns osunda drivkrafter i dessa projekt. Politiker agerar inte sällan i synergi och låter sig synas och fotograferas i flådiga sammanhang med bandklippningar och första spadtag, detta samtidigt som bidragskapitalisterna som tar emot alla stöd tillåts bli förmögna utan att behöva riskera egna pengar eller ens uppvisa något resultat.

De politiska och de bidragskapitalistiska synergierna visar sig även när före detta politiker ogenerat låter sig anställas i dessa bidragstunga bolag. Den före detta S-ministern Anders Sundström är ett av de mer kända fallen med ett nätverk som har kunnat utnyttjas av såväl Northvolt som Stegra och där han beskrivs som brobyggare mellan politiken och bidragsbolagen. Ett annat tydligt fall är när den före detta S-ministern Ibrahim Baylan blev lobbyist åt nämnda Stegras storägare Harald Mix. Det finns mycket att säga om detta.

Fru talman! När Northvoltkonkursen blev ett faktum visade det sig att ingen egentligen hade någon samlad bild av samhällets totala insatser och risk. Från politiken nästan tävlade man om att kasta mest pengar på dessa svajiga projekt. Inte heller ställdes det några kritiska frågor från public service, som snarare hejade på bidragskarusellen. Så här kan vi bara inte ha det.

Ett enkelt sätt att åtminstone försöka få detta att gå i rätt riktning är att öka transparensen och tillämpa EU:s prospektförordning på privata bolag som söker offentligt stöd över en viss gräns. Prospekten, som då blir offentliga, innehåller detaljer om bolaget, dess ägare, avtal, jäv och strategier, och man får möjlighet att utkräva ansvar vid felaktigheter. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Men det här är väl ändå det minsta man kan begära – eller vad tycker ni?

Fru talman! En sista sak jag vill nämna i all hast är problematiken med den växande korruptionen och kriminaliteten. Vi ser hur företagare på en lång rad mer eller mindre kreativa sätt utsätts för brott från den organiserade brottsligheten. Vi ser också hur den organiserade brottsligheten använder företag som brottsverktyg mot staten, medborgarna och andra företagare.

Detta är ett stort och brett ämne som kräver en lång rad åtgärder, och jag menar därför att man från regeringens sida bör se på dessa frågor som en större helhet. Det är något som jag tror att vi alla här inne tvingas ta tag i under nästa mandatperiod.

I detta anförande instämde Johnny Svedin (SD).